Parallelle Kapitler | 1Men jeg kundgør eder, Brødre, det Evangelium, som jeg Forkyndte eder, hvilket I ogsaa modtoge, i hvilket I ogsaa staa, | 1Jeg kunngjør eder, brødre, det evangelium som jeg forkynte eder, som I og tok imot, som I og står fast i, | 1Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännu stån kvar i, |
| 2ved hvilket I ogsaa frelses, hvis I fastholde, med hvilket Ord jeg forkyndte eder det — ellers troede I forgæves. | 2som I og blir frelst ved dersom I holder fast ved det ord hvormed jeg forkynte eder det, såfremt I ikke forgjeves er kommet til troen. | 2genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid -- om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro. |
| 3Jeg overleverede eder nemlig som noget af det første, hvad jeg ogsaa har modtaget: at Kristus døde for vore Synder, efter Skrifterne; | 3For jeg overgav eder blandt de første ting det som jeg selv mottok, at Kristus døde for våre synder efter skriftene, | 3Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna, |
| 4og at han blev begravet; og at han er bleven oprejst den tredje Dag, efter Skrifterne; | 4og at han blev begravet, | 4och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredje dagen, enligt skrifterna, |
| 5og at han blev set af Kefas, derefter af de tolv; | 5og at han opstod på den tredje dag efter skriftene, | 5och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv. |
| 6derefter blev han set af over fem Hundrede Brødre paa een Gang, af hvilke de fleste endnu ere i Live, men nogle ere hensovede; | 6og at han blev sett av Kefas, derefter av de tolv. | 6Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade. |
| 7derefter blev han set af Jakob, dernæst af alle Apostlene; | 7Derefter blev han sett av mere enn fem hundre brødre på én gang - av dem er de fleste ennu i live, men nogen er hensovet. | 7Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. |
| 8men sidst af alle blev han set ogsaa af mig som det ufuldbaarne Foster; | 8Derefter blev han sett av Jakob, derefter av alle apostlene. | 8Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vid ett ofullgånget foster. |
| 9thi jeg er den ringeste af Apostlene, jeg, som ikke er værd at kaldes Apostel, fordi jeg har forfulgt Guds Menighed. | 9Men sist av alle blev han og sett av mig som det ufullbårne foster; for jeg er den ringeste av apostlene og er ikke verd å kalles apostel, fordi jeg har forfulgt Guds menighet; | 9Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig att kallas apostel, jag som har förföljt Guds församling. |
| 10Men af Guds Naade er jeg det, jeg er, og hans Naade imod mig har ikke været forgæves; men jeg har arbejdet mere end de alle, dog ikke jeg, men Guds Naade, som er med mig. | 10men av Guds nåde er jeg det jeg er, og hans nåde mot mig har ikke vært forgjeves, men jeg har arbeidet mere enn de alle, dog ikke jeg, men Guds nåde som er med mig. | 10Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har icke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla -- dock icke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig. |
| 11Hvad enten det da er mig eller de andre, saaledes prædike vi, og saaledes troede I. | 11Hvad enten det da er jeg eller de andre, så forkynner vi således, og således kom I til troen. | 11Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vi predika, och på det sättet I haven kommit till tro. |
| 12Men naar der prædikes, at Kristus er oprejst fra de døde, hvorledes sige da nogle iblandt eder, at der ikke er dødes Opstandelse? | 12Men forkynnes det om Kristus at han er opstanden fra de døde, hvorledes kan da nogen iblandt eder si at det ikke er nogen opstandelse av døde? | 12Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda, huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någon uppståndelse från de döda? |
| 13Dersom der ikke er dødes Opstandelse, da er ikke heller Kristus oprejst. | 13Men er det ikke nogen opstandelse av døde, da er heller ikke Kristus opstanden; | 13Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått. |
| 14Men er Kristus ikke oprejst, da er vor Prædiken jo tom, og eders Tro ogsaa tom. | 14men er Kristus ikke opstanden, da er vår forkynnelse intet, da er også eders tro intet; | 14Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng; |
| 15Men vi blive da ogsaa fundne som falske Vidner om Gud, fordi vi have vidnet imod Gud, at han oprejste Kristus, hvem han ikke har oprejst, saafremt døde virkelig ikke oprejses. | 15da finnes vi og å være falske vidner om Gud, fordi vi har vidnet mot Gud at han har opvakt Kristus, som han dog ikke har opvakt såfremt altså de døde ikke opstår. | 15då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant att döda icke uppstå. |
| 16Thi dersom døde ikke oprejses, da er Kristus ikke heller oprejst. | 16For dersom de døde ikke opstår, da er heller ikke Kristus opstanden; | 16Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått. |
| 17Men dersom Kristus ikke er oprejst, da er eders Tro forgæves; saa ere I endnu i eders Synder; | 17men er Kristus ikke opstanden, da er eders tro unyttig, da er I ennu i eders synder, | 17Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder. |
| 18da gik altsaa ogsaa de, som ere hensovede i Kristus, fortabt. | 18da er altså også de fortapt som er hensovet i Kristus. | 18Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus. |
| 19Have vi alene i dette Liv sat vort Haab til Kristus, da ere vi de ynkværdigste af alle Mennesker. | 19Har vi bare i dette liv satt vårt håp til Kristus, da er vi de ynkverdigste av alle mennesker. | 19Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och därav intet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor. |
| 20Men nu er Kristus oprejst fra de døde, som Førstegrøde af de hensovede. | 20Men nu er Kristus opstanden fra de døde og er blitt førstegrøden av de hensovede. | 20Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade. |
| 21Thi efterdi Død kom ved et Menneske, er ogsaa dødes Opstandelse kommen ved et Menneske. | 21For eftersom døden er kommet ved et menneske, så er og de dødes opstandelse kommet ved et menneske; | 21Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse. |
| 22Thi ligesom alle dø i Adam, saaledes skulle ogsaa alle levendegøres i Kristus. | 22for likesom alle dør i Adam, så skal og alle levendegjøres i Kristus. | 22Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande. |
| 23Dog hver i sit Hold: som Førstegrøde Kristus, dernæst de, som tilhøre Kristus, ved hans Tilkommelse. | 23Men hver i sin egen avdeling: Kristus er førstegrøden; derefter skal de som hører Kristus til, levendegjøres ved hans komme; | 23Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till. |
| 24Derpaa kommer Enden, naar han overgiver Gud og Faderen Riget, naar han har tilintetgjort hver Magt og hver Myndighed og Kraft. | 24derefter kommer enden, når han overgir riket til Gud og Faderen, efterat han har tilintetgjort all makt og all myndighet og velde. | 24Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt. |
| 25Thi han bør være Konge, indtil han faar lagt alle Fjenderne under sine Fødder. | 25For han skal være konge inntil han får lagt alle sine fiender under sine føtter. | 25Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter». |
| 26Den sidste Fjende, som tilintetgøres, er Døden. | 26Den siste fiende som tilintetgjøres, er døden; | 26Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt; |
| 27Han har jo »lagt alle Ting under hans Fødder«. Men naar han siger: »Alt er underlagt« — aabenbart med Undtagelse af den, som underlagde ham alt — | 27for han har lagt alt under hans føtter. Men når han sier at alt er ham underlagt, så er det klart at han er undtatt som har underlagt ham alt; | 27ty »allt har han lagt under hans fötter». Men när det heter att »allt är honom underlagt», då är uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom. |
| 28naar da alle Ting ere blevne ham underlagte, da skal ogsaa Sønnen selv underlægge sig ham, som har underlagt ham alle Ting, for at Gud kan være alt i alle. | 28men når alt er ham underlagt, da skal og Sønnen selv underlegge sig ham som la alt under ham, forat Gud skal være alt i alle. | 28Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla. |
| 29Hvad ville ellers de udrette, som lade sig døbe for de døde? Dersom døde overhovedet ikke oprejses, hvorfor lade de sig da døbe for dem? | 29Hvad gjør da de som lar sig døpe for de døde? Dersom de døde i det hele tatt ikke opstår, hvorfor lar de sig da døpe for dem? | 29Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinna därmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man då döpa sig för deras skull? |
| 30Hvorfor udsætte da ogsaa vi os hver Time for Fare? | 30Hvorfor setter også vi oss hver time i fare? | 30Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror? |
| 31Jeg dør daglig, saa sandt jeg har eder, Brødre, at rose mig af i Kristus Jesus, vor Herre. | 31Jeg dør hver dag, så sant som jeg kan rose mig av eder, brødre, i Kristus Jesus, vår Herre. | 31Ty -- så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av eder, mina bröder -- jag lider döden dag efter dag. |
| 32Hvis jeg som et almindeligt Menneske har kæmpet med vilde Dyr i Efesus, hvad Gavn har jeg saa deraf? Dersom døde ikke oprejses, da »lader os spise og drikke, thi i Morgen dø vi.« | 32Var det på menneskelig vis jeg stred med ville dyr i Efesus, hvad vinning har jeg da av det? Dersom de døde ikke opstår, da la oss ete og drikke, for imorgen dør vi! | 32Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesus kämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Om döda icke uppstå -- »låtom oss då äta och dricka, ty i morgon måste vi dö». |
| 33Farer ikke vild; slet Omgang fordærver gode Sæder! | 33Far ikke vill! Dårlig omgang forderver gode seder. | 33Faren icke vilse: »För goda seder dåligt sällskap är fördärv.» |
| 34Vorder ædrue, som det bør sig, og synder ikke; thi nogle kende ikke Gud; til Skam for eder siger jeg det. | 34Våkn op for alvor og synd ikke! for somme har ikke kjennskap til Gud; til skam for eder sier jeg det. | 34Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jag detta. |
| 35Men man vil sige: »Hvorledes oprejses de døde? hvad Slags Legeme komme de med?« | 35Men en kunde si: Hvorledes opstår de døde? og med hvad slags legeme kommer de frem? | 35Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och med hurudan kropp skola de träda fram?» |
| 36Du Daare! det, som du saar, bliver ikke levendegjort, dersom det ikke dør. | 36Du dåre! det du sår, blir ikke levendegjort uten det dør. | 36Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om det icke först har dött. |
| 37Og hvad du end saar, da saar du ikke det Legeme, der skal vorde, men et nøgent Korn, være sig af Hvede eller af anden Art. | 37Og når du sår, sår du ikke det legeme som skal bli, men et nakent korn, kan hende av hvete eller av noget annet slag; | 37Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skall komma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhända något annat. |
| 38Men Gud giver det et Legeme, saaledes som han har villet, og hver Sædart sit eget Legeme. | 38men Gud gir det et legeme efter sin vilje, og hvert slags sæd sitt eget legeme. | 38Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vart frö dess särskilda kropp. |
| 39Ikke alt Kød er det samme Kød, men eet er Menneskers, et andet Kvægs Kød, et andet Fugles Kød, et andet Fisks. | 39Ikke alt kjøtt er det samme kjøtt, men ett er kjøtt i mennesker, et annet i fe, et annet i fugler, et annet i fisker. | 39Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art, boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan, fiskars återigen en annan. |
| 40Og der er himmelske Legemer og jordiske Legemer; men een er de himmelskes Herlighed, en anden de jordiskes. | 40Og der er himmelske legemer, og der er jordiske legemer; men én herlighet har de himmelske legemer, en annen de jordiske. | 40Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag. |
| 41Een er Solens Glans og en anden Maanens Glans og en anden Stjernernes Glans; thi den ene Stjerne er forskellig fra den anden i Glans. | 41Én glans har solen, og en annen månen, og en annen stjernene; for den ene stjerne skiller sig fra den andre i glans. | 41En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är icke lik den andra i härlighet. -- |
| 42Saaledes er det ogsaa med de dødes Opstandelse: det saaes i Forkrænkelighed, det oprejses i Uforkrænkelighed; | 42Så er det og med de dødes opstandelse. Det såes i forgjengelighet; det opstår i uforgjengelighet; | 42Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver sått förgängligt, det uppstår oförgängligt; |
| 43det saaes i Vanære, det oprejses i Herlighed; det saaes i Skrøbelighed, det oprejses i Kraft; | 43det såes i vanære, det opstår i herlighet; det såes i skrøpelighet, det opstår i kraft; | 43vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft; |
| 44der saaes et sjæleligt Legeme, der oprejses et aandeligt Legeme. Naar der gives et sjæleligt Legeme, gives der ogsaa et aandeligt. | 44der såes et naturlig legeme, der opstår et åndelig legeme. Så visst som det gis et naturlig legeme, gis det og et åndelig legeme. | 44här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ock en andlig. |
| 45Saaledes er der ogsaa skrevet: »Det første Menneske, Adam, blev til en levende Sjæl;« den sidste Adam blev til en levendegørende Aand. | 45Således er det og skrevet: Det første menneske, Adam, blev til en levende sjel; den siste Adam er blitt til en levendegjørende ånd. | 45Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörande ande. |
| 46Men det aandelige er ikke det første, men det sjælelige; derefter det aandelige. | 46Men det åndelige er ikke det første, men det naturlige, derefter det åndelige. | 46Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedan kommer det andliga. |
| 47Det første Menneske var af Jord, jordisk; det andet Menneske er fra Himmelen. | 47Det første menneske var av jorden, jordisk; det annet menneske er av himmelen. | 47Den första människan var av jorden och jordisk, den andra människan är av himmelen. |
| 48Saadan som den jordiske var, saadanne ere ogsaa de jordiske; og saadan som den himmelske er, saadanne ere ogsaa de himmelske. | 48Sådan som den jordiske var, så er og de jordiske, og sådan som den himmelske er, så skal og de himmelske være, | 48Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; och sådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska. |
| 49Og ligesom vi have baaret den jordiskes Billede, saaledes skulle vi ogsaa bære den himmelskes Billede! | 49og likesom vi har båret den jordiskes billede, så skal vi og bære den himmelskes billede. | 49Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ock bära den himmelskas gestalt. |
| 50Men dette siger jeg, Brødre! at Kød og Blod kan ikke arve Guds Rige, ej heller arver Forkrænkeligheden Uforkrænkeligheden. | 50Men dette sier jeg, brødre, at kjød og blod kan ikke arve Guds rike, heller ikke arver forgjengelighet uforgjengelighet. | 50Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blod icke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller får förgängligheten oförgängligheten till arvedel. |
| 51Se, jeg siger eder en Hemmelighed: Alle skulle vi ikke hensove, men vi skulle alle forvandles, | 51Se, jeg sier eder en hemmelighet: Vi skal ikke alle hensove, men vi skal alle forvandles, | 51Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade, |
| 52i et Nu, i et Øjeblik, ved den sidste Basun; thi Basunen skal lyde, og de døde skulle oprejses uforkrænkelige, og vi skulle forvandles. | 52i et nu, i et øieblikk, ved den siste basun. For basunen skal lyde, og de døde skal opstå uforgjengelige, og vi skal forvandles. | 52och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå till oförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade. |
| 53Thi dette forkrænkelige maa iføre sig Uforkrænkelighed, og dette dødelige iføre sig Udødelighed. | 53For dette forgjengelige skal bli iklædd uforgjengelighet, og dette dødelige bli iklædd udødelighet. | 53Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, och detta dödliga ikläda sig odödlighet. |
| 54Men naar dette forkrænkelige har iført sig Uforkrænkelighed, og dette dødelige har iført sig Udødelighed, da skal det Ord opfyldes, som er skrevet: »Døden er opslugt til Sejr.« | 54Og når dette forgjengelige er iklædd uforgjengelighet, og dette dødelige er iklædd udødelighet, da opfylles det ord som er skrevet: Døden er opslukt til seier. | 54Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, och detta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ord fullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och seger vunnen.» |
| 55»Død, hvor er din Sejr? Død, hvor er din Brod?« | 55Død, hvor er din brodd? Død, hvor er din seier? | 55Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? |
| 56Men Dødens Brod er Synden, og Syndens Kraft er Loven. | 56Men dødens brodd er synden, og syndens kraft er loven; | 56Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. |
| 57Men Gud ske Tak, som giver os Sejren ved vor Herre Jesus Kristus! | 57men Gud være takk, som gir oss seier ved vår Herre Jesus Kristus! | 57Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre Jesus Kristus! |
| 58Derfor, mine elskede Brødre! bliver faste, urokkelige, altid rige i Herrens Gerning, vidende, at eders Arbejde er ikke forgæves i Herren. | 58Derfor, mine elskede brødre, vær faste, urokkelige, alltid rike i Herrens gjerning, da I vet at eders arbeide ikke er unyttig i Herren! | 58Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke är fåfängt i Herren. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
