Parallelle Kapitler 1Men der laa en Mand syg, Lazarus fra Bethania, den Landsby, hvor Maria og hendes Søster Martha boede. | 1Og det var en syk mann, Lasarus fra Betania, den by som Maria og hennes søster Marta bodde i. | 1Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde. |
2Men Maria var den, som salvede Herren med Salve og tørrede hans Fødder med sit Haar; hendes Broder Lazarus var syg. | 2Det var Maria som salvet Herren med salve og tørket hans føtter med sitt hår; det var hennes bror Lasarus som var syk. | 2Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk. |
3Da sendte Søstrene Bud til ham og lod sige: »Herre! se, den, du elsker, er syg.« | 3Søstrene sendte da bud til ham og lot si: Herre! se, han som du elsker, er syk. | 3Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.» |
4Men da Jesus hørte dette, sagde han: »Denne Sygdom er ikke til Døden, men for Guds Herligheds Skyld, for at Guds Søn skal herliggøres ved den.« | 4Da Jesus hørte det, sa han: Denne sykdom er ikke til døden, men til Guds ære, forat Guds Sønn skal bli æret ved den. | 4När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.» |
5Men Jesus elskede Martha og hendes Søster og Lazarus. | 5Men Jesus elsket Marta og hennes søster og Lasarus. | 5Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära. |
6Da han nu hørte, at han var syg, blev han dog to Dage paa det Sted, hvor han var. | 6Da han nu hørte at han var syk, blev han ennu to dager på det sted hvor han var; | 6När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var; |
7Derefter siger han saa til Disciplene: »Lader os gaa til Judæa igen!« | 7da først sa han til disiplene: La oss dra til Judea igjen! | 7men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.» |
8Disciplene sige til ham: »Rabbi! nylig søgte Jøderne at stene dig, og du drager atter derhen?« | 8Disiplene sa til ham: Rabbi! nu nettop søkte jødene å stene dig, og du går atter dit? | 8Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?» |
9Jesus svarede: »Har Dagen ikke tolv Timer? Vandrer nogen om Dagen, da støder han ikke an; thi han ser denne Verdens Lys. | 9Jesus svarte: Er det ikke tolv timer i en dag? Den som vandrer om dagen, støter sig ikke, fordi han ser denne verdens lys; | 9Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus. |
10Men vandrer nogen om Natten, da støder han an; thi Lyset er ikke i ham.« | 10men den som vandrer om natten, han støter sig, fordi lyset ikke er i ham. | 10Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.» |
11Dette sagde han, og derefter siger han til dem: »Lazarus, vor Ven, er sovet ind; men jeg gaar hen for at vække ham af Søvne.« | 11Dette talte han; og derefter sier han til dem: Lasarus, vår venn, er sovnet inn; men jeg går for å vekke ham. | 11Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.» |
12Da sagde Disciplene til ham: »Herre! sover han, da bliver han helbredt.« | 12Disiplene sa da til ham: Herre! er han sovnet inn, da blir han frisk igjen. | 12Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.» |
13Men Jesus havde talt om hans Død; de derimod mente, at han talte om Søvnens Hvile. | 13Jesus hadde talt om hans død; men de tenkte at han talte om almindelig søvn. | 13Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn. |
14Derfor sagde da Jesus dem rent ud: »Lazarus er død! | 14Da sa Jesus rent ut til dem: Lasarus er død, | 14Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död. |
15Og for eders Skyld er jeg glad over, at jeg ikke var der, for at I skulle tro; men lader os gaa til ham!« | 15og for eders skyld er jeg glad over at jeg ikke var der, forat I skal tro; men la oss gå til ham! | 15Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.» |
16Da sagde Thomas (hvilket betyder Tvilling), til sine Meddisciple: »Lader os ogsaa gaa, for at vi kunne dø med ham!« | 16Tomas, det er tvilling, sa da til sine meddisipler: La oss gå med, forat vi kan dø sammen med ham! | 16Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.» |
17Da Jesus nu kom, fandt han, at han havde ligget i Graven allerede fire Dage. | 17Da nu Jesus kom, fant han at han allerede hadde ligget fire dager i graven. | 17När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven. |
18Men Bethania var nær ved Jerusalem, omtrent femten Stadier derfra. | 18Men Betania lå nær ved Jerusalem, omkring femten stadier derfra, | 18Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån, |
19Og mange af Jøderne vare komne til Martha og Maria for at trøste dem over deres Broder. | 19og mange av jødene var kommet til Marta og Maria for å trøste dem i sorgen over deres bror. | 19och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder. |
20Da Martha nu hørte, at Jesus kom, gik hun ham i Møde; men Maria blev siddende i Huset. | 20Da nu Marta fikk høre at Jesus kom, gikk hun ham i møte; men Maria satt hjemme i huset. | 20Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma. |
21Da sagde Martha til Jesus: »Herre! havde du været her, da var min Broder ikke død. | 21Marta sa da til Jesus: Herre! hadde du vært her, da var min bror ikke død; | 21Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död. |
22Men ogsaa nu ved jeg, at hvad som helst du beder Gud om, vil Gud give dig.« | 22men også nu vet jeg at alt det du beder Gud om, vil Gud gi dig. | 22Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.» |
23Jesus siger til hende: »Din Broder skal opstaa.« | 23Jesus sier til henne: Din bror skal opstå. | 23Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.» |
24Martha siger til ham: »Jeg ved at han skal opstaa i Opstandelsen paa den yderste Dag.« | 24Marta sier til ham: Jeg vet at han skal opstå i opstandelsen på den ytterste dag. | 24Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.» |
25Jesus sagde til hende: »Jeg er Opstandelsen og Livet; den, som tror paa mig, skal leve, om han end dør. | 25Jesus sa til henne: Jeg er opstandelsen og livet; den som tror på mig, om han enn dør, skal han dog leve, | 25Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör; |
26Og hver den, som lever og tror paa mig, skal i al Evighed ikke dø. Tror du dette?« | 26og hver den som lever og tror på mig, skal aldri i evighet dø. Tror du dette? | 26och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?» |
27Hun siger til ham: »Ja, Herre! jeg tror, at du er Kristus, Guds Søn, den, som kommer til Verden.« | 27Hun sier til ham: Ja, Herre! jeg tror at du er Messias, Guds Sønn, han som skal komme til verden. | 27Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.» |
28Og da hun havde sagt dette, gik hun bort og kaldte hemmeligt sin Søster Maria og sagde: »Mesteren er her og kalder ad dig.« | 28Og da hun hadde sagt dette, gikk hun bort og kalte i stillhet på sin søster Maria og sa: Mesteren er her og kaller på dig. | 28När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.» |
29Da hun hørte det, rejste hun sig hastigt og gik til ham. | 29Da hun hørte det, stod hun hastig op og gikk til ham; | 29När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom. |
30Men Jesus var endnu ikke kommen til Landsbyen, men var paa det Sted, hvor Martha havde mødt ham. | 30men Jesus var ennu ikke kommet inn i byen, han var på det sted hvor Marta hadde møtt ham. | 30Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom. |
31Da nu Jøderne, som vare hos hende i Huset og trøstede hende, saa, at Maria stod hastigt op og gik ud, fulgte de hende, idet de mente, at hun gik ud til Graven for at græde der. | 31Da nu de jøder som var hos henne i huset og trøstet henne, så at Maria stod hastig op og gikk ut, fulgte de med henne; de tenkte at hun gikk bort til graven for å gråte der. | 31Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där. |
32Da Maria nu kom derhen, hvor Jesus var, og saa ham, faldt hun ned for hans Fødder og sagde til ham: »Herre! havde du været her da var min Broder ikke død.« | 32Da nu Maria kom dit hvor Jesus var, og så ham, falt hun ned for hans føtter og sa til ham: Herre! hadde du vært her, da var min bror ikke død. | 32När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.» |
33Da nu Jesus saa hende græde og saa Jøderne, som vare komne med hende, græde, harmedes han i Aanden og blev heftig bevæget i sit Indre; og han sagde: | 33Da nu Jesus så henne gråte, og så de jøder gråte som var kommet med henne, blev han oprørt i sin ånd og rystet og sa: | 33Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd |
34»Hvor have I lagt ham?« De sige til ham: »Herre! kom og se!« | 34Hvor har I lagt ham? De sa til ham: Herre, kom og se! | 34och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät. |
35Jesus græd. | 35Jesus gråt. | 35Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!» |
36Da sagde Jøderne: »Se, hvor han elskede ham!« | 36Jødene sa da: Se hvor han elsket ham! | 36Men somliga av dem sade: |
37Men nogle af dem sagde: »Kunde ikke han, som aabnede den blindes Øjne, have gjort, at ogsaa denne ikke var død?« | 37Men nogen av dem sa: kunde ikke han som har åpnet den blindes øine, også ha gjort at denne ikke var død? | 37»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?» |
38Da harmes Jesus atter i sit Indre og gaar hen til Graven. Men det var en Hule, og en Sten laa for den. | 38Jesus blev da atter oprørt i sin sjel, og kom til graven; det var en hule, og det lå en sten over den. | 38Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången. |
39Jesus siger: »Tager Stenen bort!« Martha, den dødes Søster, siger til ham: »Herre! han stinker allerede; thi han har ligget der fire Dage.« | 39Jesus sier: Ta stenen bort! Marta, den dødes søster, sier til ham: Herre! han stinker allerede, for han har ligget fire dager. | 39Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.» |
40Jesus siger til hende: »Sagde jeg ikke, at dersom du tror, skal du se Guds Herlighed?« | 40Jesus sier til henne: Sa jeg dig ikke at dersom du tror, skal du se Guds herlighet? | 40Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?» |
41Da toge de Stenen bort. Men Jesus opløftede sine Øjne og sagde: »Fader! jeg takker dig, fordi du har hørt mig. | 41De tok da stenen bort. Men Jesus løftet sine øine mot himmelen og sa: Fader! jeg takker dig fordi du har hørt mig. | 41Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. |
42Jeg vidste vel, at du altid hører mig; men for Skarens Skyld, som staar omkring, sagde jeg det, for at de skulle tro, at du har udsendt mig.« | 42Jeg visste jo at du alltid hører mig, men for folkets skyld som står omkring, sa jeg det, forat de skal tro at du har utsendt mig. | 42Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.» |
43Og da han havde sagt dette, raabte han med høj Røst: »Lazarus, kom herud!« | 43Og da han hadde sagt dette, ropte han med høi røst: Lasarus, kom ut! | 43När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.» |
44Og den døde kom ud, bunden med Jordeklæder om Fødder og Hænder, og et Tørklæde var bundet om hans Ansigt, Jesus siger til dem: »Løser ham, og lader ham gaa!« | 44Da kom den døde ut, bundet med liksvøp på føtter og hender, og om hans ansikt var bundet en svededuk. Jesus sier til dem: Løs ham og la ham gå! | 44Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.» |
45Mange af de Jøder, som vare komne til Maria og havde set, hvad han havde gjort, troede nu paa ham; | 45Mange av jødene, som var kommet til Maria og hadde sett det han gjorde, trodde da på ham; | 45Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom. |
46men nogle af dem gik hen til Farisæerne og sagde dem, hvad Jesus, havde gjort. | 46men nogen av dem gikk avsted til fariseerne og sa dem hvad Jesus hadde gjort. | 46Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort. |
47Ypperstepræsterne og Farisæerne sammenkaldte da et Møde af Raadet og sagde: »Hvad gøre vi? thi dette Menneske gør mange Tegn. | 47Yppersteprestene og fariseerne kalte da rådet sammen til møte og sa: Hvad skal vi gjøre? for dette menneske gjør mange tegn. | 47Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken. |
48Dersom vi lade ham saaledes blive ved, ville alle tro paa ham, og Romerne ville komme og tage baade vort Land og Folk.« | 48Lar vi ham holde ved således, da vil alle tro på ham, og romerne vil komme og ta både vårt sted og vårt folk. | 48Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.» |
49Men en af dem, Kajfas, som var Ypperstepræst i det Aar, sagde til dem: | 49Men en av dem, Kaifas, som var yppersteprest det år, sa til dem: | 49Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet, |
50»I vide intet; ej heller betænke I, at det er os gavnligt, at eet Menneske dør for Folket, og at ikke det hele Folk skal gaa til Grunde.« | 50I forstår ingenting, heller ikke tenker I på at det er til gagn for eder at ett menneske dør for folket og ikke hele folket går til grunne. | 50och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.» |
51Men dette sagde han ikke af sig selv; men da han var Ypperstepræst i det Aar, profeterede han at Jesus skulde dø for Folket; | 51Dette sa han ikke av sig selv, men da han var yppersteprest det år, spådde han at Jesus skulde dø for folket, | 51Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket. |
52og ikke for Folket alene, men for at han ogsaa kunde samle Guds adspredte Børn sammen til eet. | 52og ikke for folket alene, men for også å samle til ett de Guds barn som er spredt omkring. | 52Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn. |
53Fra den Dag af raadsloge de derfor om at ihjelslaa ham. | 53Fra den dag av la de råd op om å slå ham ihjel. | 53Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom. |
54Derfor vandrede Jesus ikke mere frit om iblandt Jøderne, men gik bort derfra ud paa Landet, nær ved Ørkenen, til en By, som kaldes Efraim; og han blev der med sine Disciple. | 54Jesus gikk derfor ikke lenger åpenlyst omkring blandt jødene, men drog derfra til landet nær ved ørkenen, til en by som heter Efraim, og han blev der med sine disipler. | 54Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar. |
55Men Jødernes Paaske var nær; og mange fra Landet gik op til Jerusalem før Paasken for at rense sig. | 55Men jødenes påske var nær, og mange drog før påsken fra landet op til Jerusalem for å rense sig. | 55Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig. |
56Da ledte de efter Jesus og sagde mellem hverandre, da de stode i Helligdommen: »Hvad mene I? Mon han ikke kommer til Højtiden?« | 56De lette da efter Jesus, og talte sig imellem mens de stod i templet: Hvad tror I? kommer han slett ikke til høitiden? | 56Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?» |
57Men Ypperstepræsterne og Farisæerne havde givet Befaling om at dersom nogen vidste, hvor han var, skulde han give det til Kende for at de kunde gribe ham. | 57Men yppersteprestene og fariseerne hadde påbudt at om nogen fikk vite hvor han var, skulde han melde det, så de kunde gripe ham. | 57Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |