Parallelle Kapitler | 1Og han bryder op derfra og kommer til Judæas Egne og Landet hinsides Jordan, og atter samler der sig Skarer om ham; og han lærte dem atter, som han plejede. | 1Og han stod op derfra, og kom til Judeas landemerker og landet på hin side Jordan, og folket kom igjen sammen til ham, og han lærte dem atter, som han pleide. | 1Och han stod upp och begav sig därifrån, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område. Och mycket folk församlades åter omkring honom, och åter undervisade han dem, såsom hans sed var. |
| 2Og Farisæerne kom hen og spurgte ham for at friste ham: »Er det en Mand tilladt at skille sig fra sin Hustru?« | 2Og fariseerne kom til ham og spurte for å friste ham: Har en mann lov til å skille sig fra sin hustru? | 2Då ville några fariséer snärja honom, och de trädde fram och frågade honom om det vore lovligt för en man att skilja sig från sin hustru. |
| 3Men han svarede og sagde til dem: »Hvad har Moses budt eder?« | 3Han svarte og sa til dem: Hvad har Moses foreskrevet eder? | 3Men han svarade och sade till dem: »Vad har Moses bjudit eder?» |
| 4Men de sagde: »Moses tilstedte at skrive et Skilsmissebrev og skille sig fra hende.« | 4De sa: Moses har gitt lov til å skrive et skilsmissebrev og skille sig fra henne. | 4De sade: »Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev åt sin hustru och så skilja sig från henne.» |
| 5Og Jesus sagde til dem: »For eders Hjerters Haardheds Skyld skrev han eder dette Bud. | 5Men Jesus sa til dem: For eders hårde hjertes skyld har han skrevet eder dette bud. | 5Då sade Jesus till dem: »För edra hjärtans hårdhets skull skrev han åt eder detta bud. |
| 6Men fra Skabningens Begyndelse skabte Gud dem som Mand og Kvinde. | 6Men fra skapningens begynnelse skapte Gud dem til mann og kvinne. | 6Men redan vid världens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och kvinna'. |
| 7Derfor skal en Mand forlade sin Fader og Moder, [og holde fast ved sin Hustru;] | 7Derfor skal mannen forlate sin far og mor og holde sig til sin hustru, | 7'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder. |
| 8og de to skulle blive til eet Kød. Saaledes ere de ikke længer to, men eet Kød. | 8og de to skal være ett kjød. Så er de da ikke lenger to, men ett kjød. | 8Och de tu skola varda ett kött.' Så äro de icke mer två, utan ett kött. |
| 9Derfor, hvad Gud har sammenføjet, maa et Menneske ikke adskille.« | 9Derfor, det som Gud har sammenføiet, det skal et menneske ikke adskille. | 9Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.» |
| 10Og i Huset spurgte Disciplene ham atter om dette. | 10Og da de var kommet inn i huset, spurte disiplene ham atter om dette. | 10När de sedan hade kommit hem, frågade hans lärjungar honom åter om detsamma. |
| 11Og han siger til dem: »Den, som skiller sig fra sin Hustru og tager en anden til Ægte, han bedriver Hor imod hende. | 11Og han sa til dem: Den som skiller sig fra sin hustru og gifter sig med en annen, han gjør sig skyldig i hor mot henne, | 11Och han svarade dem: »Den som skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott mot henne. |
| 12Og dersom hun efter at have skilt sig fra sin Mand ægter en anden, bedriver hun Hor.« | 12og dersom hustruen skiller sig fra sin mann og gifter sig med en annen, driver hun hor. | 12Och om en hustru skiljer sig från sin man och tager sig en annan man, då begår hon äktenskapsbrott. |
| 13Og de bare smaa Børn til ham, for at han skulde røre ved dem; men Disciplene truede dem, som bare dem frem. | 13Og de bar små barn til ham, forat han skulde røre ved dem; men disiplene truet dem som bar dem. | 13Och man bar fram barn till honom, för att han skulle röra vid dem; men lärjungarna visade bort dem. |
| 14Men da Jesus saa det, blev han vred og sagde til dem: »Lader de smaa Børn komme til mig; formener dem det ikke, thi Guds Rige hører saadanne til. | 14Men da Jesus så det, blev han vred og sa til dem: La de små barn komme til mig, hindre dem ikke! for Guds rike hører sådanne til. | 14När Jesus såg detta, blev han misslynt och sade till dem: »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till. |
| 15Sandelig, siger jeg eder, den, som ikke modtager Guds Rige ligesom et lille Barn, han skal ingenlunde komme ind i det.« | 15Sannelig sier jeg eder: Den som ikke tar imot Guds rike som et lite barn, han skal ingenlunde komme inn i det. | 15Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.» |
| 16Og han tog dem i Favn og lagde Hænderne paa dem og velsignede dem. | 16Og han tok dem i favn og la sine hender på dem og velsignet dem. | 16Och han tog dem upp i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem. |
| 17Og da han gik ud paa Vejen, løb en hen og faldt paa Knæ for ham og spurgte ham: »Gode Mester! hvad skal jeg gøre, for at jeg kan arve et evigt Liv?« | 17Og da han gikk ut på veien, kom en løpende og falt på kne for ham og spurte ham: Gode mester! hvad skal jeg gjøre for å arve evig liv? | 17När han sedan begav sig åstad för att fortsätta sin väg, skyndade en man fram och föll på knä för honom och frågade honom: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» |
| 18Men Jesus sagde til ham: »Hvorfor kalder du mig god? Ingen er god, uden een, nemlig Gud. | 18Men Jesus sa til ham: Hvorfor kaller du mig god? Ingen er god uten én, det er Gud. | 18Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. |
| 19Du kender Budene: Du maa ikke bedrive Hor; du maa ikke slaa ihjel; du maa ikke stjæle; du maa ikke sige falsk Vidnesbyrd; du maa ikke besvige; ær din Fader og din Moder.« | 19Budene kjenner du: Du skal ikke drive hor, du skal ikke slå ihjel, du skal ikke stjele, du skal ikke si falskt vidnesbyrd, du skal ikke frata nogen hvad hans er, hedre din far og din mor. | 19Buden känner du: 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Du skall icke undanhålla någon vad honom tillkommer', Hedra din fader och din moder.'» |
| 20Men han sagde til ham: »Mester! det har jeg holdt alt sammen fra min Ungdom af.« | 20Men han sa til ham: Mester! alt dette har jeg holdt fra min ungdom av. | 20Då svarade han honom: »Mästare, allt detta har jag hållit från min ungdom.» |
| 21Men Jesus saa paa ham og fattede Kærlighed til ham og sagde til ham: »Een Ting fattes dig; gaa bort, sælg alt, hvad du har, og giv det til de fattige, saa skal du have en Skat i Himmelen; og kom saa og følg mig!« | 21Da så Jesus på ham og fikk ham kjær og sa til ham: Ett fattes dig; gå bort, selg alt det du har, og gi det til de fattige, så skal du få en skatt i himmelen; kom så og følg mig! | 21Då såg Jesus på honom och fick kärlek till honom och sade till honom: »Ett fattas dig: gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.» |
| 22Men han blev ilde til Mode over den Tale og gik bedrøvet bort; thi han havde meget Gods. | 22Men han blev ille til mote over den tale og gikk bedrøvet bort; for han var meget rik. | 22Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrövad bort, ty han hade många ägodelar. |
| 23Og Jesus saa sig omkring og siger til sine Disciple: »Hvor vanskeligt komme de, som have Rigdom, ind i Guds Rige!« | 23Og Jesus så sig om og sa til sine disipler: Hvor vanskelig det vil være for de rike å komme inn i Guds rike! | 23Då såg Jesus sig omkring och sade till sina lärjungar: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!» |
| 24Men Disciplene bleve forfærdede over hans Ord. Men Jesus tog atter, til Orde og siger til dem: »Børn, hvor vanskeligt er det, at [de, som forlade sig paa Rigdom, kunne] komme ind i Guds Rige! | 24Disiplene blev forferdet over hans ord. Da tok Jesus atter til orde og sa til dem: Barn! hvor vanskelig det er for dem som setter sin lit til sin rikdom, å komme inn i Guds rike! | 24Men lärjungarna häpnade vid hans ord. Då tog Jesus åter till orda och sade till dem: »Ja, mina barn, huru svårt är det icke att komma in i Guds rike! |
| 25Det er lettere for en Kamel at gaa igennem et Naaleøje end for en rig at gaa ind i Guds Rige.« | 25Det er lettere for en kamel å gå gjennem et nåleøie enn for en rik å gå inn i Guds rike. | 25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.» |
| 26Men de forfærdedes overmaade og sagde til hverandre: »Hvem kan da blive frelst?« | 26Da blev de ytterlig forferdet og sa til hverandre: Hvem kan da bli frelst? | 26Då blevo de ännu mer häpna och sade till varandra: »Vem kan då bliva frälst?» |
| 27Jesus saa paa dem og siger: »For Mennesker er det umuligt, men ikke for Gud; thi alle Ting ere mulige for Gud.« | 27Jesus så på dem og sa: For mennesker er det umulig, men ikke for Gud; for alt er mulig for Gud. | 27Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men icke för Gud, ty för Gud är allting möjligt.» |
| 28Peter tog til Orde og sagde til ham: »Se, vi have forladt alle Ting og fulgt dig.« | 28Peter tok til orde og sa til ham: Se, vi har forlatt alt og fulgt dig. | 28Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig.» |
| 29Jesus sagde: »Sandelig, siger jeg eder, der er ingen, som har forladt Hus eller Brødre eller Søstre eller Moder eller Fader eller Børn eller Marker for min og for Evangeliets Skyld, | 29Jesus svarte og sa: Sannelig sier jeg eder: Det er ingen som har forlatt hus eller brødre eller søstre eller mor eller far eller barn eller akrer for min skyld og for evangeliets skyld, | 29Jesus svarade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för min och evangelii skull har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods, |
| 30uden at han jo skal faa hundrede Fold igen, nu i denne Tid Huse og Brødre og Søstre og Mødre og Børn og Marker tillige med Forfølgelser, og i den kommende Verden et evigt Liv. | 30uten at han skal få hundrefold igjen, nu her i tiden hus og brødre og søstre og mødre og barn og akrer under forfølgelser, og i den kommende verden evig liv. | 30ingen sådan finnes, som icke skall få hundrafalt igen: redan här i tiden hus, och bröder och systrar, och mödrar och barn, och jordagods, mitt under förföljelser, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv. |
| 31Men mange af de første skulle blive de sidste, og af de sidste de første.« | 31Men mange som er de første, skal bli de siste, og de siste de første. | 31Men många som äro de första skola bliva de sista, medan de sista bliva de första.» |
| 32Men de vare paa Vejen op til Jerusalem; og Jesus gik foran dem, og de vare forfærdede, og de, som fulgte med, vare bange. Og han tog atter de tolv til sig og begyndte at sige dem, hvad der skulde times ham: | 32Men de var på veien op til Jerusalem, og Jesus gikk foran dem, og de var forferdet, og de som fulgte med, fryktet. Og han tok atter de tolv til sig og begynte å si dem hvorledes det skulde gå ham: | 32Och de voro på vägen upp till Jerusalem. Och Jesus gick före dem, och de gingo där bävande; och de som följde med dem voro uppfyllda av fruktan. Då tog han åter till sig de tolv och begynte tala till dem om vad som skulle övergå honom: |
| 33»Se, vi drage op til Jerusalem, og Menneskesønnen skal overgives til Ypperstepræsterne og de skriftkloge, og de skulle dømme ham til Døden og overgive ham til Hedningerne; | 33Se, vi går op til Jerusalem, og Menneskesønnen skal overgis til yppersteprestene og de skriftlærde, og de skal dømme ham til døden og overgi ham til hedningene, | 33»Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden och överlämna honom åt hedningarna, |
| 34og de skulle spotte ham og spytte paa ham og hudstryge ham og ihjelslaa ham, og tre Dage efter skal han opstaa.« | 34og de skal spotte ham og spytte på ham og hudstryke ham og slå ham ihjel, og tre dager efter skal han opstå. | 34och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla honom och döda honom; men tre dagar därefter skall han uppstå igen.» |
| 35Og Jakob og Johannes, Zebedæus's Sønner, gaa hen til ham og sige: »Mester! vi ønske, at du vil gøre for os det, vi ville bede dig om.« | 35Da gikk Jakob og Johannes, Sebedeus' sønner, til ham og sa: Mester, vi vil gjerne at du skal gjøre for oss det vi ber dig om. | 35Då trädde Jakob och Johannes, Sebedeus' söner, fram till honom och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja att du läte oss få vad vi nu tänka begära av dig.» |
| 36Og han sagde til dem: »Hvad ønske I, at jeg skal gøre for eder?« | 36Han sa til dem: Hvad vil I da at jeg skal gjøre for eder? | 36Han frågade dem: »Vad viljen I då att jag skall låta eder få?» |
| 37Men de sagde til ham: »Giv os, at vi maa sidde, den ene ved din højre Side og den anden ved din venstre Side i din Herlighed.« | 37De sa til ham: Gi oss at den ene av oss må sitte ved din høire og den andre ved din venstre side i din herlighet! | 37De svarade honom: »Låt den ene av oss i din härlighet få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.» |
| 38Men Jesus sagde til dem: »I vide ikke, hvad I bede om. Kunne I drikke den Kalk, som jeg drikker, eller døbes med den Daab, som jeg døbes med?« | 38Men Jesus sa til dem: I vet ikke hvad det er I ber om. Kan I drikke den kalk jeg drikker, eller døpes med den dåp jeg døpes med? | 38Men Jesus sade till dem: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomgå det dop som jag genomgår?» |
| 39Men de sagde til ham: »Det kunne vi.« Men Jesus sagde til dem: »Den Kalk, som jeg drikker, skulle I drikke, og den Daab, som jeg døbes med, skulle I døbes med; | 39De sa til ham: Det kan vi. Men Jesus sa til dem: Den kalk jeg drikker, skal I drikke, og den dåp jeg døpes med, skal I døpes med; | 39De svarade honom: »Det kunna vi.» Då sade Jesus till dem: »Ja, den kalk jag dricker skolen I få dricka, och det dop jag genomgår skolen I genomgå, |
| 40men det at sidde ved min højre eller ved min venstre Side tilkommer det ikke mig at give; men det gives til dem, hvem det er beredt.« | 40men å sitte ved min høire eller ved min venstre side, det tilkommer det ikke mig å gi nogen, men det gis dem som det er beredt. | 40men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt.» |
| 41Og da de ti hørte det, begyndte de at blive, vrede paa Jakob og Johannes. | 41Og da de ti hørte dette, begynte de å harmes på Jakob og Johannes. | 41När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på Jakob och Johannes. |
| 42Og Jesus kaldte dem til sig og siger til dem: »I vide, at de, der gælde for Folkenes Fyrster; herske over dem, og de store iblandt dem bruge Myndighed over dem. | 42Da kalte Jesus dem til sig og sa: I vet at de som gjelder for å være fyrster, hersker over sine folk, og deres stormenn bruker makt over dem. | 42Då kallade Jesus dem till sig och sade till dem: »I veten att de som räknas för folkens furstar uppträda mot dem såsom herrar, och att deras mäktige låta dem känna sin myndighet. |
| 43Men saaledes er det ikke iblandt eder; men den, som vil blive stor iblandt eder, skal være eders Tjener; | 43Men så er det ikke blandt eder; den som vil bli stor blandt eder, han skal være eders tjener, | 43Men så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare, |
| 44og den, som vil blive den første af eder, skal være alles Tjener; | 44og den som vil bli den første blandt eder, han skal være alles træl; | 44och den som vill vara främst bland eder, han vare allas dräng. |
| 45thi ogsaa Menneskesønnen er ikke kommen for at lade sig tjene, men for at tjene og give sit Liv til en Genløsning for mange.« | 45for Menneskesønnen er heller ikke kommet for å la sig tjene, men for selv å tjene og gi sitt liv til en løsepenge for mange. | 45Också Människosonen har ju kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.» |
| 46Og de komme til Jeriko; og da han gik ud af Jeriko tillige med sine, Disciple og en stor Skare, sad Timæus's Søn, Bartimæus, en blind Tigger, ved Vejen. | 46Og de kom til Jeriko; og da han gikk ut fra Jeriko med sine disipler og meget folk, satt Timeus' sønn, Bartimeus, en blind tigger, ved veien, | 46Och de kommo till Jeriko. Men när han åter gick ut ifrån Jeriko, följd av sina lärjungar och en ganska stor hop folk, satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son. |
| 47Og da han hørte, at det var Jesus af Nazareth, begyndte han at raabe og sige: »Du Davids Søn, Jesus, forbarm dig over mig!« | 47og da han hørte at det var Jesus fra Nasaret, begynte han å rope: Jesus, du Davids sønn! miskunn dig over mig! | 47När denne hörde att det var Jesus från Nasaret, begynte han ropa och säga: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.» |
| 48Og mange truede ham, for at han skulde tie; men han raabte meget stærkere: »Du Davids Søn, forbarm dig over mig!« | 48Og mange truet ham at han skulde tie; men han ropte enda meget mere: Du Davids sønn! miskunn dig over mig! | 48Och många tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.» |
| 49Og Jesus stod stille og sagde: »Kalder paa ham!« Og de kalde paa den blinde og sige til ham: »Vær frimodig, staa op! han kalder paa dig.« | 49Og Jesus stod stille og sa: Kall ham hit! Og de kalte på den blinde og sa til ham: Vær frimodig, stå op! han kaller på dig. | 49Då stannade Jesus och sade: »Kallen honom hit.» Och de kallade på den blinde och sade till honom: »Var vid gott mod, stå upp; han kallar dig till sig.» |
| 50Men han kastede sin Overkjortel af sig, sprang op og kom til Jesus. | 50Og han kastet sin kappe av sig og sprang op og kom til Jesus. | 50Då kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom fram till Jesus. |
| 51Og Jesus tog til Orde og sagde til ham: »Hvad vil du, at jeg skal gøre for dig?« Men den blinde sagde til ham: »Rabbuni, at jeg kan blive seende!« | 51Og Jesus tok til orde og sa til ham: Hvad vil du jeg skal gjøre for dig? Den blinde sa til ham: Rabbuni! at jeg må få mitt syn igjen! | 51Och Jesus talade till honom och sade: »Vad vill du att jag skall göra dig?» Den blinde svarade honom: »Rabbuni, låt mig få min syn.» |
| 52Og Jesus sagde til ham: »Gaa bort, din Tro har frelst dig.« Og straks blev han seende, og han fulgte ham paa Vejen. | 52Da sa Jesus til ham: Gå bort! din tro har frelst dig. Og straks fikk han sitt syn igjen og fulgte ham på veien. | 52Jesus sade till honom: »Gå; din tro har hjälpt dig.» Och strax fick han sin syn och följde honom på vägen. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
