Parallelle Kapitler | 1Seks Dage før Paaske kom Jesus nu til Bethania, hvor Lazarus boede, han, som Jesus havde oprejst fra de døde. | 1Seks dager før påske kom da Jesus til Betania, hvor Lasarus var, han som Jesus hadde opvakt fra de døde. | 1Sex dagar före påsk kom nu Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som av Jesus hade blivit uppväckt från de döda. |
| 2Der gjorde de da et Aftensmaaltid for ham, og Martha vartede op; men Lazarus var en af dem, som sade til Bords med ham. | 2Der gjorde de et måltid for ham, og Marta gikk til hånde; men Lasarus var en av dem som satt til bords med ham. | 2Där gjorde man då för honom ett gästabud, och Marta betjänade dem, men Lasarus var en av dem som lågo till bords jämte honom. |
| 3Da tog Maria et Pund af ægte, saare kostbar Nardussalve og salvede Jesu Fødder og tørrede hans Fødder med sit Haar; og Huset blev fuldt af Salvens Duft. | 3Maria tok da et pund ekte, såre kostelig nardus-salve og salvet Jesu føtter, og tørket hans føtter med sitt hår; og huset blev fylt av salvens duft. | 3Då tog Maria ett skålpund smörjelse av dyrbar äkta nardus och smorde därmed Jesu fötter; sedan torkade hon hans fötter med sitt hår. Och huset uppfylldes med vällukt av smörjelsen. |
| 4Da siger en af hans Disciple, Judas, Simons Søn, Iskariot, han, som siden forraadte ham: | 4En av hans disipler, Judas Iskariot, han som skulde forråde ham, sier da: | 4Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, sade då: |
| 5»Hvorfor blev denne Salve ikke solgt for tre Hundrede Denarer og given til fattige?« | 5Hvorfor blev ikke denne salve solgt for tre hundre penninger og gitt til de fattige? | 5»Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra silverpenningar och gav dessa åt de fattiga?» |
| 6Men dette sagde han, ikke fordi han brød sig om de fattige, men fordi han var en Tyv og havde Pungen og bar, hvad der blev lagt deri. | 6Men dette sa han, ikke fordi de fattige lå ham på hjerte, men fordi han var en tyv og hadde pungen og tok det som blev lagt i den. | 6Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga, utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand. |
| 7Da sagde Jesus: »Lad hende med Fred, hun har jo bevaret den til min Begravelsesdag! | 7Jesus sa da: La henne være! hun har gjemt den til min jordeferds dag; | 7Men Jesus sade: »Låt henne vara; må hon få fullgöra detta för min begravningsdag. |
| 8De fattige have I jo altid hos eder; men mig have I ikke altid.« | 8for de fattige har I alltid hos eder, men mig har I ikke alltid. | 8De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.» |
| 9En stor Skare af Jøderne fik nu at vide, at han var der; og de kom ikke for Jesu Skyld alene, men ogsaa for at se Lazarus, hvem han havde oprejst fra de døde. | 9En stor mengde av jødene fikk da vite at han var der, og de kom, ikke bare for Jesu skyld, men også for å se Lasarus, som han hadde opvakt fra de døde. | 9Nu hade det blivit känt för den stora hopen av judarna att Jesus var där, och de kommo dit, icke allenast för hans skull, utan ock för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda. |
| 10Men Ypperstepræsterne raadsloge om ogsaa at slaa Lazarus ihjel: | 10Men yppersteprestene la råd op om også å drepe Lasarus, | 10Då beslöto översteprästerna att döda också Lasarus. |
| 11thi for hans Skyld gik mange af Jøderne hen og troede paa Jesus. | 11fordi mange av jødene for hans skyld gikk dit og trodde på Jesus. | 11Ty för hans skull gingo många judar bort och trodde på Jesus. |
| 12Den følgende Dag, da den store Skare, som var kommen til Højtiden, hørte, at Jesus kom til Jerusalem, | 12Den følgende dag, da meget folk som var kommet til høitiden, fikk høre at Jesus kom til Jerusalem, | 12När dagen därefter det myckna folk som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, |
| 13toge de Palmegrene og gik ud imod ham og raabte: »Hosanna! velsignet være den, som kommer, i Herrens Navn, Israels Konge!« | 13tok de palmegrener og gikk ut for å møte ham, og ropte: Hosianna! Velsignet være han som kommer i Herrens navn, Israels konge! | 13togo de palmkvistar och gingo ut för att möta honom och ropade: »Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn, han som är Israels konung.» |
| 14Men Jesus fandt et ungt Æsel og satte sig derpaa, som der er skrevet: | 14Men Jesus fant et ungt asen og satte sig på det, således som skrevet er: | 14Och Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp på den, såsom det är skrivet: |
| 15»Frygt ikke, Zions Datter! se, din Konge kommer, siddende paa en Asenindes Føl.« | 15Frykt ikke, Sions datter! Se, din konge kommer, sittende på en asenfole. | 15»Frukta icke, du dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en åsninnas fåle.» |
| 16Dette forstode hans Disciple ikke først; men da Jesus var herliggjort, da kom de i Hu, at dette var skrevet om ham, og at de havde gjort dette for ham. | 16Dette skjønte ikke hans disipler i førstningen; men da Jesus var blitt herliggjort, da kom de i hu at dette var skrevet om ham, og at de hadde gjort dette for ham. | 16Detta förstodo hans lärjungar icke då strax, men när Jesus hade blivit förhärligad, då kommo de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom. |
| 17Skaren, som var med ham, vidnede nu, at han havde kaldt Lazarus frem fra Graven og oprejst ham fra de døde. | 17Den hop som var i følge med ham, vidnet da at han hadde kalt Lasarus ut av graven og opvakt ham fra de døde; | 17Så gav nu folket honom sitt vittnesbörd, de som hade varit med honom, när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda. |
| 18Det var ogsaa derfor, at Skaren gik ham i Møde, fordi de havde hørt, at han havde gjort dette Tegn. | 18derfor var det også folket gikk ham i møte, fordi de hadde hørt at han hadde gjort dette tegn. | 18Därför kom också det övriga folket emot honom, eftersom de hörde att han hade gjort det tecknet. |
| 19Da sagde Farisæerne til hverandre: »I se, at I udrette ikke noget; se, Alverden gaar efter ham.« | 19Fariseerne sa da til hverandre: I ser at I intet utretter; se, all verden løper efter ham! | 19Då sade fariséerna till varandra: »I sen att I alls intet kunnen uträtta; hela världen löper ju efter honom.» |
| 20Men der var nogle Grækere af dem, som plejede at gaa op for at tilbede paa Højtiden. | 20Men der var nogen grekere blandt dem som pleide å dra op for å tilbede på høitiden; | 20Nu voro där ock några greker, av dem som plägade fara upp för att tillbedja under högtiden. |
| 21Disse gik nu til Filip, som var fra Bethsajda i Galilæa, og bade ham og sagde: »Herre! vi ønske at se Jesus.« | 21Disse gikk da til Filip, som var fra Betsaida i Galilea, og bad ham og sa: Herre! vi vil gjerne se Jesus. | 21Dessa kommo till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bådo honom och sade: »Herre, vi skulle vilja se Jesus.» |
| 22Filip kommer og siger det til Andreas, Andreas og Filip komme og sige det til Jesus. | 22Filip kommer og sier det til Andreas; Andreas og Filip kommer og sier det til Jesus. | 22Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus gingo och sade det till Jesus. |
| 23Men Jesus svarede dem og sagde: »Timen er kommen, til at Menneskesønnen skal herliggøres. | 23Men Jesus svarer dem og sier: Timen er kommet da Menneskesønnen skal herliggjøres. | 23Jesus svarade dem och sade: »Stunden är kommen att Människosonen skall förhärligas. |
| 24Sandelig, sandelig, siger jeg eder, hvis ikke Hvedekornet falder i Jorden og dør, bliver det ene; men dersom det dør, bærer det megen Frugt. | 24Sannelig, sannelig sier jeg eder: Hvis ikke hvetekornet faller i jorden og dør, blir det bare det ene korn; men hvis det dør, bærer det megen frukt. | 24Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt. |
| 25Den, som elsker sit Liv, skal miste det; og den, som hader sit Liv i denne Verden, skal bevare det til et evigt Liv. | 25Den som elsker sitt liv, mister det, og den som hater sitt liv i denne verden, skal bevare det til evig liv. | 25Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv. |
| 26Om nogen tjener mig, han følge mig, og hvor jeg er, der skal ogsaa min Tjener være; om nogen tjener mig, ham skal Faderen ære. | 26Om nogen er min tjener, han følge mig, og hvor jeg er, der skal også min tjener være; om nogen er min tjener, ham skal Faderen ære. | 26Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom. |
| 27Nu er min Sjæl forfærdet; og hvad skal jeg sige? Fader, frels mig fra denne Time? Dog, derfor er jeg kommen til denne Time. | 27Nu er min sjel forferdet, og hvad skal jeg si? Fader, frels mig fra denne time! Dog nei, derfor er jeg kommet til denne time. | 27Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund. |
| 28Fader herliggør dit Navn!« Da kom der en Røst fra Himmelen: »Baade har jeg herliggjort det, og vil jeg atter herliggøre det.« | 28Fader, herliggjør ditt navn! Da kom en røst fra himmelen: Både har jeg herliggjort det og skal atter herliggjøre det. | 28Fader, förhärliga ditt namn.» Då kom en röst från himmelen: »Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.» |
| 29Da sagde Skaren, som stod og hørte det, at det havde tordnet; andre sagde: »En Engel har talt til ham.« | 29Folket som stod der og hørte det, sa da at det hadde tordnet; andre sa: Det var en engel som talte til ham. | 29Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var ett tordön.» Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.» |
| 30Jesus svarede og sagde: »Ikke for min Skyld er denne Røst kommen, men for eders Skyld. | 30Jesus svarte og sa: Ikke for min skyld kom denne røst, men for eders skyld. | 30Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull, utan för eder skull.» |
| 31Nu gaar der Dom over denne Verden, nu skal denne Verdens Fyrste kastes ud, | 31Nu holdes dom over denne verden; nu skal denne verdens fyrste kastes ut, | 31Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. |
| 32og jeg skal, naar jeg bliver ophøjet fra Jorden, drage alle til mig.« | 32og når jeg blir ophøiet fra jorden, skal jeg drage alle til mig. | 32Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.» |
| 33Men dette sagde han for at betegne, hvilken Død han skulde dø. | 33Dette sa han for å gi til kjenne hvad for en død han skulde dø. | 33Med dessa ord gav han till känna på vad sätt han skulle dö. |
| 34Skaren svarede ham: »Vi have hørt af Loven, at Kristus bliver evindelig, og hvorledes siger da du, at Menneskesønnen bør ophøjes? Hvem er denne Menneskesøn?« | 34Folket svarte ham: Vi har hørt av loven at Messias blir til evig tid; hvorledes kan da du si at Menneskesønnen skal ophøies? Hvem er denne Menneskesønn? | 34Då svarade folket honom: »Vi hava hört av lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Huru kan du då säga att Människosonen måste bliva upphöjd? Vad är väl detta för en Människoson?» |
| 35Da sagde Jesus til dem: »Endnu en liden Tid er Lyset hos eder. Vandrer, medens I have Lyset, for at Mørke ikke skal overfalde eder! Og den, som vandrer i Mørket, ved ikke, hvor han gaar hen. | 35Jesus sa da til dem: Ennu en kort stund er lyset iblandt eder; vandre den stund I har lyset, forat ikke mørket skal komme over eder; den som vandrer i mørket, vet ikke hvor han går hen. | 35Jesus sade till dem: »Ännu en liten tid är ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, på det att mörkret icke må få makt med eder; den som vandrar i mörkret, han vet ju icke var han går. |
| 36Medens I have Lyset, tror paa Lyset, for at I kunne blive Lysets Børn!« Dette talte Jesus, og han gik bort og blev skjult for dem. | 36Tro på lyset den stund I har lyset, forat I kan bli lysets barn! Dette talte Jesus, og han gikk bort og skjulte sig for dem. | 36Tron på ljuset, medan I haven ljuset, så att I bliven ljusets barn.» Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig för dem. |
| 37Men endskønt han havde gjort saa mange Tegn for deres Øjne, troede de dog ikke paa ham, | 37Men enda han hadde gjort så mange tegn for deres øine, trodde de ikke på ham, | 37Men fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de icke på honom. |
| 38for at Profeten Esajas's Ord skulde opfyldes, som han har sagt: »Herre! hvem troede det, han hørte af os, og for hvem blev Herrens Arm aabenbaret?« | 38forat det ord av profeten Esaias skulde opfylles som han har sagt: Herre! hvem trodde det budskap vi hørte, og for hvem blev Herrens arm åpenbaret? | 38Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias säger: »Herre, vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar?» |
| 39Derfor kunde de ikke tro, fordi Esajas har atter sagt: | 39Og de kunde ikke tro, fordi Esaias atter har sagt: | 39Alltså kunde de icke tro; Esaias säger ju ytterligare: |
| 40»Han har blindet deres Øjne og forhærdet deres Hjerte, for at de ikke skulle se med Øjnene og forstaa med Hjertet og omvende sig, saa jeg kunde helbrede dem.« | 40Han har blindet deres øine og forherdet deres hjerte, forat de ikke skal se med øinene og forstå med hjertet og omvende sig, så jeg kunde læge dem. | 40»Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de icke kunna se med sina ögon eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig.» |
| 41Dette sagde Esajas, fordi han saa hans Herlighed og talte om ham. | 41Dette sa Esaias fordi han så hans herlighet og talte om ham. | 41Detta kunde Esaias säga, eftersom han hade sett hans härlighet, när han talade med honom. -- |
| 42Alligevel var der dog mange, endogsaa af Raadsherrerne, som troede paa ham; men for Farisæernes Skyld bekendte de det ikke, for at de ikke skulde blive udelukkede af Synagogen; | 42Allikevel var det mange som trodde på ham, også av rådsherrene, men for fariseernes skyld bekjente de det ikke, forat de ikke skulde bli utstøtt av synagogen; | 42Dock funnos jämväl bland rådsherrarna många som trodde på honom; men för fariséernas skulle ville de icke bekänna det, för att de icke skulle bliva utstötta ur synagogan. |
| 43thi de elskede Menneskenes Ære mere end Guds Ære. | 43for de vilde heller ha ære av mennesker enn ære av Gud. | 43Ty de skattade högre att bliva ärade av människor än att bliva ärade av Gud. |
| 44Men Jesus raabte og sagde: »Den, som tror paa mig, tror ikke paa mig, men paa ham, som sendte mig, | 44Men Jesus ropte og sa: Den som tror på mig, tror ikke på mig, men på ham som har sendt mig, | 44Men Jesus sade med hög röst: »Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som har sänt mig. |
| 45og den, som ser mig, ser den, som sendte mig. | 45og den som ser mig, ser ham som har sendt mig. | 45Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. |
| 46Jeg er kommen som et Lys til Verden, for at hver den, som tror paa mig, ikke skal blive i Mørket. | 46Jeg er kommet som et lys til verden, forat hver den som tror på mig, ikke skal bli i mørket. | 46Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av dem som tro på mig skall förbliva i mörkret. |
| 47Og om nogen hører mine Ord og ikke vogter paa dem, ham dømmer ikke jeg; thi jeg er ikke kommen for at dømme Verden, men for at frelse Verden. | 47Og dersom nogen hører mine ord og ikke tar vare på dem, så dømmer ikke jeg ham; for jeg er ikke kommet for å dømme verden, men for å frelse verden; | 47Om någon hör mina ord, men icke håller dem, så dömer icke jag honom; ty jag har icke kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen. |
| 48Den, som foragter mig og ikke modtager mine Ord, har den, som dømmer ham; det Ord, som jeg har talt, det skal dømme ham paa den yderste Dag. | 48den som forkaster mig og ikke tar imot mine ord, har den som dømmer ham: det ord jeg har talt, det skal dømme ham på den ytterste dag. | 48Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare över sig; det ord som jag har talat, det skall döma honom på den yttersta dagen. |
| 49Thi jeg har ikke talt af mig selv; men Faderen, som sendte mig, han har givet mig Befaling om, hvad jeg skal sige, og hvad jeg skal tale. | 49For jeg har ikke talt av mig selv, men Faderen, som har sendt mig, han har gitt mig befaling om hvad jeg skal si og hvad jeg skal tale, | 49Ty jag har icke talat av mig själv, utan Fadern, som har sänt mig, han har bjudit mig vad jag skall säga, och vad jag skall tala. |
| 50Og jeg ved, at hans Befaling er evigt Liv. Altsaa, hvad jeg taler, taler jeg saaledes, som Faderen har sagt mig.« | 50og jeg vet at hans befaling er evig liv. Derfor, det jeg taler, det taler jeg således som Faderen har sagt mig. | 50Och jag vet att hans bud är evigt liv; därför, vad jag talar, det talar jag såsom Fadern har sagt mig.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
