Parallelle Kapitler | 1En Sang. En Salme af Koras Sønner. Til Sangmesteren. Al-mahalat-leannot. En Maskil af Ezraiten Heman. (2) HERRE min Gud, jeg raaber om Dagen, om Natten naar mit Skrig til dig; | 1En sang; en salme av Korahs barn; til sangmesteren; efter Mahalat leannot*; en læresalme av Heman, esrahitten. | 1En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. (2) HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig. |
| 2lad min Bøn komme frem for dit Aasyn, til mit Klageraab laane du Øre! | 2La min bønn komme for ditt åsyn, bøi ditt øre til mitt klagerop! | 2Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop. |
| 3Thi min Sjæl er mæt af Lidelser, mit Liv er Dødsriget nær, | 3For min sjel er mett av ulykker, og mitt liv er kommet nær til dødsriket. | 3Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. |
| 4jeg regnes blandt dem, der sank i Graven, er blevet som den, det er ude med, | 4Jeg aktes like med dem som farer ned i hulen; jeg er som en mann uten kraft, | 4Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft. |
| 5kastet hen imellem de døde, blandt faldne, der hviler i Graven, hvem du ej mindes mere, thi fra din Haand er de revet. | 5frigitt* som en av de døde, lik de ihjelslagne som ligger i graven, som du ikke mere kommer i hu, fordi de er skilt fra din hånd. | 5Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand. |
| 6Du har lagt mig i den underste Grube, paa det mørke, det dybe Sted; | 6Du har lagt mig i dypenes hule, på mørke steder, i avgrunner. | 6Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet. |
| 7tungt hviler din Vrede paa mig, alle dine Brændinger lod du gaa over mig. — Sela. | 7Din vrede tynger på mig, og med alle dine bølger trenger du mig. Sela. | 7Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela. |
| 8Du har fjernet mine Frænder fra mig, gjort mig vederstyggelig for dem; jeg er fængslet, kan ikke gaa ud, | 8Du har drevet mine kjenninger langt bort fra mig, du har gjort mig vederstyggelig for dem; jeg er stengt inne og kommer ikke ut. | 8Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut. |
| 9mit Øje er sløvt af Vaande. Hver Dag, HERRE, raaber jeg til dig og rækker mine Hænder imod dig. | 9Mitt øie er vansmektet av elendighet; jeg har påkalt dig, Herre, hver dag, jeg har utbredt mine hender til dig. | 9Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig. |
| 10Gør du Undere for de døde, staar Skyggerne op og takker dig? — Sela. | 10Mon du gjør undergjerninger for de døde, eller mon dødninger står op og priser dig? Sela. | 10Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela. |
| 11Tales der om din Naade i Graven, i Afgrunden om din Trofasthed? | 11Mon der fortelles i graven om din miskunnhet, i avgrunnen om din trofasthet? | 11Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet? |
| 12Er dit Under kendt i Mørket, din Retfærd i Glemselens Land? | 12Mon din undergjerning blir kjent i mørket, og din rettferdighet i glemselens land? | 12Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land? |
| 13Men jeg, o HERRE, jeg raaber til dig, om Morgenen kommer min Bøn dig i Møde. | 13Men jeg roper til dig, Herre, og om morgenen kommer min bønn dig i møte. | 13Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes. |
| 14Hvorfor forstøder du, HERRE, min Sjæl og skjuler dit Aasyn for mig? | 14Hvorfor, Herre, forkaster du min sjel? Hvorfor skjuler du ditt åsyn for mig? | 14Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig? |
| 15Elendig er jeg og Døden nær, dine Rædsler har omgivet mig fra min Ungdom; | 15Elendig er jeg og døende fra ungdommen av; jeg bærer dine redsler, jeg må fortvile. | 15Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla. |
| 16din Vredes Luer gaar over mig, dine Rædsler har lagt mig øde, | 16Din vredes luer har gått over mig, dine redsler har tilintetgjort mig. | 16Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig. |
| 17som Vand er de om mig Dagen lang, til Hobe slutter de Kreds om mig; | 17De har omgitt mig som vann hele dagen, de har omringet mig alle sammen. | 17De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans. |
| 18Ven og Frænde fjerned du fra mig, holdt mine Kendinge borte. | 18Du har drevet venn og næste langt bort fra mig; mine kjenninger er det mørke sted. | 18Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
