Parallelle Kapitler | 1I den samme Stund kom Disciplene hen til Jesus og sagde: »Hvem er da den største i Himmeriges Rige?« | 1I samme stund kom disiplene til Jesus og sa: Hvem er den største i himlenes rike? | 1I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vilken är den störste i himmelriket?» |
| 2Og han kaldte et lille Barn til sig og stillede det midt iblandt dem | 2Og han kalte et lite barn til sig og stilte det midt iblandt dem | 2Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem |
| 3og sagde: »Sandelig, siger jeg eder, uden I omvende eder og blive som Børn, komme I ingenlunde ind i Himmeriges Rige. | 3og sa: Sannelig sier jeg eder: Uten at I omvender eder og blir som barn, kommer I ingenlunde inn i himlenes rike. | 3och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket. |
| 4Derfor, den, som fornedrer sig selv som dette Barn, han er den største i Himmeriges Rige. | 4Derfor, den som gjør sig liten som dette barn, han er den største i himlenes rike; | 4Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket. |
| 5Og den, som modtager et eneste saadant Barn for mit Navns Skyld, modtager mig. | 5og den som tar imot ett sådant barn for mitt navns skyld, tar imot mig; | 5Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager emot mig. |
| 6Men den, som forarger een af disse smaa, som tro paa mig, ham var det bedre, at der var hængt en Møllesten om hans Hals, og han var sænket i Havets Dyb. | 6men den som forfører en av disse små som tror på mig, for ham var det bedre at det var hengt en kvernsten om hans hals og han var nedsenket i havets dyp. | 6Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup. |
| 7Ve Verden for Forargelserne! Thi vel er det nødvendigt, at Forargelserne komme; dog ve det Menneske, ved hvem Forargelsen kommer! | 7Ve verden for forførelser! for forførelser må komme; men ve det menneske som forførelsen kommer fra! | 7Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer! |
| 8Men dersom din Haand eller din Fod forarger dig, da hug den af, og kast den fra dig! Det er bedre for dig at gaa lam eller som en Krøbling ind til Livet end at have to Hænder og to Fødder og blive kastet i den evige Ild. | 8Men om din hånd eller din fot frister dig, da hugg den av og kast den fra dig! det er bedre for dig å gå halt eller vanfør inn til livet enn å ha to hender eller to føtter og bli kastet i den evige ild. | 8Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. |
| 9Og dersom dit Øje forarger dig, da riv det ud, og kast det fra dig! Det er bedre for dig at gaa enøjet ind til Livet end at have to Øjne og blive kastet i Helvedes Ild. | 9Og om ditt øie frister dig, da riv det ut og kast det fra dig! det er bedre for dig å gå enøiet inn til livet enn å ha to øine og bli kastet i helvedes ild. | 9Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. |
| 10Ser til, at I ikke foragte en eneste af disse smaa; thi jeg siger eder: Deres Engle i Himlene se altid min Faders Ansigt, som er i Himlene. | 10Se til at I ikke forakter en av disse små! for jeg sier eder at deres engler i himmelen ser alltid min himmelske Faders åsyn. | 10Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte. |
| 11[Thi Menneskesønnen er kommen for at frelse det fortabte.] | 11For Menneskesønnen er kommet for å frelse det som var fortapt. | 11 |
| 12Hvad tykkes eder? Om et Menneske har hundrede Faar, og eet af dem farer vild, forlader han da ikke de ni og halvfemsindstyve og gaar ud i Bjergene og leder efter det vildfarne? | 12Hvad tykkes eder? om et menneske har hundre får, og ett av dem forviller sig, forlater han da ikke de ni og nitti i fjellet og går bort og leter efter det som har forvillet sig? | 12Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går åstad och söker efter det som har kommit vilse? |
| 13Og hænder det sig, at han finder det, sandelig, siger jeg eder, han glæder sig mere over det end over de ni og halvfemsindstyve, som ikke ere farne vild. | 13Og hender det at han finner det, sannelig sier jeg eder: Han gleder sig mere over det enn over de ni og nitti som ikke har forvillet sig. | 13Och händer det då att han finner det -- sannerligen säger jag eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio som icke hade kommit vilse. |
| 14Saaledes er det ikke eders himmelske Faders Villie, at en eneste af disse smaa skal fortabes. | 14Således er det ikke eders himmelske Faders vilje at en eneste av disse små skal fortapes. | 14Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon av dessa små skall gå förlorad. |
| 15Men om din Broder synder imod dig, da gaa hen og revs ham mellem dig og ham alene; hører han dig, da har du vundet din Broder. | 15Men om din bror synder mot dig, da gå bort og irettesett ham i enrum! hører han på dig, da har du vunnet din bror; | 15Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. |
| 16Men hører han dig ikke, da tag endnu een eller to med dig, for at »hver Sag maa staa fast efter to eller tre Vidners Mund.« | 16men vil han ikke høre, da ta ennu en eller to med dig, forat enhver sak skal stå fast ved to eller tre vidners ord. | 16Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'. |
| 17Men er han dem overhørig, da sig det til Menigheden; men er han ogsaa Menigheden overhørig, da skal han være for dig ligesom en Hedning og en Tolder. | 17Men hører han ikke på dem, da si det til menigheten! men hører han heller ikke på menigheten, da skal han være for dig som en hedning og en tolder. | 17Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan. |
| 18Sandelig, siger jeg eder, hvad som helst I binde paa Jorden, skal være bundet i Himmelen; og hvad som helst I løse paa Jorden, skal være løst i Himmelen. | 18Sannelig sier jeg eder: Alt det I binder på jorden, skal være bundet i himmelen, og alt det I løser på jorden, skal være løst i himmelen. | 18Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen. |
| 19Atter siger jeg eder, at dersom to af eder blive enige paa Jorden om hvilken som helst Sag, hvorom de ville bede, da skal det blive dem til Del fra min Fader, som er i Himlene. | 19Atter sier jeg eder: Alt det to av eder på jorden blir enige om å bede om, det skal gis dem av min Fader i himmelen. | 19Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen. |
| 20Thi hvor to eller tre ere forsamlede om mit Navn, der er jeg midt iblandt dem.« | 20For hvor to eller tre er samlet i mitt navn, der er jeg midt iblandt dem. | 20Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.» |
| 21Da traadte Peter frem og sagde til ham: »Herre! hvor ofte skal jeg tilgive min Broder, naar han synder imod mig? mon indtil syv Gange?« | 21Da gikk Peter til ham og sa: Herre! hvor ofte skal min bror synde mot mig og jeg tilgi ham det? så meget som syv ganger? | 21Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?» |
| 22Jesus siger til ham: »Jeg siger dig: ikke indtil syv Gange, men indtil halvfjerdsindstyve Gange syv Gange. | 22Jesus sa til ham: Jeg sier dig: Ikke syv ganger, men sytti ganger syv ganger. | 22Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger. |
| 23Derfor lignes Himmeriges Rige ved en Konge, som vilde holde Regnskab med sine Tjenere. | 23Derfor er himlenes rike å ligne med en konge som vilde holde regnskap med sine tjenere. | 23Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla räkenskap med sina tjänare. |
| 24Men da han begyndte at holde Regnskab, blev en, som var ti Tusinde Talenter skyldig, ført frem for ham. | 24Men da han begynte på opgjøret, blev en ført frem for ham, som skyldte ti tusen talenter. | 24Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund. |
| 25Og da han intet havde at betale med, bød hans Herre, at han og hans Hustru og Børn og alt det, han havde, skulde sælges, og Gælden betales. | 25Men da han ikke hadde noget å betale med, bød hans herre at han skulde selges, han og hans hustru og barn og alt det han hadde, og at der skulde betales. | 25Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden måtte bliva betald. |
| 26Da faldt Tjeneren ned for ham, bønfaldt ham og sagde: Herre, vær langmodig med mig, saa vil jeg betale dig det alt sammen. | 26Da falt denne tjener ned for ham og sa: Vær langmodig med mig, så skal jeg betale dig alt sammen! | 26Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.' |
| 27Da ynkedes samme Tjeners Herre inderligt over ham og lod ham løs og eftergav ham Gælden. | 27Da ynkedes denne tjeners herre inderlig over ham, og lot ham løs og eftergav ham gjelden. | 27Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld. |
| 28Men den samme Tjener gik ud og traf en af sine Medtjenere, som var ham hundrede Denarer skyldig; og han greb fat paa ham og var ved at kvæle ham og sagde: Betal, hvad du er skyldig! | 28Men da denne tjener gikk ut, traff han en av sine medtjenere som skyldte ham hundre penninger, og han tok fatt på ham og holdt på å kvele ham og sa: Betal det du skylder! | 28Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du är skyldig.' |
| 29Da faldt hans Medtjener ned for ham og bad ham og sagde: Vær langmodig med mig, saa vil jeg betale dig. | 29Da falt hans medtjener ned og bad ham og sa: Vær langmodig med mig, så skal jeg betale dig! | 29Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig.' |
| 30Men han vilde ikke, men gik hen og kastede ham i Fængsel, indtil han betalte, hvad han var skyldig. | 30Men han vilde ikke; han gikk bort og kastet ham i fengsel, til han betalte det han var skyldig. | 30Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig. |
| 31Da nu hans Medtjenere saa det, som skete, bleve de saare bedrøvede og kom og forklarede for deres Herre alt, hvad der var sket. | 31Men da hans medtjenere så hvad som skjedde, blev de meget bedrøvet, og de kom og fortalte sin herre alt det som var skjedd. | 31Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade skett. |
| 32Da kalder hans Herre ham for sig og siger til ham: Du onde Tjener! al den Gæld eftergav jeg dig, fordi du bad mig. | 32Da kalte hans herre ham for sig og sa til ham: Du onde tjener! all din gjeld eftergav jeg dig, fordi du bad mig; | 32Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom. |
| 33Burde ikke ogsaa du forbarme dig over din Medtjener, ligesom jeg har forbarmet mig over dig. | 33burde ikke også du forbarme dig over din medtjener, likesom jeg forbarmet mig over dig? | 33Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?' |
| 34Og hans Herre blev vred og overgav ham til Bødlerne, indtil han kunde faa betalt alt det, han var ham skyldig. | 34Og hans herre blev vred, og overgav ham til dem som piner, inntil han betalte alt det han var ham skyldig. | 34Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig. |
| 35Saaledes skal ogsaa min himmelske Fader gøre mod eder, om I ikke af Hjertet tilgive, enhver sin Broder.« | 35Således skal også min himmelske Fader gjøre med eder om ikke enhver av eder av hjertet tilgir sin bror. | 35Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten var och en sin broder.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
