Parallelle Kapitler 1En Maskil af Ezraiten Etan. (2) Om HERRENS Naade vil jeg evigt synge, fra Slægt til Slægt med min Mund forkynde din Trofasthed. | 1En læresalme av Etan, esrahitten. (2) Om Herrens nådegjerninger vil jeg synge til evig tid; fra slekt til slekt vil jeg kunngjøre din trofasthet med min munn. | 1En sång av esraiten Etan. (2) Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte. |
2Thi du har sagt: »En evig Bygning er Naaden!« I Himlen har du grundfæstet din Trofasthed. | 2For jeg sier: Miskunnhet bygges op til evig tid, i himmelen grunnfester du din trofasthet. | 2Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet. |
3Jeg slutted en Pagt med min udvalgte, tilsvor David, min Tjener: | 3[Du sier:] Jeg har gjort en pakt med min utvalgte, jeg har svoret David, min tjener: | 3»Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David: |
4»Jeg lader din Sæd bestaa for evigt, jeg bygger din Trone fra Slægt til Slægt!« — Sela. | 4Til evig tid vil jeg grunnfeste ditt avkom, og jeg vil bygge din trone fra slekt til slekt. Sela. | 4'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela. |
5Og Himlen priser dit Under, HERRE, din Trofasthed i de Helliges Forsamling. | 5Og himlene priser din underfulle gjerning, Herre, og din trofasthet prises i de helliges forsamling. | 5Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet. |
6Thi hvem i Sky er HERRENS Lige, hvo er som HERREN iblandt Guds Sønner? | 6For hvem i det høie er å ligne med Herren? Hvem er Herren lik blandt Guds sønner, | 6Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN? |
7En forfærdelig Gud i de Helliges Kreds, stor og frygtelig over alle omkring ham. | 7en Gud, såre forferdelig i de helliges hemmelige råd og fryktelig for alle dem som er omkring ham? | 7Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom. |
8HERRE, Hærskarers Gud, hvo er som du? HERRE, din Naade og Trofasthed omgiver dig. | 8Herre, hærskarenes Gud, hvem er sterk som du, Herre? Og din trofasthet er rundt omkring dig. | 8HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig. |
9Du mestrer Havets Overmod; naar Bølgerne bruser, stiller du dem. | 9Du er den som hersker over havets overmot; når dets bølger reiser sig, lar du dem legge sig. | 9Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem. |
10Du knuste Rahab som en fældet Kriger, splitted dine Fjender med vældig Arm. | 10Du har sønderknust Rahab* som en ihjelslått; med din styrkes arm har du spredt dine fiender. | 10Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender. |
11Din er Himlen, og din er Jorden, du grunded Jorderig med dets Fylde. | 11Dig hører himlene til, dig også jorden; jorderike og alt det som fyller det - du har grunnfestet dem; | 11Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är. |
12Norden og Sønden skabte du, Tabor og Hermon jubler over dit Navn. | 12nord og syd - du har skapt dem; Tabor og Hermon jubler over ditt navn. | 12Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn. |
13Du har en Arm med Vælde, din Haand er stærk, din højre løftet. | 13Du har en arm med velde; sterk er din hånd, ophøiet er din høire hånd. | 13Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand. |
14Retfærd og Ret er din Trones Grundvold, Naade og Sandhed staar for dit Aasyn. | 14Rettferd og rett er din trones grunnvoll; nåde og sannhet går frem for ditt åsyn. | 14Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte. |
15Saligt det Folk, der kender til Frydesang, vandrer, HERRE, i dit Aasyns Lys! | 15Salig er det folk som kjenner til jubel*; Herre, i ditt åsyns lys skal de vandre. | 15Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus. |
16De lovsynger Dagen igennem dit Navn, ophøjes ved din Retfærdighed. | 16I ditt navn skal de fryde sig hele dagen, og ved din rettferdighet blir de ophøiet. | 16I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de. |
17Thi du er vor Styrkes Stolthed, du løfter vort Horn ved din Yndest; | 17For du er deres styrkes pryd, og ved din godhet ophøier du vårt horn. | 17Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn. |
18thi vort Skjold er hos HERREN, vor Konge er Israels Hellige! | 18For Herren er vårt skjold, og Israels Hellige vår konge. | 18Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige. |
19Du taled engang i et Syn til dine fromme: »Krone satte jeg paa en Helt, ophøjed en Yngling af Folket; | 19Dengang* talte du i et syn til dine fromme** og sa: Jeg har nedlagt hjelp hos en helt, jeg har ophøiet en ung mann av folket. | 19På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket. |
20jeg har fundet David, min Tjener, salvet ham med min hellige Olie; | 20Jeg har funnet David, min tjener, jeg har salvet ham med min hellige olje. | 20Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja. |
21thi min Haand skal holde ham fast, og min Arm skal give ham Styrke. | 21Min hånd skal alltid være med ham, og min arm skal gi ham styrke. | 21Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom. |
22Ingen Fjende skal overvælde ham, ingen Nidding trykke ham ned; | 22Fienden skal ikke plage ham, og den urettferdige skal ikke undertrykke ham. | 22Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom; |
23jeg knuser hans Fjender foran ham og nedstøder dem, der hader ham; | 23Men jeg vil sønderknuse hans motstandere for hans åsyn og slå dem som hater ham. | 23nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom. |
24med ham skal min Trofasthed og Miskundhed være, hans Horn skal løfte sig ved mit Navn; | 24Og min trofasthet og min miskunnhet skal være med ham, og i mitt navn skal hans horn ophøies. | 24Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt. |
25jeg lægger Havet under hans Haand og Strømmene under hans højre; | 25Og jeg vil la ham legge sin hånd på havet og sin høire hånd på elvene. | 25Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand. |
26mig skal han kalde: min Fader, min Gud og min Frelses Klippe. | 26Han skal rope til mig: Du er min far, min Gud og min frelses klippe. | 26Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.' |
27Jeg gør ham til førstefødt, den største blandt Jordens Konger; | 27Og jeg vil gjøre ham til den førstefødte, til den høieste blandt kongene på jorden. | 27Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden. |
28jeg bevarer for evigt min Miskundhed mod ham, min Pagt skal holdes ham troligt; | 28Jeg vil bevare min miskunnhet mot ham til evig tid, og min pakt skal stå fast for ham. | 28Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast. |
29jeg lader hans Æt bestaa for evigt, hans Trone, saa længe Himlen er til. | 29Og jeg vil la hans avkom bli til evig tid og hans trone som himmelens dager. | 29Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar. |
30Hvis hans Sønner svigter min Lov og ikke følger mine Lovbud, | 30Dersom hans barn forlater min lov og ikke vandrer i mine bud, | 30Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter, |
31hvis de bryder min Vedtægt og ikke holder mit Bud, | 31dersom de krenker mine forskrifter og ikke holder mine befalinger, | 31om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud, |
32da hjemsøger jeg deres Synd med Ris, deres Brøde med haarde Slag; | 32da vil jeg hjemsøke deres synd med ris og deres misgjerning med plager. | 32då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor, |
33men min Naade tager jeg ikke fra ham, min Trofasthed svigter jeg ikke; | 33Men min miskunnhet vil jeg ikke ta fra ham, og min trofasthet skal ikke svikte; | 33men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet. |
34jeg bryder ikke min Pagt og ændrer ej mine Læbers Udsagn. | 34jeg vil ikke bryte min pakt og ikke forandre hvad som gikk ut fra mine leber. | 34Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra. |
35Ved min Hellighed svor jeg een Gang for alle — David sviger jeg ikke: | 35Ett har jeg svoret ved min hellighet, sannelig, for David vil jeg ikke lyve: | 35En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta. |
36Hans Æt skal blive for evigt, hans Trone for mig som Solen, | 36Hans avkom skal bli til evig tid, og hans trone som solen for mitt åsyn. | 36Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen; |
37staa fast som Maanen for evigt, og Vidnet paa Himlen er sanddru.« — Sela. | 37Som månen skal den stå evindelig, og vidnet i det høie er trofast. Sela. | 37såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela. |
38Men du har forstødt og forkastet din Salvede og handlet i Vrede imod ham; | 38Og du har forkastet og forsmådd, du er blitt harm på din salvede. | 38Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom. |
39Pagten med din Tjener har du brudt, vanæret hans Krone og traadt den i Støvet; | 39Du har rystet av dig pakten med din tjener, du har vanhelliget hans krone ned i støvet. | 39Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden. |
40du har nedbrudt alle hans Mure, i Grus har du lagt hans Fæstninger; | 40Du har revet ned alle hans murer, du har lagt hans festninger i grus. | 40Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror. |
41alle vejfarende plyndrer ham, sine Naboer blev han til Spot. | 41Alle de som går forbi på veien, har plyndret ham; han er blitt til hån for sine naboer. | 41Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar. |
42Du har løftet hans Uvenners højre og glædet alle hans Fjender; | 42Du har ophøiet hans motstanderes høire hånd, du har gledet alle hans fiender. | 42Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje. |
43hans Sværd lod du vige for Fjenden, du holdt ham ej oppe i Kampen; | 43Og du lot hans skarpe sverd vike og lot ham ikke holde stand i striden. | 43Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden. |
44du vristed ham Staven af Hænde og styrted hans Trone til Jorden, | 44Du har gjort ende på hans glans og kastet hans trone i støvet. | 44Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden. |
45afkorted hans Ungdoms Dage og hylled ham ind i Skam. — Sela. | 45Du har forkortet hans ungdoms dager, du har dekket ham med skam. Sela. | 45Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela. |
46Hvor længe vil du skjule dig, HERRE, for evigt, hvor længe skal din Vrede lue som Ild? | 46Hvor lenge, Herre, vil du skjule dig evindelig? Hvor lenge skal din harme brenne som ild? | 46Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld? |
47Herre, kom i Hu, hvad Livet er, til hvilken Tomhed du skabte hvert Menneskebarn! | 47Kom dog i hu hvor kort mitt liv er, hvor forgjengelige du har skapt alle menneskenes barn! | 47Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn. |
48Hvo bliver i Live og skuer ej Død, hvo frelser sin Sjæl fra Dødsrigets Haand? — Sela. | 48Hvem er den mann som lever og ikke ser døden, som frir sin sjel fra dødsrikets vold? Sela. | 48Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela. |
49Hvor er din fordums Naade, Herre, som du i Trofasthed tilsvor David? | 49Hvor er, Herre, dine forrige nådegjerninger, som du tilsvor David i din trofasthet? | 49Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet. |
50Kom, Herre, din Tjeners Skændsel i Hu, at jeg bærer Folkenes Spot i min Favn, | 50Kom i hu, Herre, dine tjeneres vanære, at jeg må bære alle de mange folk i mitt skjød, | 50Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken; |
51hvorledes dine Fjender haaner, HERRE, hvorledes de haaner din Salvedes Fodspor. | 51at dine fiender håner, Herre, at de håner din salvedes fotspor! | 51tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ---- |
52Lovet være HERREN i Evighed, Amen, Amen! | 52Lovet være Herren til evig tid! Amen, amen. | 52Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |