Parallelle Kapitler | 1Derefter oplod Job sin Mund og forbandede sin Dag, | 1Derefter oplot Job sin munn og forbannet den dag han blev født. | 1Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag; |
| 2og Job tog til Orde og sagde: | 2Job tok til orde og sa: | 2Job tog till orda och sade: |
| 3Bort med den Dag, jeg fødtes, den Nat, der sagde: »Se, en Dreng!« | 3Til grunne gå den dag da jeg blev født, og den natt som sa: Et guttebarn er undfanget! | 3Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.» |
| 4Denne Dag vorde Mørke, Gud deroppe spørge ej om den, over den straale ej Lyset frem! | 4Måtte den dag bli til mørke! Måtte Gud i det høie ikke spørre efter den, og intet lys stråle over den! | 4Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver. |
| 5Mulm og Mørke løse den ind, Taage lægge sig over den, Formørkelser skræmme den! | 5Gid mørke og dødsskygge må kreve den tilbake, gid skyer må leire sig over den, gid alt som gjør en dag mørk, må skremme den! | 5Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag. |
| 6Mørket tage den Nat, den høre ej hjemme blandt Aarets Dage, den komme ikke i Maaneders Tal! | 6Den natt - måtte mulm ta den! Den glede sig ikke blandt årets dager, den komme ikke med i måneders tall! | 6Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets. |
| 7Ja, denne Nat vorde gold, der lyde ej Jubel i den! | 7Ja, ufruktbar bli den natt! Aldri lyde det jubel i den! | 7Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den. |
| 8De, der besværger Dage, forbande den, de, der har lært at hidse Livjatan; | 8Måtte de som forbanner dager, ønske ondt over den, de som er kyndige i å mane frem Leviatan! | 8Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan. |
| 9dens Morgenstjerner formørkes, den bie forgæves paa Lys, den skue ej Morgenrødens Øjenlaag, | 9Gid dens demrings stjerner må bli mørke! La den vente på lys, uten at det kommer! Måtte den aldri skue morgenrødens øielokk - | 9Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se; |
| 10fordi den ej lukked mig Moderlivets Døre og skjulte Kvide for mit Blik! | 10fordi den ikke stengte døren til min mors liv og skjulte møie for mine øine. | 10eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon. |
| 11Hvi døde jeg ikke i Moders Liv eller udaanded straks fra Moders Skød? | 11Hvorfor døde jeg ikke i mors liv? Hvorfor utåndet jeg ikke straks i fødselsstunden? | 11Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv? |
| 12Hvorfor var der Knæ til at tage imod mig, hvorfor var der Bryster at die? | 12Hvorfor tok knær imot mig, og hvorfor bryster som jeg kunde die? | 12Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di? |
| 13Saa havde jeg nu ligget og hvilet, saa havde jeg slumret i Fred | 13For da kunde jeg nu ligge og hvile; jeg kunde sove og hadde da ro - | 13Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila, |
| 14blandt Konger og Jordens Styrere, der bygged sig Gravpaladser, | 14sammen med konger og jordens styrere, som bygget sig ruiner, | 14vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar, |
| 15blandt Fyrster, rige paa Guld, som fyldte deres Huse med Sølv. | 15eller med fyrster som eide gull, som fylte sine hus med sølv; | 15ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver; |
| 16Eller var jeg dog som et nedgravet Foster, som Børn, der ikke fik Lyset at se! | 16eller jeg var nu ikke til, likesom et nedgravd, ufullbåret foster, lik barn som aldri så lyset. | 16eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset. |
| 17Der larmer de gudløse ikke mer, der hviler de trætte ud, | 17Der har de ugudelige holdt op å rase, og der hviler de trette. | 17Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila; |
| 18alle de fangne har Ro, de hører ej Fogedens Røst; | 18Der har alle fanger ro, de hører ikke driverens røst. | 18där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst. |
| 19smaa og store er lige der og Trællen fri for sin Herre. | 19Liten og stor er der like, og trælen er fri for sin herre. | 19Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre. |
| 20Hvi giver Gud de lidende Lys, de bittert sørgende Liv, | 20Hvorfor gir han* den lidende lys, og liv til dem som bærer sorg i sitt hjerte, | 20Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert, |
| 21dem, som bier forgæves paa Døden, graver derefter som efter Skatte, | 21dem som venter på døden uten at den kommer, og som leter efter den ivrigere enn efter skjulte skatter, | 21åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt, |
| 22som glæder sig til en Stenhøj, jubler, naar de finder deres Grav — | 22dem som gleder sig like til jubel, som fryder sig når de finner en grav - | 22åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav; |
| 23en Mand, hvis Vej er skjult, hvem Gud har stænget inde? | 23til den mann hvis vei er skjult for ham, og som Gud har stengt for på alle kanter? | 23varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud? |
| 24Thi Suk er blevet mit daglige Brød, mine Ve raab strømmer som Vand. | 24For mine sukk er blitt mitt daglige brød, og mine klager strømmer som vannet. | 24Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop. |
| 25Thi hvad jeg gruer for, rammer mig, hvad jeg bæver for, kommer over mig. | 25For alt det fryktelige jeg reddes for, det rammer mig, og det jeg gruer for, det kommer over mig. | 25ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig. |
| 26Knap har jeg Fred, og knap har jeg Ro, knap har jeg Hvile, saa kommer Uro! | 26Jeg har ikke fred, ikke ro, ikke hvile - det kommer alltid ny uro. | 26Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
