Ordspråksboken 1
Svenska (1917)
1Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

2Av dem kan man lära vishet och tukt,

3så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

4De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

5Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

6Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

7HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

8Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

9Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

10Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

11Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

12såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

13allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

14dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

15då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

16ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

17Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

18Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

19Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

20Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

21I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

22Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

23Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

24Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

25eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

26därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

27ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

28Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

29Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

30ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

31därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

32Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

33Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen

Bible Hub
Psalm 150
Top of Page
Top of Page