Parallelle Kapitler | 1En Maskil af Asaf. Lyt, mit Folk, til min Lære, bøj eders Øre til Ord fra min Mund; | 1En læresalme av Asaf. Lytt, mitt folk, til min lære, bøi eders ører til min munns ord! | 1En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord. |
| 2jeg vil aabne min Mund med Billedtale, fremsætte Gaader fra fordums Tid, | 2Jeg vil oplate min munn med tankesprog, jeg vil la utstrømme gåtefulle ord fra fordums tid. | 2Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom. |
| 3hvad vi har hørt og ved, hvad vore Fædre har sagt os; | 3Det vi har hørt og vet, og det våre fedre har fortalt oss, | 3Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss, |
| 4vi dølger det ikke for deres Børn, men melder en kommende Slægt om HERRENS Ære og Vælde og Underne, som han har gjort. | 4det vil vi ikke dølge for deres barn, men for den kommende slekt fortelle Herrens pris og hans styrke og de undergjerninger som han har gjort. | 4det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort. |
| 5Han satte et Vidnesbyrd i Jakob, i Israel gav han en Lov, idet han bød vore Fædre at lade deres Børn det vide, | 5Han har reist et vidnesbyrd i Jakob og satt en lov i Israel, som han bød våre fedre å kunngjøre sine barn, | 5Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn. |
| 6at en senere Slægt kunde vide det, og Børn, som fødtes siden, staa frem og fortælle deres Børn derom, | 6forat den kommende slekt, de barn som skulde fødes, kunde kjenne dem, kunde stå frem og fortelle dem for sine barn | 6Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn. |
| 7saa de slaar deres Lid til Gud og ikke glemmer Guds Gerninger, men overholder hans Bud, | 7og sette sitt håp til Gud og ikke glemme Guds gjerninger, men holde hans bud | 7Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt. |
| 8ej slægter Fædrene paa, en vanartet, stridig Slægt, hvis Hjerte ikke var fast, hvis Aand var utro mod Gud | 8og ikke være som deres fedre, en opsetsig og gjenstridig slekt, en slekt som ikke gjorde sitt hjerte fast, og hvis ånd ikke var trofast mot Gud. | 8Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud. |
| 9— Efraims Børn var rustede Bueskytter, men svigted paa Stridens Dag — | 9Efra'ims barn, de rustede bueskyttere, vendte om på stridens dag. | 9Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag. |
| 10Gudspagten holdt de ikke, de nægtede at følge hans Lov; | 10De holdt ikke Guds pakt og vilde ikke vandre i hans lov, | 10De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra. |
| 11hans Gerninger gik dem ad Glemme, de Undere, han lod dem skue. | 11og de glemte hans store gjerninger og de under som han hadde latt dem se. | 11De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se. |
| 12Han gjorde Undere for deres Fædre i Ægypten paa Zoans Mark; | 12For deres fedres øine hadde han gjort under i Egyptens land, på Soans mark*. | 12Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark. |
| 13han kløved Havet og førte dem over, lod Vandet staa som en Vold; | 13Han kløvde havet og lot dem gå gjennem det og lot vannet stå som en dynge. | 13Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög. |
| 14han ledede dem ved Skyen om Dagen, Natten igennem ved Ildens Skær; | 14Og han ledet dem ved skyen om dagen og hele natten ved ildens lys. | 14Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken. |
| 15han kløvede Klipper i Ørkenen, lod dem rigeligt drikke som af Strømme, | 15Han kløvde klipper i ørkenen og gav dem å drikke som av store vanndyp. | 15Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav. |
| 16han lod Bække rinde af Klippen og Vand strømme ned som Floder. | 16Og han lot bekker gå ut av klippen og vann flyte ned som strømmer. | 16Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar. |
| 17Men de blev ved at synde imod ham og vække den Højestes Vrede i Ørkenen; | 17Men de blev ennu ved å synde mot ham, å være gjenstridige mot den Høieste i ørkenen. | 17Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen. |
| 18de fristede Gud i Hjertet og krævede Mad til at stille Sulten, | 18Og de fristet Gud i sitt hjerte, så de krevde mat efter sin lyst. | 18De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad. |
| 19de talte mod Gud og sagde: »Kan Gud dække Bord i en Ørken? | 19Og de talte mot Gud, de sa: Kan vel Gud dekke bord i ørkenen? | 19Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen? |
| 20Se, Klippen slog han, saa Vand flød frem, og Bække vælded ud; mon han ogsaa kan give Brød og skaffe Kød til sit Folk?« | 20Se, han har slått klippen så det fløt ut vann, og bekker strømmet over; mon han også kan gi brød, eller kan han komme med kjøtt til sitt folk? | 20Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?» |
| 21Det hørte HERREN, blev vred, der tændtes en Ild mod Jakob, ja Vrede kom op mod Israel, | 21Derfor, da Herren hørte det, harmedes han, og ild optendtes mot Jakob, og vrede reiste sig mot Israel, | 21Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel, |
| 22fordi de ikke troede Gud eller stolede paa hans Frelse. | 22fordi de ikke trodde på Gud og ikke stolte på hans frelse. | 22eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning. |
| 23Da bød han Skyerne oventil, lod Himlens Døre aabne | 23Og han gav skyene der oppe befaling og åpnet himmelens porter. | 23Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar; |
| 24og Manna regne paa dem til Føde, han gav dem Himmelkorn; | 24Og han lot manna regne over dem til føde og gav dem himmelkorn. | 24han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem. |
| 25Mennesker spiste Englebrød, han sendte dem Mad at mætte sig med. | 25Englebrød* åt enhver; han sendte dem næring til mette. | 25Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest. |
| 26Han rejste Østenvinden paa Himlen, førte Søndenvinden frem ved sin Kraft; | 26Han lot østenvinden fare ut i himmelen og førte sønnenvinden frem ved sin styrke. | 26Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram. |
| 27Kød lod han regne paa dem som Støv og vingede Fugle som Havets Sand, | 27Og han lot kjøtt regne ned over dem som støv og vingede fugler som havets sand, | 27Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand; |
| 28lod dem falde midt i sin Lejr, rundt omkring sine Boliger; | 28og han lot dem falle ned midt i deres leir, rundt omkring deres boliger. | 28han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning. |
| 29Og de spiste sig overmætte, hvad de ønsked, lod han dem faa. | 29Og de åt og blev såre mette, og det de lystet efter, gav han dem. | 29Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter. |
| 30Men før deres Attraa var stillet, mens Maden var i deres Mund, | 30De hadde ennu ikke latt fare det de lystet efter, ennu var deres mat i deres munn, | 30Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun, |
| 31rejste Guds Vrede sig mod dem; han vog deres kraftige Mænd, fældede Israels Ynglinge. | 31da reiste Guds vrede sig mot dem, og han herjet blandt deres kraftfulle menn, og Israels unge menn slo han ned. | 31då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män. |
| 32Og dog blev de ved at synde og troede ej paa hans Undere. | 32Med alt dette syndet de enda og trodde ikke på hans undergjerninger. | 32Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under. |
| 33Da lod han deres Dage svinde i Tomhed og endte brat deres Aar. | 33Derfor lot han deres dager svinne bort i tomhet og deres år i forskrekkelse. | 33Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång. |
| 34Naar han vog dem, søgte de ham, vendte om og spurgte om Gud, | 34Når han herjet blandt dem, da spurte de efter ham og vendte om og søkte Gud | 34När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud. |
| 35kom i Hu, at Gud var deres Klippe, Gud den Allerhøjeste deres Genløser. | 35og kom i hu at Gud var deres klippe, og den høieste Gud deres gjenløser. | 35De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare; |
| 36De hyklede for ham med Munden, løj for ham med deres Tunge; | 36Men de smigret for ham med sin munn og løi for ham med sin tunge. | 36och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga. |
| 37deres Hjerter holdt ikke fast ved ham, hans Pagt var de ikke tro. | 37Og deres hjerte hang ikke fast ved ham, og de var ikke tro mot hans pakt. | 37Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund. |
| 38Og dog er han barmhjertig, han tilgiver Misgerning, lægger ej øde, hans Vrede lagde sig Gang paa Gang, han lod ikke sin Harme fuldt bryde frem; | 38Men han, han er miskunnelig, han tilgir misgjerning og forderver ikke; mange ganger lot han sin vrede vende om og lot ikke all sin harme bryte frem. | 38Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram. |
| 39han kom i Hu, de var Kød, et Pust, der svinder og ej vender tilbage. | 39Og han kom i hu at de var kjød, et åndepust som farer avsted og ikke kommer tilbake. | 39Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter. |
| 40Hvor tit stod de ham ikke imod i Ørkenen og voldte ham Sorg i det øde Land! | 40Hvor titt var de ikke gjenstridige mot ham i ørkenen, gjorde ham sorg på de øde steder! | 40Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken! |
| 41De fristede atter Gud, de krænkede Israels Hellige; | 41Og de fristet Gud på ny og krenket Israels Hellige. | 41Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige. |
| 42hans Haand kom de ikke i Hu, den Dag han friede dem fra Fjenden, | 42De kom ikke hans hånd i hu den dag han forløste dem fra fienden, | 42De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen, |
| 43da han gjorde sine Tegn i Ægypten, sine Undere paa Zoans Mark, | 43han som gjorde sine tegn i Egypten og sine under på Soans mark. | 43då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark. |
| 44forvandled deres Floder til Blod, saa de ej kunde drikke af Strømmene, | 44Han gjorde deres elver til blod, og sine rinnende vann kunde de ikke drikke. | 44Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten; |
| 45sendte Myg imod dem, som aad dem, og Frøer, som lagde dem øde, | 45Han sendte imot dem fluesvermer som fortærte dem, og frosk som fordervet dem. | 45han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv. |
| 46gav Æderen, hvad de avlede, Græshoppen al deres Høst, | 46Og han gav gnageren* deres grøde og gresshoppen deres høst. | 46Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor; |
| 47slog deres Vinstokke ned med Hagl, deres Morbærtræer med Frost, | 47Han slo deres vintrær ned med hagl og deres morbærtrær med haglstener. | 47han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar; |
| 48prisgav Kvæget for Hagl og deres Hjorde for Lyn. | 48Og han overgav deres fe til haglet og deres hjorder til ildsluer. | 48han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar. |
| 49Han sendte sin Vredesglød mod dem, Harme, Vrede og Trængsel, en Sendefærd af Ulykkesengle; | 49Han slapp sin brennende vrede løs mot dem, harme og forbitrelse og trengsel, en sending av ulykkes-bud. | 49Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar. |
| 50frit Løb gav han sin Vrede, skaaned dem ikke for Døden, gav deres Liv til Pris for Pest; | 50Han brøt vei for sin vrede, sparte ikke deres sjel for døden, overgav deres liv til pesten. | 50Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten. |
| 51alt førstefødt i Ægypten slog han, Mandskraftens Førstegrøde i Kamiternes Telte, | 51Og han slo alle førstefødte i Egypten, styrkens førstegrøde i Kams telter. | 51Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor. |
| 52lod sit Folk bryde op som en Hjord, leded dem som Kvæg i Ørkenen, | 52Og han lot sitt folk bryte op som en fåreflokk og førte dem som en hjord i ørkenen. | 52Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen. |
| 53leded dem trygt, uden Frygt, mens Havet lukked sig over deres Fjender; | 53Og han ledet dem tryggelig, og de fryktet ikke, men havet skjulte deres fiender. | 53Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet. |
| 54han bragte dem til sit hellige Land, de Bjerge, hans højre vandt, | 54Og han førte dem til sitt hellige landemerke, til det berg hans høire hånd hadde vunnet. | 54Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat. |
| 55drev Folkeslag bort foran dem, udskiftede ved Lod deres Land og lod Israels Stammer bo i deres Telte. | 55Og han drev hedningene ut for deres åsyn og lot deres land tilfalle dem som arvedel og lot Israels stammer bo i deres telter. | 55Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor. |
| 56Dog fristed og trodsede de Gud den Allerhøjeste og overholdt ikke hans Vidnesbyrd; | 56Men de fristet Gud, den Høieste, og var gjenstridige mot ham, og de aktet ikke på hans vidnesbyrd. | 56Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd; |
| 57de faldt fra, var troløse som deres Fædre, svigtede som en slappet Bue, | 57De vek av og var troløse, som deres fedre, de vendte om, likesom en bue som svikter. | 57de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker. |
| 58de krænked ham med deres Offerhøje, ægged ham med deres Gudebilleder. | 58Og de vakte hans harme med sine offerhauger og gjorde ham nidkjær med sine utskårne billeder. | 58De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten. |
| 59Det hørte Gud og blev vred, følte højlig Lede ved Israel; | 59Gud hørte det og blev vred, og han blev såre kjed av Israel. | 59Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm. |
| 60han opgav sin Bolig i Silo, det Telt, hvor han boede blandt Mennesker; | 60Og han forlot sin bolig i Silo, det telt han hadde opslått blandt menneskene. | 60Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna; |
| 61han gav sin Stolthed i Fangenskab, sin Herlighed i Fjendehaand, | 61Og han overgav sin styrke til fangenskap og sin herlighet i fiendens hånd. | 61han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand. |
| 62prisgav sit Folk for Sværdet, blev vred paa sin Arvelod; | 62Og han overgav sitt folk til sverdet og harmedes på sin arv. | 62Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han. |
| 63Ild fortæred dets unge Mænd, dets Jomfruer fik ej Bryllupssange, | 63Ild fortærte dets unge menn, og dets jomfruer fikk ingen brudesang. | 63Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång. |
| 64dets Præster faldt for Sværdet, dets Enker holdt ikke Klagefest. | 64Dets prester falt for sverdet, og dets enker holdt ikke klagemål*. | 64Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt. |
| 65Da vaagned Herren som en, der har sovet, som en Helt, der er døvet af Vin; | 65Da våknet Herren som en sovende, som en helt som jubler av vin. | 65Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin. |
| 66han slog sine Fjender paa Ryggen, gjorde dem evigt til Skamme. | 66Og han slo sine motstandere tilbake, påførte dem en evig skam. | 66Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem. |
| 67Men han fik Lede ved Josefs Telt, Efraims Stamme udvalgte han ikke; | 67Og han forkastet Josefs telt og utvalgte ikke Efra'ims stamme, | 67Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam. |
| 68han udvalgte Judas Stamme, Zions Bjerg, som han elsker; | 68men han utvalgte Juda stamme, Sions berg som han elsket. | 68Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade. |
| 69han bygged sit Tempel himmelhøjt, grundfæsted det evigt som Jorden. | 69Og han bygget sin helligdom lik høie fjell, lik jorden, som han har grunnfestet for evig tid. | 69Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt. |
| 70Han udvalgte David, sin Tjener, og tog ham fra Faarenes Folde, | 70Og han utvalgte David, sin tjener, og tok ham fra fårehegnene; | 70Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor. |
| 71hentede ham fra de diende Dyr til at vogte Jakob, hans Folk, Israel, hans Arvelod; | 71fra de melkende får som han gikk bakefter, hentet han ham til å vokte Jakob, sitt folk, og Israel, sin arv. | 71Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel. |
| 72han vogtede dem med oprigtigt Hjerte, ledede dem med kyndig Haand. | 72Og han voktet dem efter sitt hjertes opriktighet og ledet dem med sin forstandige hånd. | 72Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
