Parallelle Kapitler | 1Men to Dage derefter var det Paaske og de usyrede Brøds Højtid. Og Ypperstepræsterne og de skriftkloge søgte, hvorledes de med List kunde gribe og ihjelslaa ham. | 1Men to dager derefter var det påske og de usyrede brøds høitid. Og yppersteprestene og de skriftlærde søkte råd til å gripe ham med list og slå ham ihjel; | 1Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att gripa honom med list och döda honom. |
| 2Thi de sagde: »Ikke paa Højtiden, for at der ikke skal blive Oprør iblandt Folket.« | 2for de sa: Ikke på høitiden, forat det ikke skal bli opstyr blandt folket. | 2De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.» |
| 3Og da han var i Bethania, i Simon den spedalskes Hus, kom der, medens han sad til Bords, en Kvinde, som havde en Alabastkrukke med ægte, saare kostbar Nardussalve; og hun sønderbrød Alabastkrukken og udgød den paa hans Hoved. | 3Og mens han var i Betania, i Simon den spedalskes hus, og satt til bords, da kom en kvinne som hadde en alabaster-krukke med ekte kostelig nardussalve, og hun brøt alabaster-krukken i sønder og helte den ut over hans hode. | 3Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud. |
| 4Men der var nogle, som bleve vrede hos sig selv og sagde: »Hvortil er denne Spilde af Salven sket? | 4Men der var nogen som blev vrede ved sig selv og sa: Hvad skal denne spille av salven være til? | 4Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra: »Varför skulle denna smörjelse förspillas? |
| 5Denne Salve kunde jo være solgt for mere end tre Hundrede Denarer og være given til de fattige.« Og de overfusede hende. | 5Denne salve kunde jo være solgt for mere enn tre hundre penninger og gitt til de fattige. Og de talte strengt til henne. | 5Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra silverpenningar och giva dessa åt de fattiga.» Och de talade hårda ord till henne. |
| 6Men Jesus sagde: »Lader hende være, hvorfor volde I hende Fortrædeligheder? Hun har gjort en god Gerning imod mig. | 6Men Jesus sa: La henne være i fred! Hvorfor gjør I henne fortred? hun har gjort en god gjerning mot mig. | 6Men Jesus sade: »Låten henne vara. Varför oroen I henne? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig. |
| 7De fattige have I jo altid hos eder, og naar I ville, kunne I gøre vel imod dem; men mig have I ikke altid. | 7For de fattige har I alltid hos eder, og når I vil, kan I gjøre vel mot dem; men mig har I ikke alltid. | 7De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid. |
| 8Hun gjorde, hvad hun kunde; hun salvede forud mit Legeme til Begravelsen. | 8Hun gjorde det hun kunde; hun salvet forut mitt legeme til min jordeferd. | 8Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp såsom en tillredelse till min begravning. |
| 9Sandelig, siger jeg eder, hvor som helst i hele Verden Evangeliet bliver prædiket, skal ogsaa det, som hun har gjort, omtales til hendes Ihukommelse.« | 9Sannelig sier jeg eder: Hvor som helst evangeliet forkynnes i all verden, skal også det hun gjorde omtales til minne om henne. | 9Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.» |
| 10Og Judas Iskariot, en af de tolv, gik hen til Ypperstepræsterne for at forraade ham til dem. | 10Og Judas Iskariot, en av de tolv, gikk til yppersteprestene for å forråde ham til dem. | 10Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprästerna och ville förråda honom åt dem. |
| 11Men da de hørte det, bleve de glade, og de lovede at give ham Penge; og han søgte, hvorledes han kunde faa Lejlighed til at forraade ham. | 11Men da de hørte det, blev de glade og lovte å gi ham penger; og han søkte leilighet til å forråde ham. | 11När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfälle att förråda honom, då lägligt var. |
| 12Og paa de usyrede Brøds første Dag, da man slagtede Paaskelammet, sige hans Disciple til ham: »Hvor vil du, at vi skulle gaa hen og træffe Forberedelse til, at du kan spise Paaskelammet?« | 12Og på den første dag av de usyrede brøds høitid, da de slaktet påskelammet, sa hans disipler til ham: Hvor vil du vi skal gå og gjøre i stand, så du kan ete påskelammet? | 12På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?» |
| 13Og han sender to af sine Disciple og siger til dem: »Gaar ind i Staden, saa skal der møde eder en Mand, som bærer en Vandkrukke; følger ham; | 13Da sendte han to av sine disipler avsted og sa til dem: Gå inn i byen, og der skal møte eder en mann som bærer en krukke vann; følg ham, | 13Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gån in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom. |
| 14og hvor han gaar ind, der skulle I sige til Husbonden: Mesteren siger: Hvor er mit Herberge, hvor jeg kan spise Paaskelammet med mine Disciple? | 14og der hvor han går inn, skal I si til husbonden: Mesteren sier: Hvor er mitt herberge, der jeg kan ete påskelammet med mine disipler? | 14Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?' |
| 15Og han skal vise eder en stor Sal, opdækket og rede; og der skulle I berede det for os.« | 15Og han skal vise eder en stor sal, som står ferdig med benker og hynder, og der skal I gjøre det i stand for oss. | 15Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och ordnad för måltid; reden till åt oss där.» |
| 16Og hans Disciple gik bort og kom ind i Staden og fandt det, saaledes som han havde sagt dem; og de beredte Paaskelammet. | 16Og disiplene gikk avsted og kom inn i byen og fant det således som han hadde sagt dem; og de gjorde i stand påskelammet. | 16Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet. |
| 17Og da det var blevet Aften, kommer han med de tolv. | 17Og da det var blitt aften, kom han med de tolv. | 17När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv. |
| 18Og medens de sade til Bords og spiste, sagde Jesus: »Sandelig, siger jeg eder, en af eder, som spiser med mig, vil forraade mig.« | 18Og mens de satt til bords og åt, sa Jesus: Sannelig sier jeg eder: En av eder skal forråde mig, den som eter med mig. | 18Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med mig'.» |
| 19De begyndte at bedrøves og at sige til ham, en efter en: »Det er dog vel ikke mig?« | 19Da begynte de å bedrøves og en for en å si til ham: Det er da vel ikke mig? | 19Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre: »Icke är det väl jag?» |
| 20Men han sagde til dem: »En af de tolv, den, som dypper med mig i Fadet. | 20Han sa til dem: Det er en av de tolv, den som dypper sammen med mig i fatet. | 20Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig doppar i fatet. |
| 21Thi Menneskesønnen gaar vel bort, som der er skrevet om ham; men ve det, Menneske ved hvem Menneskesønnen bliver forraadt! Det var godt for det Menneske, om han ikke var født.« | 21Menneskesønnen går bort, som skrevet er om ham; men ve det menneske ved hvem Menneskesønnen blir forrådt! Det hadde vært godt for det menneske om han aldri var født. | 21Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.» |
| 22Og medens de spiste, tog han Brød, velsignede og brød det og gav dem det og sagde: »Tager det; dette er mit Legeme.« | 22Og mens de åt, tok han et brød, velsignet og brøt det, gav dem og sa: Ta det! Dette er mitt legeme. | 22Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.» |
| 23Og han tog en Kalk, takkede og gav dem den; og de drak alle deraf. | 23Og han tok en kalk, takket og gav dem; og de drakk alle av den. | 23Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav. |
| 24Og han sagde til dem: »Dette er mit Blod, Pagtens, hvilket udgydes for mange. | 24Og han sa til dem: Dette er mitt blod, paktens blod, som utgydes for mange. | 24Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många. |
| 25Sandelig, siger jeg eder, at jeg skal ingen Sinde mere drikke af Vintræets Frugt indtil den Dag, da jeg skal drikke den ny i Guds Rige.« | 25Sannelig sier jeg eder: Jeg skal ikke mere drikke av vintreets frukt før den dag jeg skal drikke den ny i Guds rike. | 25Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.» |
| 26Og da de havde sunget Lovsangen, gik de ud til Oliebjerget. | 26Og da de hadde sunget lovsangen, gikk de ut til Oljeberget. | 26När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget. |
| 27Og Jesus siger til dem: »I skulle alle forarges; thi der er skrevet: Jeg vil slaa Hyrden, og Faarene skulle adspredes. | 27Og Jesus sa til dem: I skal alle ta anstøt; for det er skrevet: Jeg vil slå hyrden, og fårene skal adspredes. | 27Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.' |
| 28Men efter at jeg er bleven oprejst, vil jeg gaa forud for eder til Galilæa.« | 28Men når jeg er opstanden, vil jeg gå i forveien for eder til Galilea. | 28Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.» |
| 29Men Peter sagde til ham: »Dersom de endog alle forarges, vil jeg dog ikke forarges.« | 29Da sa Peter til ham: Om enn alle tar anstøt, vil dog ikke jeg gjøre det. | 29Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke.» |
| 30Og Jesus siger til ham: »Sandelig siger jeg dig, i Dag, i denne Nat, førend Hanen galer to Gange, skal du fornægte mig tre Gange.« | 30Og Jesus sa til ham: Sannelig sier jeg dig: Idag, i denne natt, før hanen har galt to ganger, skal du fornekte mig tre ganger. | 30Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» |
| 31Men han sagde end yderligere: »Om jeg end skulde dø med dig, vil jeg ingenlunde fornægte dig.« Men ligesaa sagde de ogsaa alle. | 31Men han blev ved sitt og sa: Om jeg så skal dø med dig, vil jeg ikke fornekte dig. Det samme sa de alle. | 31Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane. |
| 32Og de komme til en Gaard, hvis Navn var Gethsemane; og han siger til sine Disciple »Sætter eder her, imedens jeg beder.« | 32Og de kom til et sted som heter Getsemane; og han sa til sine disipler: Sett eder her mens jeg beder! | 32Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag beder.» |
| 33Og han tager Peter og Jakob og Johannes med sig, og han begyndte at forfærdes og svarlig at ængstes. | 33Og han tok Peter og Jakob og Johannes med sig, og begynte å forferdes og engstes, | 33Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bäva och ängslas. |
| 34Og han siger til dem: »Min Sjæl er dybt bedrøvet indtil Døden; bliver her og vaager!« | 34og han sier til dem: Min sjel er bedrøvet inntil døden; bli her og våk! | 34Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken.» |
| 35Og han gik lidt frem, kastede sig ned paa Jorden og bad om, at den Time maatte gaa ham forbi, om det var muligt. | 35Og han gikk et lite stykke frem, falt ned på jorden og bad at denne stund måtte gå ham forbi, om det var mulig, | 35Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad. |
| 36Og han sagde: »Abba Fader! alting er dig muligt; tag denne Kalk fra mig; dog ikke hvad jeg vil, men hvad du vil.« | 36og han sa: Abba, Fader! alt er mulig for dig; ta denne kalk fra mig! Dog, ikke hvad jeg vil, men hvad du vil! | 36Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!» |
| 37Og han kommer og finder dem sovende og siger til Peter: »Simon, sover du? Kunde du ikke vaage een Time? | 37Og han kom og fant dem sovende, og sa til Peter: Simon, sover du? Var du ikke i stand til å våke én time? | 37Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund? |
| 38Vaager, og beder, for at I ikke skulle falde i Fristelse; Aanden er vel redebon, men Kødet er skrøbeligt.« | 38Våk og bed, forat I ikke skal komme i fristelse! Ånden er villig, men kjødet er skrøpelig. | 38Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» |
| 39Og han gik atter hen og bad og sagde det samme Ord, | 39Og atter gikk han bort og bad, og sa de samme ord. | 39Och han gick åter bort och bad och sade samma ord. |
| 40Og han vendte tilbage og fandt dem atter sovende; thi deres Øjne vare betyngede, og de vidste ikke, hvad de skulde svare ham. | 40Og da han kom igjen, fant han dem atter sovende; for deres øine var tunge, og de visste ikke hvad de skulde svare ham. | 40När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom. |
| 41Og han kommer tredje Gang og siger til dem: »Sove I fremdeles og hvile eder? Det er nok; Timen er kommen; se, Menneskesønnen forraades i Synderes Hænder. | 41Og han kom tredje gang og sa til dem: I sover altså og hviler eder! Det er nok; timen er kommet; se, Menneskesønnen overgis i synderes hender; | 41För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Det är nog. Stunden är kommen. Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas händer. |
| 42Staar op, lader os gaa; se, han, som forraader mig, er nær.« | 42stå op, la oss gå! Se, han er nær som forråder mig. | 42Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.» |
| 43Og straks, medens han endnu talte, kommer Judas, en af de tolv, og med ham en stor Skare med Sværd og Knipler fra Ypperstepræsterne og de skriftkloge og de Ældste. | 43Og straks, mens han ennu talte, kom Judas, en av de tolv, og med ham fulgte en hop med sverd og stokker; de kom fra yppersteprestene og de skriftlærde og de eldste. | 43Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärde och de äldste. |
| 44Men han, som forraadte ham, havde givet dem et aftalt Tegn og sagt: »Den, som jeg kysser, ham er det; griber ham, og fører ham sikkert bort!« | 44Men han som forrådte ham, hadde gitt dem et tegn og sagt: Den jeg kysser, ham er det; grip ham og før ham sikkert bort! | 44Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och föra bort under säker bevakning.» |
| 45Og da han kom, traadte han straks hen til ham og siger: »Rabbi! Rabbi!« og han kyssede ham. | 45Og da han kom, gikk han straks bort til ham og sa: Rabbi! og kysset ham. | 45Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och sade: »Rabbi!» och kysste honom häftigt. |
| 46Men de lagde Haand paa ham og grebe ham. | 46Men de la hånd på ham og grep ham. | 46Då grepo de Jesus och togo honom fången. |
| 47Men en af dem, som stode hos, drog Sværdet, slog Ypperstepræstens Tjener og afhuggede hans Øre. | 47Men en av dem som stod der, drog sitt sverd, og slo til yppersteprestens tjener og hugg øret av ham. | 47Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat. |
| 48Og Jesus svarede og sagde til dem: »I ere gaaede ud som imod en Røver, med Sværd og med Knipler for at fange mig. | 48Og Jesus tok til orde og sa til dem: I er gått ut som mot en røver med sverd og stokker for å gripe mig; | 48Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. |
| 49Daglig var jeg hos eder i Helligdommen og lærte, og I grebe mig ikke; men dette sker, for at Skrifterne skulle opfyldes.« | 49daglig var jeg hos eder og lærte i templet, og I grep mig ikke; men dette er skjedd forat skriftene skal opfylles. | 49Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.» |
| 50Og de forlode ham alle og flyede. | 50Da forlot de ham alle sammen og flydde. | 50Då övergåvo de honom alla och flydde. |
| 51Og en enkelt, et ungt Menneske, som havde et Linklæde over det blotte Legeme, fulgte med ham; og de gribe ham; | 51Og en ung mann fulgte ham med et linklæde kastet om sitt bare legeme, og de grep ham; | 51Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de. |
| 52men han slap Linklædet og flygtede nøgen. | 52men han slapp linklædet og flydde naken bort. | 52Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken. |
| 53Og de førte Jesus hen til Ypperstepræsten; og alle Ypperstepræsterne og de Ældste og de skriftkloge komme sammen hos ham. | 53Og de førte Jesus til ypperstepresten, og der kom alle yppersteprestene og de eldste og de skriftlærde sammen. | 53Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde. |
| 54Og Peter fulgte ham i Frastand til ind i Ypperstepræstens Gaard, og han sad hos Svendene og varmede sig ved Ilden. | 54Og Peter fulgte ham langt bakefter like inn i yppersteprestens gård, og han satt der sammen med tjenerne og varmet sig ved ilden. | 54Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden. |
| 55Men Ypperstepræsterne og hele Raadet søgte Vidnesbyrd imod Jesus, for at de kunde aflive ham; og de fandt intet. | 55Men yppersteprestene og hele rådet søkte vidnesbyrd mot Jesus, forat de kunde drepe ham, men de fant ikke noget. | 55Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet. |
| 56Thi mange sagde falsk Vidnesbyrd imod ham, men Vidnesbyrdene stemte ikke overens. | 56For mange vidnet falsk mot ham, men deres vidnesbyrd stemte ikke overens. | 56Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens. |
| 57Og nogle stode op og vidnede falsk imod ham og sagde: | 57Da stod nogen op og vidnet falsk mot ham og sa: | 57Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade: |
| 58»Vi have hørt ham sige: Jeg vil nedbryde dette Tempel, som er gjort med Hænder, og i tre Dage bygge et andet, som ikke er gjort med Hænder.« | 58Vi har hørt ham si: Jeg vil bryte ned dette tempel som er gjort med hender, og på tre dager bygge et annet, som ikke er gjort med hender. | 58»Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'» |
| 59Og end ikke saaledes stemte deres Vidnesbyrd overens. | 59Og enda stemte ikke deres vidnesbyrd overens. | 59Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens. |
| 60Og Ypperstepræsten stod op midt iblandt dem og spurgte Jesus og sagde: »Svarer du slet intet paa, hvad disse vidne imod dig?« | 60Da stod ypperstepresten op midt iblandt dem og spurte Jesus: Svarer du intet på det som disse vidner mot dig? | 60Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?» |
| 61Men han tav og svarede intet. Atter spurgte Ypperstepræsten ham og siger til ham: »Er du Kristus, den Højlovedes Søn?« | 61Men han tidde og svarte intet. Atter spurte ypperstepresten ham og sa til ham: Er du Messias, den Velsignedes Sønn? | 61Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?» |
| 62Men Jesus sagde: »Jeg er det; og I skulle se Menneskesønnen sidde ved Kraftens højre Haand og komme med Himmelens Skyer.« | 62Jesus sa: Jeg er det, og I skal se Menneskesønnen sitte ved kraftens høire hånd og komme med himmelens skyer. | 62Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.» |
| 63Men Ypperstepræsten sønderrev sine Klæder og sagde: »Hvad have vi længere Vidner nødig? | 63Da sønderrev ypperstepresten sine klær og sa: Hvad skal vi mere med vidner? | 63Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen? |
| 64I have hørt Gudsbespottelsen; hvad tykkes eder?« Men de fældede alle den Dom over ham, at han var skyldig til Døden. | 64I har hørt gudsbespottelsen; hvad tykkes eder? De dømte ham alle å være skyldig til døden. | 64I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden. |
| 65Og nogle begyndte af spytte paa ham og tilhylle hans Ansigt og give ham Næveslag og sige til ham: »Profeter!« og Svendene modtoge ham med Slag paa Kinden. | 65Og nogen gav sig til å spytte på ham og tildekke hans ansikt og slå ham med knyttet neve og si til ham: Spå! Og tjenerne tok imot ham med stokkeslag. | 65Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna. |
| 66Og medens Peter var nedenfor i Gaarden, kommer en af Ypperstepræstens Piger, | 66Og mens Peter var nede i gårdsrummet, kom en av yppersteprestens tjenestepiker, | 66Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit. |
| 67og da hun ser Peter varme sig, ser hun paa ham og siger: »Ogsaa du var med Nazaræeren, med Jesus.« | 67og da hun så Peter varme sig, så hun på ham og sa: Også du var med denne nasareer, Jesus. | 67Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.» |
| 68Men han nægtede og sagde: »Jeg hverken ved eller forstaar, hvad du siger;« og han gik ud i Forgaarden, og Hanen galede. | 68Men han nektet det og sa: Jeg hverken vet eller forstår hvad du mener. Og han gikk ut i forgården, og hanen gol. | 68Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården. |
| 69Og Pigen saa ham og begyndte atter at sige til dem, som stode hos: »Denne er en af dem.« | 69Og piken fikk se ham, og begynte igjen å si til dem som stod der: Dette er en av dem. | 69När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.» |
| 70Men han nægtede det atter. Og lidt derefter sagde atter de, som stode hos, til Peter: »Sandelig, du er en af dem; du er jo ogsaa en Galilæer.« | 70Men han nektet det atter. Og litt efter sa atter de som stod der, til Peter: Du er sannelig en av dem; du er jo en galileer. | 70Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.» |
| 71Men han begyndte at forbande sig og sværge: »Jeg kender ikke dette Menneske, om hvem I tale.« | 71Men han gav sig til å forbanne sig og sverge: Jeg kjenner ikke det menneske I taler om. | 71Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.» |
| 72Og straks galede Hanen anden Gang. Og Peter kom det Ord i Hu, som Jesus sagde til ham: »Førend Hanen galer to Gange, skal du fornægte mig tre Gange.« Og han brast i Graad. | 72Og straks gol hanen annen gang. Da kom Peter det ord i hu som Jesus hadde sagt til ham: Før hanen har galt to ganger, skal du fornekte mig tre ganger. Og han tok det til hjerte og gråt. | 72Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
