Parallelle Kapitler | 1Men de usyrede Brøds Højtid, som kaldes Paaske, nærmede sig. | 1Men de usyrede brøds høitid, som kalles påske, var nær; | 1Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära. |
| 2Og Ypperstepræsterne og de skriftkloge søgte, hvorledes de kunde slaa ham ihjel; thi de frygtede for Folket. | 2og yppersteprestene og de skriftlærde søkte råd til å få ryddet ham av veien; for de fryktet for folket. | 2Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket. |
| 3Men Satan gik ind i Judas, som kaldes Iskariot og var en af de tolv. | 3Men Satan fór inn i Judas med tilnavnet Iskariot, som var en av de tolv, | 3Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv. |
| 4Og han gik hen og talte med Ypperstepræsterne og Høvedsmændene om, hvorledes han vilde forraade ham til dem. | 4og han gikk bort og talte med yppersteprestene og høvedsmennene om hvorledes han skulde forråde ham til dem. | 4Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem. |
| 5Og de bleve glade og lovede at give ham Penge. | 5Og de blev glade, og lovte å gi ham penger, | 5Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar. |
| 6Og han tilsagde det; og han søgte Lejlighed til at forraade ham til dem uden Opløb. | 6og han gav sitt tilsagn og søkte leilighet til å forråde ham til dem uten opstyr. | 6Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod. |
| 7Men de usyrede Brøds Dag kom, paa hvilken man skulde slagte Paaskelammet. | 7Så kom de usyrede brøds dag, da påskelammet skulde slaktes. | 7Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet. |
| 8Og han udsendte Peter og Johannes og sagde: »Gaar hen og bereder os Paaskelammet, at vi kunne spise det.« | 8Og han sendte Peter og Johannes avsted og sa: Gå bort og gjør i stand påskelammet for oss, så vi kan ete det! | 8Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.» |
| 9Men de sagde til ham: »Hvor vil du, at vi skulle berede det?« | 9De sa til ham: Hvor vil du vi skal gjøre det i stand? | 9De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?» |
| 10Men han sagde til dem: »Se, naar I ere komne ind i Staden, skal der møde eder en Mand, som bærer en Vandkrukke; følger ham til Huset, hvor han gaar ind, | 10Han sa til dem: Se, når I kommer inn i byen, skal det møte eder en mann som bærer en krukke vann; følg ham til det hus hvor han går inn, | 10Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in. |
| 11og I skulle sige til Husbonden i Huset: Mesteren siger: Hvor er det Herberge, hvor jeg kan spise Paaskelammet med mine Disciple? | 11og si til husbonden: Mesteren sier til dig: Hvor er det herberge der jeg kan ete påskelammet med mine disipler? | 11Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?' |
| 12Og han skal vise eder en stor Sal opdækket; der skulle I berede det.« | 12Så skal han vise eder en stor sal med benker og hynder; der skal I gjøre det i stand. | 12Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.» |
| 13Og de gik hen og fandt det saaledes, som han havde sagt dem; og de beredte Paaskelammet. | 13De gikk da avsted, og fant det så som han hadde sagt dem; og de gjorde i stand påskelammet. | 13Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet. |
| 14Og da Timen kom, satte han sig til Bords, og Apostlene med ham. | 14Og da timen kom, satte han sig til bords, og apostlene med ham. | 14Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom. |
| 15Og han sagde til dem: »Jeg har hjerteligt længtes efter at spise dette Paaskelam med eder, førend jeg lider. | 15Og han sa til dem: Jeg har hjertelig lengtet efter å ete dette påskelam med eder før jeg lider; | 15Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner; |
| 16Thi jeg siger eder, at jeg skal ingen Sinde mere spise det, førend det bliver fuldkommet i Guds Rige.« | 16for jeg sier eder: Jeg skal aldri mere ete det før det er blitt fullkommet i Guds rike. | 16ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.» |
| 17Og han tog en Kalk, takkede og sagde: »Tager dette, og deler det imellem eder! | 17Og han tok en kalk, takket og sa: Ta dette og del det mellem eder! | 17Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan; |
| 18Thi jeg siger eder, at fra nu af skal jeg ikke drikke af Vintræets Frugt, førend Guds Rige kommer.« | 18For jeg sier eder: Fra nu av skal jeg aldri mere drikke av vintreets frukt før Guds rike er kommet. | 18ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.» |
| 19Og han tog Brød, takkede og brød det og gav dem det og sagde: »Dette er mit Legeme, det, som gives for eder; gører dette til min Ihukommelse!« | 19Og han tok et brød, takket og brøt det, gav dem og sa: Dette er mitt legeme, som gis for eder; gjør dette til minne om mig! | 19Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.» |
| 20Ligesaa tog han ogsaa Kalken efter Aftensmaaltidet og sagde: »Denne Kalk er den nye Pagt i mit Blod, det, som udgydes for eder. | 20Likeså kalken, efterat de hadde ett, og sa: Denne kalk er den nye pakt i mitt blod, som utgydes for eder. | 20Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder. |
| 21Men se, hans Haand, som forraader mig, er her paa Bordet hos mig. | 21Men se, hans hånd som forråder mig, er med mig over bordet. | 21Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet. |
| 22Thi Menneskesønnen gaar bort, som det er beskikket; dog ve det Menneske, ved hvem han bliver forraadt!« | 22For Menneskesønnen går vel bort, som bestemt er; men ve det menneske ved hvem han blir forrådt! | 22Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!» |
| 23Og de begyndte at spørge hverandre indbyrdes om, hvem af dem det dog kunde være, som skulde gøre dette. | 23De begynte da å spørre hverandre om hvem av dem det vel kunde være som skulde gjøre denne gjerning. | 23Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta. |
| 24Men der opstod ogsaa en Trætte iblandt dem om, hvem at dem der maatte synes at være den største. | 24Det blev også en trette mellem dem om hvem av dem skulde gjelde for å være størst. | 24En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste. |
| 25Men han sagde til dem: »Folkenes Konger herske over dem, og de, som bruge Myndighed over dem, kaldes deres Velgørere. | 25Da sa han til dem: Kongene hersker over sine folk, og de som bruker makt over dem, kalles deres velgjørere. | 25Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'. |
| 26I derimod ikke saaledes; men den ældste iblandt eder blive som den yngste, og Føreren som den, der tjener. | 26Så er det ikke med eder; men den største blandt eder skal være som den yngste, og den øverste som den som tjener. | 26Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare. |
| 27Thi hvem er størst: den, som sidder til Bords? eller den, som tjener? Mon ikke den, som sidder til Bords? Men jeg er iblandt eder som den, der tjener. | 27For hvem er størst, den som sitter til bords, eller den som tjener? Er det ikke den som sitter til bords? Men jeg er som en tjener iblandt eder. | 27Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. -- |
| 28Men I ere de, som have holdt ud med mig i mine Fristelser. | 28Men I er de som har holdt ut hos mig i mine prøvelser, | 28Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar; |
| 29Og ligesom min Fader har tildelt mig Kongedømme, tildeler jeg eder | 29og jeg tilsier eder riket, likesom min Fader har tilsagt mig det, | 29och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder, |
| 30at skulle spise og drikke ved mit Bord i mit Rige og sidde paa Troner og dømme Israels tolv Stammer.« | 30så I skal ete og drikke ved mitt bord i mitt rike, og sitte på troner og dømme Israels tolv stammer. | 30så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter. |
| 31Men Herren sagde: »Simon, Simon! se, Satan begærede eder for at sigte eder som Hvede. | 31Simon! Simon! se, Satan krevde å få eder i sin vold for å sikte eder som hvete; | 31Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; |
| 32Men jeg bad for dig, at din Tro ikke skal svigte; og naar du engang omvender dig, da styrk dine Brødre!« | 32men jeg bad for dig at din tro ikke måtte svikte, og når du engang omvender dig, da styrk dine brødre! | 32men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.» |
| 33Men han sagde til ham: »Herre! jeg er rede til at gaa med dig baade i Fængsel og i Døden.« | 33Men han sa til ham: Herre! med dig er jeg rede til å gå både i fengsel og i død. | 33Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.» |
| 34Men han sagde: »Peter! jeg siger dig: Hanen skal ikke gale i Dag, førend du tre Gange har nægtet, at du kender mig.« | 34Da sa han: Jeg sier dig, Peter: Hanen skal ikke gale idag før du tre ganger har nektet at du kjenner mig. | 34Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.» |
| 35Og han sagde til dem: »Da jeg udsendte eder uden Pung og Taske og Sko, manglede I da noget?« Og de sagde: »Intet.« | 35Og han sa til dem: Da jeg sendte eder ut uten pung og skreppe og sko, fattedes eder da noget? De sa: Nei, intet. | 35Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.» |
| 36Men han sagde til dem: »Men nu, den, som har en Pung, tage den med, ligesaa ogsaa en Taske; og den, som ikke har noget Sværd, sælge sin Kappe og købe et! | 36Han sa da til dem: Men nu skal den som har pung, ta den med, likeså skreppe, og den som ikke har sverd, han selge sin kappe og kjøpe sig et! | 36Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant. |
| 37Thi jeg siger eder: Det, som er skrevet, bør opfyldes paa mig, dette: »Og han blev regnet iblandt Overtrædere;« thi ogsaa med mig har det en Ende.« | 37For jeg sier eder at dette som er skrevet, må opfylles på mig, dette ord: Og han blev regnet blandt ugjerningsmenn; for det som er sagt om mig, er til ende. | 37Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan» |
| 38Men de sagde: »Herre! se, her er to Sværd.« Men han sagde til dem: »Det er nok.« | 38Da sa de: Herre! se, her er to sverd. Men han sa til dem: Det er nok. | 38Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.» |
| 39Og han gik ud og gik efter sin Sædvane til Oliebjerget; men ogsaa Disciplene fulgte ham. | 39Og han gikk ut og vandret efter sedvane til Oljeberget; men hans disipler fulgte og med ham. | 39Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom. |
| 40Men da han kom til Stedet, sagde han til dem: »Beder om ikke at falde i Fristelse.« | 40Og da han kom til stedet, sa han til dem: Bed at I ikke må komme i fristelse! | 40Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.» |
| 41Og han rev sig løs fra dem, saa meget som et Stenkast, og faldt paa Knæ, bad og sagde: | 41Og han slet sig fra dem så lang som et stenkast, og falt på kne, bad og sa: | 41Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad |
| 42»Fader, vilde du dog tage denne Kalk fra mig! dog ske ikke min Villie, men din!« | 42Fader! om du vil, da la denne kalk gå mig forbi! Dog, skje ikke min vilje, men din! | 42och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.» |
| 43Men en Engel fra Himmelen viste sig for ham og styrkede ham. | 43Og en engel fra himmelen åpenbarte sig for ham og styrket ham. | 43Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom. |
| 44Og da han var i Dødsangst, bad han heftigere; men hans Sved blev som Blodsdraaber, der faldt ned paa Jorden. | 44Og han kom i dødsangst og bad enda heftigere, og hans sved blev som blodsdråper, som falt ned på jorden. | 44Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden. |
| 45Og da han stod op fra Bønnen og kom til Disciplene, fandt han dem sovende af Bedrøvelse. | 45Så stod han op fra bønnen og kom til sine disipler og fant dem sovende av bedrøvelse, | 45När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse. |
| 46Og han sagde til dem: »Hvorfor sove I? Staar op og beder, for at I ikke skulle falde i Fristelse.« | 46og han sa til dem: Hvorfor sover I? Stå op og bed at I ikke må komme i fristelse! | 46Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.» |
| 47Medens han endnu talte, se, da kom der en Skare; og han, som hed Judas, en af de tolv, gik foran dem og nærmede sig til Jesus for at kysse ham. | 47Mens han ennu talte, se, da kom en flokk, og han som hette Judas, en av de tolv, gikk foran dem og trådte nær til Jesus for å kysse ham. | 47Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom. |
| 48Men Jesus sagde til ham: »Judas! forraader du Menneskesønnen med et Kys?« | 48Men Jesus sa til ham: Judas! forråder du Menneskesønnen med et kyss? | 48Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?» |
| 49Men da de, som vare omkring ham, saa, hvad der vilde ske, sagde de: »Herre! skulle vi slaa til med Sværd?« | 49Da nu de som var om ham, så hvad som vilde skje, sa de: Herre! skal vi slå til med sverd? | 49Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?» |
| 50Og en af dem slog Ypperstepræstens Tjener og afhuggede hans højre Øre. | 50Og en av dem slo til yppersteprestens tjener og hugg det høire øre av ham. | 50Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. |
| 51Men Jesus tog til Orde og sagde: »Lad dem gøre ogsaa dette!« Og han rørte ved hans Øre og lægte ham. | 51Men Jesus svarte og sa: La dem bare gå så vidt! Og han rørte ved hans øre og lægte ham. | 51Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom. |
| 52Men Jesus sagde til Ypperstepræsterne og Høvedsmændene for Helligdommen og de ældste, som vare komne til ham: »I ere gaaede ud som imod en Røver med Sværd og Knipler. | 52Og Jesus sa til yppersteprestene og høvedsmennene over tempel-vakten og de eldste som var kommet imot ham: I er gått ut som mot en røver med sverd og stokker; | 52Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar. |
| 53Da jeg var daglig hos eder i Helligdommen, udrakte I ikke Hænderne imod mig; men dette er eders Time og Mørkets Magt.« | 53da jeg daglig var hos eder i templet, rakte I ikke eders hender ut mot mig. Men dette er eders time og mørkets makt. | 53Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.» |
| 54Og de grebe ham og førte ham bort og bragte ham ind i Ypperstepræstens Hus; men Peter fulgte efter i Frastand. | 54Da de nu hadde grepet ham, drog de avsted med ham og førte ham inn i yppersteprestens hus; og Peter fulgte langt bakefter. | 54Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd. |
| 55Og de tændte en Ild midt i Gaarden og satte sig sammen, og Peter sad midt iblandt dem. | 55De hadde tendt en ild midt i gårdsrummet og satt der sammen, og Peter satt midt iblandt dem. | 55Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem. |
| 56Men en Pige saa ham sidde i Lysskæret og stirrede paa ham og sagde: »Ogsaa denne var med ham.« | 56Men en tjenestepike fikk se ham sitte mot lyset, og stirret på ham og sa: Også denne var med ham. | 56Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom. |
| 57Men han fornægtede ham og sagde: »Jeg kender ham ikke. Kvinde!« | 57Men han fornektet ham og sa: Jeg kjenner ham ikke, kvinne! | 57Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.» |
| 58Og lidt derefter saa en anden ham og sagde: »Ogsaa du er en af dem.« Men Peter sagde: »Menneske! det er jeg ikke.« | 58Litt efter fikk en annen se ham og sa: Du er også en av dem. Men Peter sa: Menneske! jeg er ikke det. | 58Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.» |
| 59Og omtrent en Time derefter forsikrede en anden det og sagde: »I Sandhed, ogsaa denne var med ham; han er jo ogsaa en Galilæer.« | 59Og omkring én time efter stadfestet en annen det og sa: Sannelig, også denne var med ham; han er jo en galileer. | 59Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.» |
| 60Men Peter sagde: »Menneske! jeg forstaar ikke, hvad du siger.« Og straks, medens han endnu talte, galede Hanen. | 60Men Peter sa: Menneske! jeg forstår ikke hvad det er du mener! Og straks, mens han ennu talte, gol hanen. | 60Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen. |
| 61Og Herren vendte sig og saa paa Peter; og Peter kom Herrens Ord i Hu, hvorledes han havde sagt til ham: »Førend Hanen galer i Dag, skal du fornægte mig tre Gange.« | 61Og Herren vendte sig og så på Peter; og Peter kom Herrens ord i hu, hvorledes han hadde sagt til ham: Før hanen galer idag, skal du fornekte mig tre ganger. | 61Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.» |
| 62Og han gik udenfor og græd bitterligt. | 62Og han gikk ut og gråt bitterlig. | 62Och han gick ut och grät bitterligen. |
| 63Og de Mænd, som holdt Jesus, spottede ham og sloge ham; | 63Og mennene som holdt Jesus, spottet ham og slo ham, | 63Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom. |
| 64og de kastede et Klæde over ham og spurgte ham og sagde: »Profeter! hvem var det, som slog dig?« | 64og de kastet et klæde over ham og spurte ham og sa: Spå nu: Hvem var det som slo dig? | 64De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?» |
| 65Og mange andre Ting sagde de spottende til ham. | 65Og mange andre spottord talte de til ham. | 65Många andra smädliga ord talade de ock mot honom. |
| 66Og da det blev Dag, samlede Folkets Ældste sig og Ypperstepræsterne og de skriftkloge, og de førte ham hen for deres Raad | 66Da det nu blev dag, samledes folkets eldste og yppersteprestene og de skriftlærde, og de førte ham frem i sitt rådsmøte | 66Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd |
| 67og sagde: »Er du Kristus, da sig os det!« Men han sagde til dem: »Siger jeg eder det, tro I det ikke. | 67og sa: Er du Messias, da si oss det! Men han sa til dem: Om jeg sier eder det, tror I det ikke; | 67och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke. |
| 68Og om jeg spørger, svare I mig ikke, ej heller løslade I mig. | 68og om jeg spør, svarer I ikke. | 68Och om jag frågar, så svaren I icke. |
| 69Men fra nu af skal Menneskesønnen sidde ved Guds Krafts højre Haand.« | 69Men fra nu av skal Menneskesønnen sitte ved Guds krafts høire hånd. | 69Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.» |
| 70Men de sagde alle: »Er du da Guds Søn?« Og han sagde til dem: »I sige det; jeg er det.« | 70Da sa de alle: Er du da Guds Sønn? Han sa til dem: I sier det; jeg er det. | 70Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.» |
| 71Men de sagde: »Hvad have vi længere Vidnesbyrd nødig? vi have jo selv hørt det af hans Mund!« | 71Da sa de: Hvad skal vi mere med vidnesbyrd? Vi har jo selv hørt det av hans munn. | 71Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
