Parallelle Kapitler | 1Og det skete, da Jesus havde fuldendt alle disse Ord, sagde han til sine Disciple: | 1Og det skjedde da Jesus hadde endt hele denne tale, da sa han til sine disipler: | 1När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar: |
| 2»I vide, at om to Dage er det Paaske; saa forraades Menneskesønnen til at korsfæstes.« | 2I vet at om to dager er det påske, og da skal Menneskesønnen overgis til å korsfestes. | 2»I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.» |
| 3Da forsamledes Ypperstepræsterne og Folkets Ældste i Ypperstepræstens Gaard; han hed Kajfas. | 3Da kom yppersteprestene og folkets eldste sammen hos ypperstepresten, som hette Kaifas, i hans gård, | 3Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus, |
| 4Og de raadsloge om at gribe Jesus med List og ihjelslaa ham. | 4og de rådslo om å gripe Jesus med list og slå ham ihjel. | 4och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom. |
| 5Men de sagde: »Ikke paa Højtiden, for at der ikke skal blive Oprør iblandt Folket.« | 5Men de sa: Ikke på høitiden, forat det ikke skal bli opstyr blandt folket. | 5Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.» |
| 6Men da Jesus var kommen til Bethania, i Simon den spedalskes Hus, | 6Men da Jesus var kommet til Betania og var i Simon den spedalskes hus, | 6Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus, |
| 7kom der en Kvinde til ham, som havde en Alabastkrukke med saare kostbar Salve, og hun udgød den paa hans Hoved, medens han sad til Bords. | 7da kom en kvinne til ham, som hadde en alabaster-krukke med kostelig salve, og hun helte den ut over hans hode, mens han satt til bords. | 7framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords. |
| 8Men da Disciplene saa det, bleve de vrede og sagde: »Hvortil denne Spilde? | 8Men da disiplene så det, blev de vrede og sa: Hvad skal denne spille være til? | 8Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas? |
| 9Dette kunde jo være solgt til en høj Pris og være givet til fattige.« | 9Dette kunde jo være solgt for mange penger og gitt til de fattige. | 9Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.» |
| 10Men da Jesus mærkede det, sagde han til dem: »Hvorfor volde I Kvinden Fortrædeligheder? Hun har jo gjort en god Gerning imod mig. | 10Men da Jesus merket det, sa han til dem: Hvorfor gjør I kvinnen fortred? hun har jo gjort en god gjerning mot mig. | 10När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig. |
| 11Thi de fattige have I altid hos eder; men mig have I ikke altid. | 11For de fattige har I alltid hos eder, men mig har I ikke alltid. | 11De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid. |
| 12Thi da hun udgød denne Salve over mit Legeme, gjorde hun det for at berede mig til at begraves. | 12For da hun helte denne salve ut over mitt legeme, gjorde hun mig i stand til min jordeferd. | 12När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning. |
| 13Sandelig, siger jeg eder, hvor som helst i hele Verden dette Evangelium bliver prædiket, skal ogsaa det, som hun har gjort, omtales til hendes Ihukommelse.« | 13Sannelig sier jeg eder: Hvor som helst dette evangelium forkynnes i all verden, skal også det hun gjorde, omtales til minne om henne. | 13Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.» |
| 14Da gik en af de tolv, han, som hed Judas Iskariot, hen til Ypperstepræsterne | 14Da gikk en av de tolv, som hette Judas Iskariot, til yppersteprestene | 14Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna |
| 15og sagde: »Hvad ville I give mig, saa skal jeg forraade ham til eder?« Men de betalte ham tredive Sølvpenge. | 15og sa: Hvad vil I gi mig, så skal jeg gi ham i eders vold? De gav ham da tretti sølvpenninger. | 15och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar. |
| 16Og fra den Stund søgte han Lejlighed til at forraade ham. | 16Og fra den tid av søkte han leilighet til å forråde ham. | 16Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom. |
| 17Men paa den første Dag af de usyrede Brøds Højtid kom Disciplene til Jesus og sagde: »Hvor vil du, at vi skulle træffe Forberedelse for dig til at spise Paaskelammet?« | 17Men på den første dag av de usyrede brøds høitid gikk disiplene til Jesus og sa til ham: Hvor vil du vi skal gjøre i stand for dig til å ete påskelammet? | 17Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?» |
| 18Men han sagde: »Gaar ind i Staden til den og den Mand, og siger til ham: Mesteren siger: Min Time er nær; hos dig holder jeg Paaske med mine Disciple.« | 18Han sa: Gå inn i byen til en mann der, og si til ham: Mesteren sier: Min tid er nær; hos dig vil jeg holde påske med mine disipler. | 18Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'» |
| 19Og Disciplene gjorde, som Jesus befalede dem, og beredte Paaskelammet. | 19Og disiplene gjorde som Jesus bød dem, og gjorde i stand påskelammet. | 19Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet. |
| 20Men da det var blevet Aften, sad han til Bords med de tolv. | 20Men da det var blitt aften, satte han sig til bords med de tolv. | 20När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv. |
| 21Og medens de spiste, sagde han: »Sandelig, siger jeg eder, en af eder vil forraade mig.« | 21Og mens de åt, sa han: Sannelig sier jeg eder: En av eder skal forråde mig. | 21Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.» |
| 22Og de bleve saare bedrøvede og begyndte hver især at sige til ham: »Det er dog vel ikke mig, Herre?« | 22Og de blev meget bedrøvet, og begynte å si til ham hver for sig: Det er da vel ikke mig, Herre? | 22Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?» |
| 23Men han svarede og sagde: »Den, som dyppede Haanden tillige med mig i Fadet, han vil forraade mig. | 23Han svarte og sa: Den som dypper hånden i fatet sammen med mig, han skal forråde mig. | 23Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig. |
| 24Menneskesønnen gaar vel bort, som der er skrevet om ham; men ve det Menneske, ved hvem Menneskesønnen bliver forraadt! Det var godt for det Menneske, om han ikke var født.« | 24Menneskesønnen går bort, som skrevet er om ham; men ve det menneske ved hvem Menneskesønnen blir forrådt! Det hadde vært godt for det menneske om han aldri var født. | 24Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.» |
| 25Men Judas, som forraadte ham, svarede og sagde: »Det er dog vel ikke mig, Rabbi?« Han siger til ham: »Du har sagt det.« | 25Da svarte Judas, som forrådte ham: Det er da vel ikke mig, rabbi? Han sa til ham: Du har selv sagt det. | 25Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.» |
| 26Men medens de spiste, tog Jesus Brød, og han velsignede og brød det og gav Disciplene det og sagde: »Tager, æder; dette er mit Legeme.« | 26Men mens de åt, tok Jesus et brød, velsignet og brøt det, gav disiplene og sa: Ta, et! Dette er mitt legeme. | 26Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.» |
| 27Og han tog en Kalk og takkede, gav dem den og sagde: »Drikker alle deraf; | 27Og han tok en kalk og takket, gav dem og sa: Drikk alle derav! | 27Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla; |
| 28thi dette er mit Blod, Pagtens, hvilket udgydes for mange til Syndernes Forladelse. | 28For dette er mitt blod, den nye pakts blod, som utgydes for mange til syndenes forlatelse. | 28ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. |
| 29Men jeg siger eder, fra nu af skal jeg ingenlunde drikke af denne Vintræets Frugt indtil den Dag, da jeg skal drikke den ny med eder i min Faders Rige.« | 29Men jeg sier eder: Fra nu av skal jeg ikke drikke av denne vintreets frukt, før den dag da jeg skal drikke den ny med eder i min Faders rike. | 29Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.» |
| 30Og da de havde sunget Lovsangen, gik de ud til Oliebjerget. | 30Og da de hadde sunget lovsangen, gikk de ut til Oljeberget. | 30När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget. |
| 31Da siger Jesus til dem: »I skulle alle forarges paa mig i denne Nat; thi der er skrevet: Jeg vil slaa Hyrden, og Hjordens Faar skulle adspredes. | 31Da sier Jesus til dem: I denne natt skal I alle ta anstøt av mig; for det er skrevet: Jeg vil slå hyrden, og hjordens får skal adspredes. | 31Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.' |
| 32Men efter at jeg er bleven oprejst, vil jeg gaa forud for eder til Galilæa.« | 32Men når jeg er opstanden, vil jeg gå i forveien for eder til Galilea. | 32Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.» |
| 33Men Peter svarede og sagde til ham: »Om end alle ville forarges paa dig, saa vil jeg dog aldrig forarges.« | 33Da svarte Peter og sa til ham: Om alle tar anstøt av dig, så vil jeg aldri ta anstøt. | 33Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.» |
| 34Jesus sagde til ham: »Sandelig, siger jeg dig, i denne Nat, førend Hanen galer, skal du fornægte mig tre Gange.« | 34Jesus sa til ham: Sannelig sier jeg dig: I denne natt, før hanen galer, skal du fornekte mig tre ganger. | 34Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.» |
| 35Peter siger til ham: »Om jeg end skulde dø med dig, vil jeg ingenlunde fornægte dig.« Ligesaa sagde ogsaa alle Disciplene. | 35Peter sa til ham: Om jeg så skal dø med dig, vil jeg ikke fornekte dig. Det samme sa alle disiplene. | 35Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna. |
| 36Da kommer Jesus med dem til en Gaard, som kaldes Gethsemane, og han siger til Disciplene: »Sætter eder her, medens jeg gaar derhen og beder.« | 36Da kom Jesus med dem til et sted som heter Getsemane, og han sa til disiplene: Sett eder her, mens jeg går der bort og beder! | 36Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.» |
| 37Og han tog Peter og Zebedæus's to Sønner med sig, og han begyndte at bedrøves og svarlig at ængstes. | 37Og han tok Peter og de to Sebedeus' sønner med sig og begynte å bedrøves og engstes. | 37Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas. |
| 38Da siger han til dem: »Min Sjæl er dybt bedrøvet indtil Døden; bliver her og vaager med mig!« | 38Da sier han til dem: Min sjel er bedrøvet inntil døden; bli her og våk med mig! | 38Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.» |
| 39Og han gik lidt frem, faldt paa sit Ansigt, bad og sagde: »Min Fader! er det muligt, da gaa denne Kalk mig forbi; dog ikke som jeg vil, men som du vil.« | 39Og han gikk et lite stykke frem, falt på sitt ansikt og bad og sa: Min Fader! er det mulig, da la denne kalk gå mig forbi! Dog, ikke som jeg vil, men som du vil! | 39Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!» |
| 40Og han kommer til Disciplene og finder dem sovende, og han siger til Peter: »Saa kunde I da ikke vaage een Time med mig! | 40Og han kommer til disiplene og finner dem sovende og sier til Peter: Så var I da ikke i stand til å våke en time med mig! | 40Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig! |
| 41Vaager og beder, for at I ikke skulle falde i Fristelse! Aanden er vel redebon, men Kødet er skrøbeligt.« | 41Våk og bed, forat I ikke skal komme i fristelse! Ånden er villig, men kjødet er skrøpelig. | 41Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» |
| 42Han gik atter anden Gang hen, bad og sagde: »Min Fader! hvis denne Kalk ikke kan gaa mig forbi, uden jeg drikker den, da ske din Villie!« | 42Atter gikk han annen gang bort, bad og sa: Min Fader! kan ikke dette gå mig forbi, uten at jeg må drikke det, da skje din vilje! | 42Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.» |
| 43Og han kom og fandt dem atter sovende, thi deres Øjne vare betyngede. | 43Og han kom og fant dem atter sovende; for deres øine var tunge. | 43När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. |
| 44Og han forlod dem og gik atter hen og bad tredje Gang og sagde atter det samme Ord. | 44Og han lot dem være, og gikk atter bort og bad tredje gang og talte de samme ord. | 44Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord. |
| 45Da kommer han til Disciplene og siger til dem: »Sove I fremdeles og Hvile eder? Se, Timen er nær, og Menneskesønnen forraades i Synderes Hænder. | 45Da kom han til disiplene og sa til dem: I sover altså og hviler eder! Se, timen er nær da Menneskesønnen skal overgis i synderes hender; | 45Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer. |
| 46Staar op, lader os gaa; se, han, som forraader mig, er nær.« | 46stå op, la oss gå! Se, han er nær som forråder mig. | 46Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.» |
| 47Og medens han endnu talte, se, da kom Judas, en af de tolv, og med ham en stor Skare, med Sværd og Knipler, fra Ypperstepræsterne og Folkets Ældste. | 47Og mens han ennu talte, se, da kom Judas, en av de tolv, og med ham fulgte en stor hop med sverd og stokker; de kom fra yppersteprestene og folkets eldste. | 47Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste. |
| 48Men han, som forraadte ham, havde givet dem et Tegn og sagt: »Den, som jeg kysser, ham er det; griber ham!« | 48Men han som forrådte ham, hadde gitt dem et tegn og sagt: Den jeg kysser, ham er det; grip ham! | 48Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.» |
| 49Og han traadte straks hen til Jesus og sagde: »Hil være dig, Rabbi!« og kyssede ham. | 49Og straks gikk han bort til Jesus og sa: Vær hilset, rabbi! og kysset ham. | 49Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt. |
| 50Men Jesus sagde til ham: »Ven, hvorfor kommer du her?« Da traadte de til og lagde Haand paa Jesus og grebe ham. | 50Men Jesus sa til ham: Venn, hvorfor er du her? Da trådte de til og la hånd på Jesus og grep ham. | 50Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången. |
| 51Og se, en af dem, som vare med Jesus, rakte Haanden ud og drog sit Sværd og slog Ypperstepræstens Tjener og huggede hans Øre af. | 51Og se, en av dem som var med Jesus, grep til med hånden og drog sitt sverd, og han slo til yppersteprestens tjener og hugg øret av ham. | 51Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. |
| 52Da siger Jesus til ham: »Stik dit Sværd igen paa dets Sted; thi alle de, som tage Sværd, skulle omkomme ved Sværd. | 52Da sa Jesus til ham: Stikk ditt sverd i skjeden! for alle som griper til sverd, skal falle for sverd. | 52Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd. |
| 53Eller mener du, at jeg ikke kan bede min Fader, saa han nu tilskikker mig mere end tolv Legioner Engle? | 53Eller tror du ikke at jeg i denne stund kan bede min Fader, og han vilde sende mig mere enn tolv legioner engler? | 53Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar? |
| 54Hvorledes skulde da Skrifterne opfyldes, at det bør gaa saaledes til?« | 54Hvorledes skulde da skriftene opfylles, at så må skje? | 54Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?» |
| 55I den samme Time sagde Jesus til Skarerne: »I ere gaaede ud ligesom imod en Røver med Sværd og Knipler for at fange mig. Daglig sad jeg i Helligdommen og lærte, og I grebe mig ikke. | 55I samme stund sa Jesus til hopen: I er gått ut som mot en røver med sverd og stokker for å gripe mig; daglig satt jeg i templet og lærte, og I grep mig ikke. | 55I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. |
| 56Men det er alt sammen sket, for at Profeternes Skrifter skulde opfyldes.« Da forlode alle Disciplene ham og flyede. | 56Men alt dette er skjedd forat profetenes skrifter skal opfylles. Da forlot alle disiplene ham og flydde. | 56Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde. |
| 57Men de, som havde grebet Jesus, førte ham hen til Ypperstepræsten Kajfas, hvor de skriftkloge og de Ældste vare forsamlede. | 57Men de som hadde grepet Jesus, førte ham til ypperstepresten Kaifas; der var de skriftlærde og de eldste samlet. | 57Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig. |
| 58Men Peter fulgte ham i Frastand indtil Ypperstepræstens Gaard, og han gik indenfor og satte sig hos Svendene for at se, hvad Udgang det vilde faa. | 58Og Peter fulgte ham langt bakefter like til yppersteprestens gård, og han gikk inn og satte sig hos tjenerne for å se hvad enden vilde bli. | 58Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva. |
| 59Men Ypperstepræsterne og hele Raadet søgte falsk Vidnesbyrd imod Jesus, for at de kunde aflive ham. | 59Men yppersteprestene og hele rådet søkte falskt vidnesbyrd mot Jesus, forat de kunde drepe ham; | 59Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; |
| 60Og de fandt intet, endskønt der traadte mange falske Vidner frem. Men til sidst traadte to frem og sagde: | 60men de fant ikke noget, enda mange falske vidner kom frem. Men til sist kom to frem og sa: | 60men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram |
| 61»Denne har sagt: Jeg kan nedbryde Guds Tempel og bygge det op i tre Dage.« | 61Denne mann har sagt: Jeg kan bryte ned Guds tempel og bygge det op igjen på tre dager. | 61och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'» |
| 62Og Ypperstepræsten stod op og sagde til ham: »Svarer du intet paa, hvad disse vidne imod dig?« | 62Da stod ypperstepresten op og sa til ham: Svarer du ikke på det som disse vidner mot dig? | 62Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?» |
| 63Men Jesus tav. Og Ypperstepræsten tog til Orde og sagde til ham: »Jeg besværger dig ved den levende Gud, at du siger os, om du er Kristus, Guds Søn.« | 63Men Jesus tidde. Og ypperstepresten tok til orde og sa til ham: Jeg tar dig i ed ved den levende Gud at du sier oss om du er Messias, Guds Sønn. | 63Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.» |
| 64Jesus siger til ham: »Du har sagt det; dog jeg siger eder: Fra nu af skulle I se Menneskesønnen sidde ved Kraftens højre Haand og komme paa Himmelens Skyer.« | 64Jesus sa til ham: Du har sagt det. Dog, jeg sier eder: Fra nu av skal I se Menneskesønnen sitte ved kraftens høire hånd og komme i himmelens skyer. | 64Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.» |
| 65Da sønderrev Ypperstepræsten sine Klæder og sagde: »Han har talt bespotteligt; hvad have vi længere Vidner nødig? se, nu have I hørt Bespottelsen. | 65Da sønderrev ypperstepresten sine klær og sa: Han har spottet Gud; hvad skal vi mere med vidner? Se, nu har I hørt gudsbespottelsen! | 65Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen. |
| 66Hvad tykkes eder?« Og de svarede og sagde: »Han er skyldig til Døden.« | 66Hvad tykkes eder? De svarte og sa: Han er skyldig til døden. | 66Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.» |
| 67Da spyttede de ham i Ansigtet og gave ham Næveslag; andre sloge ham paa Kinden | 67Da spyttet de ham i ansiktet og slo ham med knyttet neve; andre slo ham med stokker | 67Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen, |
| 68og sagde: »Profeter os, Kristus, hvem var det, der slog dig?« | 68og sa: Spå oss, Messias: Hvem var det som slo dig? | 68och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?» |
| 69Men Peter sad udenfor i Gaarden; og en Pige kom hen til ham og sagde: »Ogsaa du var med Jesus Galilæeren.« | 69Men Peter satt utenfor i gårdsrummet. Og en tjenestepike gikk bort til ham og sa: Også du var med Jesus fra Galilea. | 69Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.» |
| 70Men han nægtede det i alles Paahør og sagde: »Jeg forstaar ikke, hvad du siger.« | 70Men han nektet for dem alle og sa: Jeg forstår ikke hvad du mener. | 70Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.» |
| 71Men da han gik ud i Portrummet, saa en anden Pige ham; og hun siger til dem, som vare der: »Denne var med Jesus af Nazareth.« | 71Men da han gikk ut i portgangen, så en annen pike ham, og sa til dem som var der: Også denne var med Jesus fra Nasaret. | 71När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.» |
| 72Og han nægtede det atter med en Ed: »Jeg kender ikke det Menneske.« | 72Og atter nektet han det med en ed: Jeg kjenner ikke det menneske. | 72Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.» |
| 73Men lidt efter kom de, som stode der, hen og sagde til Peter: »Sandelig, ogsaa du er en af dem, dit Maal røber dig jo ogsaa.« | 73Men litt efter gikk de frem som stod der, og sa til Peter: Sannelig, også du er en av dem; ditt mål røber dig. | 73Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.» |
| 74Da begyndte han at forbande sig og sværge: »Jeg kender ikke det Menneske.« Og straks galede Hanen. | 74Da gav han sig til å forbanne sig og sverge: Jeg kjenner ikke det menneske. Og straks gol hanen. | 74Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen. |
| 75Og Peter kom Jesu Ord i Hu at han havde sagt: »Førend Hanen galer, skal du fornægte mig tre Gange.« Og han gik udenfor og græd bitterligt. | 75Da kom Peter Jesu ord i hu, at han hadde sagt til ham: Før hanen galer, skal du fornekte mig tre ganger; og han gikk ut og gråt bitterlig. | 75Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
