Parallelle Kapitler 1Mon ikke Visdommen kalder, løfter Indsigten ikke sin Røst? | 1Hør, visdommen roper, og forstanden lar sin røst høre. | 1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst. |
2Oppe paa Høje ved Vejen, ved Korsveje træder den frem; | 2Oppe på hauger ved veien står hun, der hvor stiene møtes; | 2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas. |
3ved Porte, ved Byens Udgang, ved Dørenes Indgang raaber den: | 3ved siden av portene, ved byens utgang, i inngangen til portene roper hun høit: | 3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop: |
4Jeg kalder paa eder, I Mænd, løfter min Røst til Menneskens Børn. | 4Til eder, I menn, roper jeg, og min røst lyder til menneskenes barn. | 4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn. |
5I tankeløse, vind jer dog Klogskab, I Taaber, saa faa dog Forstand! | 5Lær klokskap, I enfoldige, og lær forstand, I uforstandige! | 5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd. |
6Hør, thi jeg fører ædel Tale, aabner mine Læber med retvise Ord; | 6Hør! Om store ting taler jeg, og jeg oplater mine leber med rettvishet; | 6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är. |
7ja, Sandhed taler min Gane, gudløse Læber er mig en Gru. | 7min tunge taler sannhet, og ugudelighet er en vederstyggelighet for mine leber. | 7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet. |
8Rette er alle Ord af min Mund, intet er falskt eller vrangt; | 8Alle min munns ord er rette, det er intet falskt eller vrangt i dem. | 8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt. |
9de er alle ligetil for den kloge, retvise for dem der vandt Indsigt. | 9De er alle sammen likefremme for den forstandige og rette for dem som har funnet kunnskap. | 9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap. |
10Tag ved Lære, tag ikke mod Sølv, tag mod Kundskab fremfor udsøgt Guld; | 10Ta imot min tilrettevisning istedenfor sølv, og ta imot kunnskap fremfor utsøkt gull! | 10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld. |
11thi Visdom er bedre end Perler, ingen Skatte opvejer den. | 11For visdom er bedre enn perler, og ingen skatt kan lignes med den. | 11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne. |
12Jeg, Visdom, er Klogskabs Nabo og raader over Kundskab og Kløgt. | 12Jeg, visdommen, har klokskap i eie, og jeg forstår å finne kloke råd. | 12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt. |
13HERRENS Frygt er Had til det onde. Jeg hader Hovmod og Stolthed, den onde Vej og den falske Mund. | 13Å frykte Herren er å hate ondt; stolthet og overmot, ond ferd og en falsk munn hater jeg. | 13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag. |
14Jeg ejer Raad og Visdom, jeg har Forstand, jeg har Styrke. | 14Mig tilhører råd og sann innsikt, jeg er forstand, mig hører styrke til. | 14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt. |
15Ved mig kan Konger styre og Styresmænd give retfærdige Love; | 15Ved mig regjerer kongene, og ved mig fastsetter fyrstene hvad rett er. | 15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är. |
16ved mig kan Fyrster raade og Stormænd dømme Jorden. | 16Ved mig styrer herskerne og høvdingene, alle dommere på jorden. | 16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden. |
17Jeg elsker dem, der elsker mig, og de, der søger mig, finder mig. | 17Jeg elsker dem som elsker mig, og de som søker mig, skal finne mig. | 17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig. |
18Hos mig er der Rigdom og Ære, ældgammelt Gods og Retfærd. | 18Hos mig er rikdom og ære, gammelt arvegods og rettferdighet. | 18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet. |
19Min Frugt er bedre end Guld og Malme, min Afgrøde bedre end kosteligt Sølv. | 19Min frukt er bedre enn gull, ja det fineste gull, og den vinning jeg gir, er bedre enn utsøkt sølv. | 19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver. |
20Jeg vandrer paa Retfærds Vej, midt hen ad Rettens Stier | 20På rettferds vei vandrer jeg, midt på rettens stier; | 20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar, |
21for at tildele dem, der elsker mig, Gods og fylde deres Forraadshuse. | 21derfor gir jeg dem som elsker mig, sann rikdom til arv og fyller deres forrådskammere. | 21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus. |
22Mig skabte HERREN først blandt sine Værker, i Urtid, førend han skabte andet; | 22Herren skapte mig som sitt første verk, før sine andre gjerninger, i fordums tid. | 22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat. |
23jeg blev frembragt i Evigheden, i Begyndelsen, i Jordens tidligste Tider; | 23Fra evighet er jeg blitt til, fra først av, før jorden var. | 23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar. |
24jeg fødtes, før Verdensdybet var til, før Kilderne, Vandenes Væld, var til; | 24Da avgrunnene ennu ikke var til, blev jeg født, da der ennu ikke fantes kilder fylt med vann. | 24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten |
25førend Bjergene sænkedes, før Højene fødtes jeg, | 25Før fjellene blev senket ned, før haugene blev til, blev jeg født, | 25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född, |
26førend han skabte Jord og Marker, det første af Jordsmonnets Støv. | 26før han hadde skapt jord og mark og jorderikes første muldklump. | 26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft. |
27Da han grundfæsted Himlen, var jeg hos ham, da han satte Hvælv over Verdensdybet. | 27Da han bygget himmelen, var jeg der, da han slo hvelving over avgrunnen. | 27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet, |
28Da han fæstede Skyerne oventil og gav Verdensdybets Kilder deres faste Sted, | 28Da han festet skyene oventil, da han bandt avgrunnens kilder, | 28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt, |
29da han satte Havet en Grænse, at Vandene ej skulde bryde hans Lov, da han lagde Jordens Grundvold, | 29da han satte grense for havet, så vannene ikke går lenger enn han byder, da han la jordens grunnvoller - | 29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar -- |
30da var jeg Fosterbarn hos ham, hans Glæde Dag efter Dag; for hans Aasyn leged jeg altid, | 30da var jeg verksmester hos ham, og jeg var hans lyst dag efter dag, jeg lekte alltid for hans åsyn; | 30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt; |
31leged paa hans vide Jord og havde min Glæde af Menneskens Børn. | 31jeg lekte på hele hans vide jord, og min lyst hadde jeg i menneskenes barn. | 31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn. |
32Og nu, I Sønner, hør mig! Vel den, der vogter paa mine Veje! | 32Og nu, barn, hør på mig! Salige er de som følger mine veier. | 32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar. |
33Hør paa Tugt og bliv vise, lad ikke haant derom! | 33Hør på min tilrettevisning og bli vise og forakt den ikke! | 33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara. |
34Lykkelig den, der hører paa mig, saa han daglig vaager ved mine Døre og vogter paa mine Dørstolper. | 34Salig er det menneske som hører på mig, så han våker ved mine dører dag efter dag og vokter mine dørstolper. | 34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar. |
35Thi den, der finder mig; finder Liv og opnaar Yndest hos HERREN; | 35For den som finner mig, finner livet og får nåde hos Herren. | 35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN. |
36men den, som mister mig, skader sig selv; enhver, som hader mig, elsker Døden. | 36Men den som ikke finner mig, skader sig selv; alle de som hater mig, elsker døden. | 36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |