Markus 4
Parallelle Kapitler
DANNORSVE
1Og han begyndte atter at lære ved Søen. Og en meget stor Skare samles om ham, saa at han maatte gaa om Bord og sætte sig i et Skib paa Søen; og hele Skaren var paa Land ved Søen.1Og han begynte atter å lære ved sjøen, og meget folk samlet sig om ham, så han gikk ut i en båt og satt i den ute på sjøen, og alt folket var på land ved sjøen. 1Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
2Og han lærte dem meget i Lignelser og sagde til dem i sin Undervisning:2Og han lærte dem meget i lignelser, og sa til dem idet han lærte: 2Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
3»Hører til: Se, en Sædemand gik ud at saa.3Hør! Se, en såmann gikk ut for å så, 3»Hören! En såningsman gick ut för att så.
4Og det skete, idet han saaede, at noget faldt ved Vejen, og Fuglene kom og aade det op.4og det skjedde da han sådde, da falt noget ved veien; og fuglene kom og åt det op. 4Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
DANNORSVE
5Og noget faldt paa Stengrund, hvor det ikke havde megen Jord; og det voksede straks op, fordi det ikke havde dyb Jord.5Og noget falt på stengrunn, hvor det ikke hadde meget jord; og det kom snart op, fordi det ikke hadde dyp jord, 5Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6Og da Solen kom op, blev det svedet af, og fordi det ikke havde Rod, visnede det.6og da solen gikk op, blev det avsvidd, og da det ikke hadde rot, visnet det. 6men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
7Og noget faldt iblandt Torne, og Tornene voksede op og kvalte det, og det bar ikke Frugt.7Og noget falt blandt torner; og tornene skjøt op og kvalte det, og det bar ikke frukt. 7Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
8Og noget faldt i god Jord og bar Frugt, som skød frem og voksede, og det bar tredive og tresindstyve og hundrede Fold.«8Og noget falt i god jord; og det bar frukt som vokste og blev stor, og det bar inntil tretti fold og seksti fold og hundre fold. 8Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
9Og han sagde: »Den som har Øren at høre med, han høre!«9Og han sa til dem: Den som har ører å høre med, han høre! 9Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»
DANNORSVE
10Og da han blev ene, spurgte de, som vare om ham, tillige med de tolv ham om Lignelserne.10Og da han var blitt alene, spurte de tolv og de andre som var med ham, om lignelsene. 10När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
11Og han sagde til dem: »Eder er Guds Riges Hemmelighed givet; men dem, som ere udenfor, meddeles alt ved Lignelser,11Og han sa til dem: Eder er Guds rikes hemmelighet gitt, men til hine som er utenfor, sies det alt sammen i lignelser, 11Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
12for at de, skønt seende, skulle se og ikke indse og, skønt hørende, skulle høre og ikke forstaa, for at de ikke skulle omvende sig og faa Forladelse.«12forat de skal se og se og ikke skjelne, og høre og høre og ikke forstå, forat de ikke skal omvende sig og få forlatelse. 12för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»
DANNORSVE
13Og han siger til dem: »Fatte I ikke denne Lignelse? Hvorledes ville I da forstaa alle de andre Lignelser?13Og han sa til dem: Forstår I ikke denne lignelse? Hvorledes skal I da skjønne alle lignelsene? 13Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
14Sædemanden saar Ordet.14Såmannen sår ordet. 14Vad såningsmannen sår är ordet.
15Men de ved Vejen, det er dem, hvor Ordet bliver saaet, og naar de høre det, kommer straks Satan og borttager Ordet, som er saaet i dem.15Men de ved veien er de som ordet blir sådd i, og når de har hørt det, kommer straks Satan og tar bort ordet som er sådd i dem. 15Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
16Og ligeledes de, som blive saaede paa Stengrunden, det er dem, som, naar de høre Ordet, straks modtage det med Glæde;16Og på samme måte de som såes på stengrunn; det er de som straks tar imot ordet med glede når de får høre det, 16Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
DANNORSVE
17og de have ikke Rod i sig, men holde kun ud til en Tid; derefter, naar der kommer Trængsel eller Forfølgelse for Ordets Skyld, forarges de straks.17og de har ikke rot i sig, men holder bare ut til en tid; blir det så trengsel eller forfølgelse for ordets skyld, da tar de straks anstøt. 17men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
18Og andre ere de, som blive saaede blandt Torne; det er dem, som have hørt Ordet,18Og andre igjen er de som såes blandt torner; det er de som hører ordet, 18Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
19og denne Verdens Bekymringer og Rigdommens Forførelse og Begæringerne efter de andre Ting komme ind og kvæle Ordet, saa det bliver uden Frugt.19og verdens bekymringer og rikdommens forførelse og attrå efter de andre ting kommer inn og kveler ordet, og det blir uten frukt. 19men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.
20Og de, der bleve saaede i god Jord, det er dem, som høre Ordet og modtage det og bære Frugt, tredive og tresindstyve og hundrede Fold.«20Og dette er de som er sådd i den gode jord: de som hører ordet og tar imot det og bærer frukt, tretti fold og seksti fold og hundre fold. 20Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
DANNORSVE
21Og han sagde til dem: »Mon Lyset kommer ind for at sættes under Skæppen eller under, Bænken? Mon ikke for at sættes paa Lysestagen?21Og han sa til dem: Kommer vel lyset inn for å settes under en skjeppe eller under en seng? Kommer det ikke for å settes i staken? 21Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
22Thi ikke er noget skjult uden for at aabenbares; ej heller er det blevet lønligt uden for at komme for Lyset.22For intet er skjult uten at det skal åpenbares, heller ikke blir noget dulgt uten for å komme for dagen. 22Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
23Dersom nogen har Øren at høre med, han høre!«23Om nogen har ører å høre med, han høre! 23Om någon har öron till att höra, så höre han.»
24Og han sagde til dem: »Agter paa, hvad I høre! Med hvad Maal I maale, skal der tilmaales eder, og der skal gives eder end mere.24Og han sa til dem: Akt på hvad I hører! Med det samme mål som I måler med, skal eder måles igjen, og enn mere skal gis eder. 24Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
25Thi den, som har, ham skal der gives; og den, som ikke har, fra ham skal endog det tages, som han har.«25For den som har, ham skal gis, og den som ikke har, fra ham skal endog tas det han har. 25Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»
DANNORSVE
26Og han sagde: »Med Guds Rige er det saaledes, som naar en Mand har lagt Sæden i Jorden26Og han sa: Med Guds rike er det således som når et menneske kaster sæden i jorden 26Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
27og sover og staar op Nat og Dag, og Sæden spirer og bliver høj, han ved ej selv hvorledes.27og sover og står op, natt og dag, og sæden spirer frem og blir høi, uten at han selv vet av det. 27och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
28Af sig selv bærer Jorden Frugt, først Straa, derefter Aks, derefter fuld Kærne i Akset;28Av sig selv bærer jorden grøde: først strå, så aks, så fullt korn i akset. 28Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
29men naar Frugten er tjenlig, sender han straks Seglen ud; thi Høsten er for Haanden.«29Men når grøden er moden, sender han straks sigden ut, fordi høsten er forhånden. 29När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»
DANNORSVE
30Og han sagde: »Hvormed skulle vi ligne Guds Rige, eller under hvilken Lignelse skulle vi fremstille det?30Og han sa: Hvad skal vi ligne Guds rike med, eller hvad lignelse skal vi bruke om det? 30Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
31Det er som et Sennepskorn, som, naar det saas i Jorden, er mindre end alt andet Frø paa Jorden,31Det er likesom sennepskornet, som er mindre enn alt annet frø på jorden når det såes i jorden; 31Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
32og naar det er saaet, vokser det op og bliver større end alle Urterne og skyder store Grene, saa at Himmelens Fugle kunne bygge Rede i dets Skygge.«32og når det er sådd, vokser det op og blir større enn alle maturter og skyter store grener, så at himmelens fugler kan bygge rede under dets skygge. 32men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»
33Og i mange saadanne Lignelser talte han Ordet til dem, efter som de kunde fatte det.33Og i mange sådanne lignelser talte han ordet til dem, så meget som de kunde høre, 33I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
34Men uden Lignelse talte han ikke til dem; men i Enerum udlagde han det alt sammen for sine Disciple.34og uten lignelse talte han ikke til dem; men i enrum utla han alt sammen for sine disipler. 34och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
DANNORSVE
35Og paa den Dag, da det var blevet Aften, siger han til dem: »Lader os fare over til hin Side!«35Og samme dag, da det var blitt aften, sa han til dem: La oss fare over til hin side! 35Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»
36Og de forlade Folkeskaren og tage ham med, som ham sad i Skibet; men der var ogsaa andre Skibe med ham.36Og de lot folket fare, og tok ham med sig i båten som han var; men også andre båter var i følge med ham. 36Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
37Og der kommer en stærk Stormvind, og Bølgerne sloge ind i Skibet, saa at Skibet allerede var ved at fyldes.37Og det kom en sterk stormvind, og bølgene slo inn i båten, så at den holdt på å fylles. 37Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
38Og han var i Bagstavnen og sov paa en Hovedpude, og de vække ham og sige til ham: »Mester! bryder du dig ikke om, at vi forgaa?«38Og han lå og sov bak i båten på en hodepute; og de vekket ham og sa til ham: Mester! bryr du dig ikke om at vi går under? 38Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»
DANNORSVE
39Og han stod op og truede Vinden og sagde til Søen: »Ti, vær stille!« og Vinden lagde sig, og det blev ganske blikstille.39Og han stod op og truet vinden, og til sjøen sa han: Ti, vær stille! Og vinden la sig, og det blev blikkstille. 39När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40Og han sagde til dem: »Hvorfor ere I saa bange? Hvorfor have I ikke Tro?«40Og han sa til dem: Hvorfor er I så redde? Hvorledes kan I være så vantro? 40Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»
41Og de frygtede saare og sagde til hverandre: »Hvem er dog denne siden baade Vinden og Søen ere ham lydige?«41Og de blev storlig forferdet, og sa til hverandre: Hvad er dette for en, som både vinden og sjøen er lydige? 41Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com.

Det Norsk Bibelselskap (1930)

BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen

Bible Hub
Mark 3
Top of Page
Top of Page