Parallelle Kapitler | 1Godt Navn er bedre end ypperlig Salve, Dødsdag bedre end Fødselsdag; | 1Bedre er et godt navn enn god olje, og bedre dødsdagen enn den dag en blir født. | 1Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen. |
| 2bedre at gaa til et Sørgehus end at gaa til et Gildehus; thi hist er alle Menneskers Ende, og de levende bør tage det til Hjerte. | 2Bedre er det å gå til sørgehus enn til gjestebudshus, fordi i sørgehuset ender hvert menneskes liv, og den som lever, legger sig det på hjerte. | 2Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat. |
| 3Bedre Græmmelse end Latter, thi er Minerne mørke, har Hjertet det godt. | 3Bedre er gremmelse enn latter; for mens ansiktet er sørgmodig, er hjertet vel til mote. | 3Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl. |
| 4De vises Hjerte er i Sørgehuset. Taabernes Hjerte i Glædeshuset. | 4De vises hjerte er i sorgens hus, men dårenes hjerte i gledens hus. | 4De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes. |
| 5Bedre at høre paa Vismands Skænd end at høre paa Taabers Sang. | 5Bedre er det å høre skjenn av en vis enn å høre sang av dårer; | 5Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar. |
| 6Som Tjørnekvistes Knitren under Gryden er Taabers Latter; ogsaa det er Tomhed. | 6for som tornene spraker under gryten, så er det når dåren ler; også dette er tomhet. | 6Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet. |
| 7Thi uredelig Vinding gør Vismand til Daare, og Stikpenge ødelægger Hjertet. | 7For urettmessig vinning gjør den vise til dåre, og bestikkelse ødelegger hjertet. | 7Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat. |
| 8En Sags Udgang er bedre end dens Indgang, Taalmod er bedre end Hovmod. | 8Bedre er enden på en ting enn begynnelsen, bedre å være tålmodig enn overmodig. | 8Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig. |
| 9Vær ikke hastig i dit Sind til at græmmes, thi Græmmelse bor i Taabers Bryst. | 9Vær ikke for hastig i din ånd til å vredes; for vreden bor i dårers barm. | 9Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst. |
| 10Spørg ikke: »Hvoraf kommer det, at de gamle Dage var bedre end vore?« Thi saaledes spørger du ikke med Visdom. | 10Si ikke: Hvorav kommer det at de fremfarne dager var bedre enn de som nu er? For det er ikke av visdom du spør om det. | 10Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så. |
| 11Bedre er Visdom end Arv, en Fordel for dem, som skuer Solen; | 11Visdom er jevngod med arvegods, ja ennu ypperligere for dem som ser solen; | 11Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen. |
| 12thi Visdom skygger, som Penge skygger, men Kundskabs Fortrin er dette, at Visdom holder sin Mand i Live. | 12for å være i visdommens skygge er som å være i skyggen av rikdom, men kunnskapens fortrin er at visdommen holder sin eier i live. | 12Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv. |
| 13Se paa Guds Værk! Hvo kan rette, hvad han har gjort kroget? | 13Se på Guds verk! For hvem kan gjøre rett det som han har gjort kroket? | 13Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt? |
| 14Vær ved godt Mod paa den gode Dag og indse paa den onde Dag, at Gud skabte denne saavel som hin, for at Mennesket ikke skal finde noget efter sig. | 14På en god dag skal du være ved godt mot, og på en ond dag skal du tenke på at Gud har gjort den og, like så vel som den andre, forat mennesket ikke skal finne noget efter sig*. | 14Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta. |
| 15Begge Dele saa jeg i mine tomme Dage: Der er retfærdige, som omkommer i deres Retfærdighed, og der er gudløse, som lever længe i deres Ondskab. | 15Alt dette har jeg sett i mitt tomme liv: Mangen rettferdig går til grunne tross sin rettferdighet, og mangen ugudelig lever lenge tross sin ondskap. | 15Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska. |
| 16Vær ikke alt for retfærdig og te dig ikke overvættes viis; hvorfor vil du ødelægge dig selv? | 16Vær ikke altfor rettferdig og te dig ikke overvettes vis! hvorfor vil du ødelegge dig selv*? | 16Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv? |
| 17Vær ikke alt for gudløs og vær ingen Daare; hvorfor vil du dø i Utide? | 17Vær ikke altfor urettferdig*, og vær ikke en dåre! Hvorfor vil du dø før tiden? | 17Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid? |
| 18Det bedste er, at du fastholder det ene og ikke slipper det andet; thi den, der frygter Gud, vil undgaa begge Farer. | 18Det er godt at du holder fast ved det ene, men du skal heller ikke slippe det andre; for den som frykter Gud, finner en utvei av alt dette. | 18Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta. |
| 19Visdom gør Vismand stærkere end ti Magthavere i Byen. | 19Visdommen er et sterkere vern for den vise enn ti mektige menn i en by; | 19Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden. |
| 20Thi intet Menneske er saa retfærdigt paa Jorden, at han kun gør gode Gerninger og aldrig synder. | 20for det finnes ikke et rettferdig menneske på jorden, som bare gjør godt og aldri synder. | 20Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd. |
| 21Giv ikke Agt paa alle de Ord, Folk siger, at du ikke skal høre din Træl forbande dig; | 21Akt heller ikke på alt det folk sier, ellers kunde du få høre din tjener banne dig! | 21Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig. |
| 22thi du ved med dig selv, at ogsaa du mange Gange har forbandet andre. | 22For du vet jo med dig selv at også du mange ganger har bannet andre. | 22Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra. |
| 23Alt dette ransagede jeg med Visdom; jeg tænkte: »Jeg vil vorde viis.« Men Visdom holdt sig langt fra mig; | 23Alt dette har jeg prøvd med visdom; Jeg sa: Jeg vil vinne visdom, men den er ennu langt borte fra mig. | 23Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig. |
| 24Tingenes Grund er langt borte, saa dyb, saa dyb; hvem kan finde den? | 24Det som er langt borte og dypt, dypt skjult - hvem kan finne det? | 24Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det? |
| 25Jeg tog mig for at vende min Hu til Kundskab og Granskning og til at søge efter Visdom og sikker Viden og til at kende, at Gudløshed er Taabelighed, Daarskab Vanvid. | 25Jeg så mig om, og min attrå var å vinne kunnskap og å granske og søke efter visdom og klokskap og å forstå at ugudelighet er dårskap, og at dårskapen er galskap. | 25När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft, |
| 26Og beskere end Døden fandt jeg Kvinden, thi hun er et Fangegarn; hendes Hjerte er et Net og hendes Arme Lænker. Den, som er Gud kær, undslipper hende, men Synderen bliver hendes Fange. | 26Og jeg fant noget som er bitrere enn døden: kvinnen - hun er et garn og hennes hjerte en snare, og hennes hender er lenker; den som tekkes Gud, slipper fra henne, men synderen blir fanget av henne. | 26då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge. |
| 27Se, det fandt jeg ud, sagde Prædikeren, ved at lægge det ene til det andet for at drage min Slutning. | 27Se, dette fant jeg ut, sier predikeren, idet jeg la det ene til det andre for å finne hovedsummen. | 27Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman. |
| 28Hvad min Sjæl stadig søgte, men ikke fandt, er dette: Een Mand fandt jeg blandt tusind, men en Kvinde fandt jeg ikke i hele Flokken. | 28Det som jeg stadig har søkt, men ikke har funnet, det er: En mann har jeg funnet blandt tusen, men en kvinne har jeg ikke funnet blandt dem alle. | 28Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. |
| 29Dog se, det fandt jeg, at Gud har skabt Menneskene, som de bør være; men de har saa mange sære Ting for. | 29Se, dette er det eneste jeg har funnet ut, at Gud skapte mennesket som det skulde være, men de søker mange kunster. | 29Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
