Parallelle Kapitler | 1Saa tog Job til Orde og svarede: | 1Da tok Job til orde og sa: | 1Då tog Job till orda och sade: |
| 2Gid man vejed min Harme og vejed min Ulykke mod den! | 2Gid min gremmelse blev veid, og min ulykke samtidig lagt på vekten! | 2Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen! |
| 3Thi tungere er den end Havets Sand, derfor talte jeg over mig! | 3For nu er den tyngre enn havets sand; derfor var mine ord tankeløse. | 3Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord. |
| 4Thi i mig sidder den Almægtiges Pile, min Aand inddrikker deres Gift; Rædsler fra Gud forvirrer mig. | 4For den Allmektiges piler sitter i mig, og min ånd drikker deres gift; Guds redsler stiller sig op imot mig. | 4Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig. |
| 5Skriger et Vildæsel midt i Græsset, brøler en Okse ved sit Foder? | 5Skriker vel et villesel midt i det grønne gress? Eller brøler en okse foran sitt fôr? | 5Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder? |
| 6Spiser man ferskt uden Salt, smager mon Æggehvide godt? | 6Hvem vil ete det som det ingen smak er i, uten salt? Eller er det smak i eggehvite? | 6Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft? |
| 7Min Sjæl vil ej røre derved, de Ting er som Lugt af en Løve. | 7Det byr mig imot å røre ved det*; det er for mig som utskjemt mat. | 7Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis. |
| 8Ak, blev mit Ønske dog opfyldt, Gud give mig det, som jeg haaber; | 8Gid min bønn måtte bli hørt, og Gud vilde opfylle mitt håp! | 8Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp! |
| 9vilde Gud dog knuse mig, række Haanden ud og skære mig fra, | 9Og måtte det behage Gud å knuse mig, å slippe løs sin hånd og avskjære min livstråd! | 9O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv! |
| 10saa vilde det være min Trøst — jeg hopped af Glæde trods skaanselsløs Kval at jeg ikke har nægtet den Helliges Ord. | 10Da hadde jeg ennu en trøst, og jeg skulde springe av glede midt i den skånselløse smerte; for jeg har ikke fornektet den Helliges ord. | 10Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord. |
| 11Hvad er min Kraft, at jeg skal holde ud, min Udgang, at jeg skal være taalmodig? | 11Hvad kraft har jeg, så jeg kunde holde ut, og hvad blir enden med mig, så jeg kunde være tålmodig? | 11Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig? |
| 12Er da min Kraft som Stenens, er da mit Legeme Kobber? | 12Er da min kraft som stenens kraft? Eller er mitt kjøtt av kobber? | 12Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar? |
| 13Ak, for mig er der ingen Hjælp, hver Udvej lukker sig for mig. | 13Er jeg da ikke aldeles hjelpeløs? Er ikke all utsikt til frelse fratatt mig? | 13Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd. |
| 14Den, der nægter sin Næste Godhed, han bryder med den Almægtiges Frygt. | 14Den ulykkelige burde møte kjærlighet hos sin venn, selv om han opgir frykten for den Allmektige. | 14Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan, |
| 15Mine Brødre sveg mig som en Bæk, som Strømme, hvis Vand svandt bort, | 15Men mine brødre har sviktet som en bekk, som strømmer hvis vann skyller over, | 15Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut, |
| 16de, der var grumset af os, og som Sneen gemte sig i, | 16som er grumset av is, og som det skjuler sig sne i; | 16som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem, |
| 17men som svandt ved Solens Glød, tørredes sporløst ud i Hede; | 17men på den tid de treffes av solens glød, tørkes de ut; når det blir hett, svinner de bort. | 17men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer. |
| 18Karavaner bøjer af fra Vejen, drager op i Ørkenen og gaar til Grunde; | 18Karavaner som er på veien til dem, bøier av; de drar op i ørkenen og omkommer. | 18Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås. |
| 19Temas Karavaner spejder, Sabas Rejsetog haaber paa dem, | 19Temas karavaner speidet efter dem, Sjebas reisefølger satte sitt håp til dem; | 19Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem; |
| 20men de beskæmmes i deres Tillid, de kommer derhen og skuffes! | 20de blev til skamme, fordi de stolte på dem; de kom dit og blev skuffet. | 20men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram. |
| 21Ja, slige Strømme er I mig nu, Rædselen saa I og grebes af Skræk! | 21Således er I nu blitt til intet; I ser ulykken og blir redde. | 21Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse. |
| 22Har jeg mon sagt: »Giv mig Gaver, løs mig med eders Velstand, | 22Har jeg vel bedt eder at I skulde gi mig noget eller bruke noget av eders gods til beste for mig, | 22Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut, |
| 23red mig af Fjendens Haand, køb mig fri fra Voldsmænds Haand!« | 23at I skulde frelse mig av fiendens hånd og løskjøpe mig fra voldsmenn? | 23att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand? |
| 24Lær mig, saa vil jeg tie, vis mig, hvor jeg har fejlet! | 24Lær mig, så skal jeg tie, og vis mig hvori jeg har faret vill! | 24Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse. |
| 25Redelig Tale, se, den gør Indtryk; men eders Revselse, hvad er den værd? | 25Hvor kraftige er ikke rettsindige ord! Men hvad gagn er det i en refselse fra eder? | 25Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den? |
| 26Er det jer Hensigt at revse Ord? Den fortvivledes Ord er dog Mundsvejr! | 26Tenker I på å refse ord? Ord av en fortvilet mann hører jo vinden til. | 26Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden? |
| 27Selv om en faderløs kasted I Lod og købslog om eders Ven. | 27Endog om en farløs kunde I kaste lodd og kjøpslå om eders venn. | 27Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän! |
| 28Men vilde I nu dog se paa mig! Mon jeg lyver jer op i Ansigtet? | 28Men gjør nu så vel å se på mig! Skulde jeg vel ville lyve eder midt op i ansiktet? | 28Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet. |
| 29Vend jer hid, lad der ikke ske Uret, vend jer, thi end har jeg Ret! | 29Vend om, la det ikke skje urett! Vend om, jeg har ennu rett i dette. | 29Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig! |
| 30Er der Uret paa min Tunge, eller skelner min Gane ej, hvad der er ondt? | 30Er det urett på min tunge, eller skulde min gane ikke merke hvad som er ondt? | 30Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är? |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
