Parallelle Kapitler | 1Kender du Tiden, da Stengeden føder, tager du Vare paa Hindenes Veer, | 1Kjenner du tiden når stengjetene føder, og gir du akt på hindenes veer? | 1Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva? |
| 2tæller du mon deres Drægtigheds Maaneder, kender du Tiden, de føder? | 2Teller du månedene til de skal bære, og vet du tiden når de føder? | 2Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda? |
| 3De lægger sig ned og føder og kaster Kuldet, | 3De bøier sig, føder sine unger og blir fri for sine smerter. | 3De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan. |
| 4Ungerne trives, gror til i det frie, løber bort og kommer ej til dem igen. | 4Deres unger blir kraftige og vokser op ute på marken; de løper bort og kommer ikke tilbake til dem. | 4Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka. |
| 5Hvem slap Vildæslet løs, hvem løste mon Steppeæslets Reb, | 5Hvem har gitt villeslet dets frihet, hvem løste dets bånd, | 5Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band? |
| 6som jeg gav Ørkenen til Hjem, den salte Steppe til Bolig? | 6det som jeg gav ørkenen til hus og saltmoen til bolig? | 6Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning. |
| 7Det ler ad Byens Larm og hører ej Driverens Skælden; | 7Det ler av byens ståk og styr; driverens skjenn slipper det å høre. | 7Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop. |
| 8det ransager Bjerge, der har det sin Græsgang, det leder hvert Græsstraa op. | 8Hvad det leter op på fjellene, er dets beite, og det søker efter hvert grønt strå. | 8Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt. |
| 9Er Vildoksen villig at trælle for dig, vil den staa ved din Krybbe om Natten? | 9Har vel villoksen lyst til å tjene dig? Vil den bli natten over ved din krybbe? | 9Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba? |
| 10Binder du Reb om dens Hals, pløjer den Furerne efter dig? | 10Kan du binde villoksen med rep til furen*? Vil den harve dalene efter dig? | 10Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna? |
| 11Stoler du paa dens store Kræfter; overlader du den din Høst? | 11Kan du stole på den, fordi dens kraft er så stor, og kan du overlate den ditt arbeid? | 11Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt? |
| 12Tror du, den kommer tilbage og samler din Sæd paa Loen? | 12Kan du lite på at den fører din grøde hjem, og at den samler den til din treskeplass? | 12Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge? |
| 13Mon Strudsens Vinge er lam, eller mangler den Dækfjer og Dun, | 13Strutsen flakser lystig med vingene; men viser dens vinger og fjær moderkjærlighet? | 13Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar? |
| 14siden den betror sine Æg til Jorden og lader dem varmes i Sandet, | 14Nei, den overlater sine egg til jorden og lar dem opvarmes i sanden, | 14Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden. |
| 15tænker ej paa, at en Fod kan knuse dem, Vildtet paa Marken træde dem sønder? | 15og den glemmer at en fot kan klemme dem itu, og markens ville dyr trå dem i stykker. | 15Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder. |
| 16Haard ved Ungerne er den, som var de ej dens; spildt er dens Møje, det ængster den ikke. | 16Den er hård mot sine unger, som om de ikke var dens egne; den er ikke redd for at dens møie skal være spilt. | 16Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej. |
| 17Thi Gud lod den glemme Visdom og gav den ej Del i Indsigt. | 17For Gud nektet den visdom og gav den ingen forstand. | 17Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd. |
| 18Naar Skytterne kommer, farer den bort, den ler ad Hest og Rytter. | 18Men når den flakser i været, ler den av hesten og dens rytter. | 18Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man. |
| 19Giver du Hesten Styrke, klæder dens Hals med Manke | 19Gir du hesten styrke? Klær du dens hals med bevrende man? | 19Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man? |
| 20og lærer den Græshoppens Spring? Dens stolte Prusten indgyder Rædsel. | 20Lar du den springe som gresshoppen? Dens stolte fnysen er forferdelig. | 20Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den! |
| 21Den skraber muntert i Dalen, gaar Brynjen væligt i Møde; | 21Den skraper i jorden og gleder sig ved sin kraft; så farer den frem mot væbnede skarer. | 21Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror. |
| 22den ler ad Rædselen, frygter ikke og viger ikke for Sværdet; | 22Den ler av frykten og forferdes ikke, og den vender ikke om for sverd. | 22Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd. |
| 23Koggeret klirrer over den, Spydet og Køllen blinker; | 23Over den klirrer koggeret, blinkende spyd og lanse. | 23Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans. |
| 24den sluger Vejen med gungrende Vildskab, den tøjler sig ikke, naar Hornet lyder; | 24Med styr og ståk river den jorden op, og den lar sig ikke stagge når krigsluren lyder. | 24Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit. |
| 25et Stød i Hornet, straks siger den: Huj! Den vejrer Kamp i det fjerne, Kampskrig og Førernes Raab. | 25Hver gang luren lyder, sier den: Hui! Og langt borte værer den striden, høvedsmenns tordenrøst og hærskrik. | 25För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin. |
| 26Skyldes det Indsigt hos dig, at Falken svinger sig op og breder sin Vinge mod Sønden? | 26Skyldes det din forstand at høken svinger sig op og breder ut sine vinger mot Syden? | 26Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder? |
| 27Skyldes det Bud fra dig, at Ørnen flyver højt og bygger sin højtsatte Rede? | 27Er det på ditt bud at ørnen flyver så høit, og at den bygger sitt rede oppe i høiden? | 27Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden? |
| 28Den bygger og bor paa Klipper, paa Klippens Tinde og Borg; | 28Den bor på berget og har nattely der, på tind og nut. | 28På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget. |
| 29den spejder derfra efter Æde, viden om skuer dens Øjne. | 29Derfra speider den efter føde; langt bort skuer dens øine. | 29Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon. |
| 30Ungerne svælger i Blod; hvor Valen findes, der er den! | 30Dens unger drikker blod, og hvor der er lik, der er den. | 30Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
