Parallelle Kapitler | 1Saa tog Job til Orde og svarede: | 1Da tok Job til orde og sa: | 1Därefter tog Job till orda och sade: |
| 2Hør dog, hør mine Ord, lad det være Trøsten, I giver! | 2Hør aktsomt på mitt ord og la dette være den trøst I yder mig! | 2Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig. |
| 3Find jer nu i, at jeg taler, siden kan I jo haane! | 3Tål mig, så jeg kan få tale, og når jeg har talt, kan du spotte. | 3Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta. |
| 4Gælder min Klage Mennesker? Hvi skulde jeg ej være utaalmodig? | 4Mon min klage gjelder et menneske? Eller hvorfor skulde min ånd ikke bli utålmodig? | 4Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig? |
| 5Vend jer til mig og stivn af Rædsel, læg Haand paa Mund! | 5Vend eder til mig og bli forferdet og legg hånd på munn! | 5Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen. |
| 6Jeg gruer, naar jeg tænker derpaa, mit Legeme gribes af Skælven: | 6Kommer jeg det i hu, så forferdes jeg, og mitt kjød gripes av skjelving. | 6Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött. |
| 7De gudløse, hvorfor lever de, bliver gamle, ja vokser i Kraft? | 7Hvorfor blir de ugudelige i live, blir gamle og tiltar endog i velmakt? | 7Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom? |
| 8Deres Æt har de blivende hos sig, deres Afkom for deres Øjne; | 8De ser sine barn trives omkring sig, og sine efterkommere har de for sine øine. | 8De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon. |
| 9deres Huse er sikre mod Rædsler, Guds Svøbe rammer dem ikke; | 9Deres hus er sikre mot redsler, og Guds ris kommer ikke over dem. | 9Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem. |
| 10ej springer deres Tyr forgæves, Koen kælver, den kaster ikke; | 10Hans okse parrer sig og spiller ikke, hans ku kalver og kaster ikke i utide. | 10När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid. |
| 11de slipper deres Drenge ud som Faar, deres Børneflok boltrer sig ret; | 11De slipper sine barn ut som småfeet, og deres smågutter hopper omkring. | 11Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring. |
| 12de synger til Pauke og Citer, er glade til Fløjtens Toner; | 12De synger til tromme og citar, og de gleder sig ved fløitens lyd. | 12De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud. |
| 13de lever deres Dage i Lykke og synker med Fred i Dødsriget, | 13De lever sine dager i lykke, og i et øieblikk farer de ned til dødsriket. | 13De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. |
| 14skønt de siger til Gud: »Gaa fra os, at kende dine Veje er ikke vor Lyst! | 14Og dog sa de til Gud: Vik fra oss! Vi har ikke lyst til å kjenne dine veier. | 14Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av. |
| 15Den Almægtige? Hvad han? Skal vi tjene ham? Hvad Gavn at banke paa hos ham?« | 15Hvad er den Allmektige, at vi skulde tjene ham, og hvad gagn skulde vi ha av å vende oss til ham med bønn? | 15Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?» |
| 16Er ej deres Lykke i deres Haand og gudløses Raad ham fjernt? | 16Ja*, men deres lykke står ikke i deres egen hånd. - **De ugudeliges tanker er langt fra mine tanker. | 16Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig! |
| 17Naar gaar de gudløses Lampe ud og naar kommer Ulykken over dem? Naar deler han Loddet ud i sin Vrede, | 17Hvor ofte utslukkes vel de ugudeliges lampe, og hvor ofte hender det at ulykke kommer over dem? Hvor ofte tildeler han dem vel smerter i sin vrede? | 17Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede? |
| 18saa de bliver som Straa for Vinden, som Avner, Storm fører bort? | 18Hvor ofte blir de vel som strå for vinden, som agner stormen fører bort? | 18De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort. |
| 19Gemmer Gud hans Ulykkeslod til hans Børn? Ham selv gengælde han, saa han mærker det, | 19Men Gud* gjemmer hans straff til hans barn. - **Ja, men han burde straffe ham selv, så han fikk kjenne det. | 19»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det. |
| 20lad ham selv faa sit Vanheld at se, den Almægtiges Vrede at drikke! | 20Med egne øine burde han få se sin undergang, og av den Allmektiges vrede burde han få drikke selv. | 20Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka. |
| 21Thi hvad bryder han sig siden om sit Hus, naar hans Maaneders Tal er udrundet? | 21For hvad bryr han sig om sitt hus efter sin død, når hans måneders tall er ute? | 21Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände? |
| 22Kan man vel tage Gud i Skole, ham, som dømmer de højeste Væsner? | 22Vil nogen lære Gud visdom, han som dømmer de høieste*? | 22»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?» |
| 23En dør jo paa Lykkens Tinde, helt tryg og saa helt uden Sorger: | 23Den ene dør midt i sin velmakt, helt trygg og rolig; | 23Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro; |
| 24hans Spande er fulde af Mælk, hans Knogler af saftig Marv; | 24hans kar var fulle av melk, og margen i hans ben var saftfull. | 24hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft. |
| 25med bitter Sjæl dør en anden og har aldrig nydt nogen Lykke; | 25Den andre dør med sorg i hjertet og har aldri nytt nogen lykke. | 25Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka. |
| 26de lægger sig begge i Jorden, og begge dækkes af Orme! | 26Begge ligger de i støvet, og makk dekker dem. | 26Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem. |
| 27Se, jeg kender saa vel eders Tanker og de Rænker, I spinder imod mig, | 27Se, jeg kjenner eders tanker og de onde råd hvormed I gjør urett mot mig; | 27Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig. |
| 28naar I siger: »Hvor er Stormandens Hus og det Telt, hvor de gudløse bor?« | 28for I sier: Hvor er tyrannens hus, og hvor er det telt de ugudelige bor i? | 28I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?» |
| 29Har I aldrig spurgt de berejste og godkendt deres Beviser: | 29Har I aldri spurt dem som har faret vidt omkring? Og I vil vel ikke forkaste deres vidnesbyrd, | 29Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd: |
| 30Den onde skaanes paa Ulykkens Dag og frelses paa Vredens Dag. | 30at den onde spares på ulykkens dag, på vredens dag føres han unda. | 30att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag? |
| 31Hvem foreholder ham vel hans Færd, gengælder ham, hvad han gør? | 31Hvem foreholder ham hans ferd like i hans ansikt? og når han gjør noget, hvem gjengjelder ham det? | 31Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra? |
| 32Til Graven bæres han hen, ved hans Gravhøj holdes der Vagt; | 32Til graven bæres han med ære, og over gravhaugen holder de vakt. | 32Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen. |
| 33i Dalbunden hviler han sødt, Alverden følger saa efter, en Flok uden Tal gik forud for ham. | 33Søt er hans hvile i dalens muld, og alle mennesker vandrer i hans spor, og det er ikke tall på dem som har gått foran ham. | 33Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått. |
| 34Hvor tom er den Trøst, som I giver! Eders Svar — kun Svig er tilbage! | 34Hvor kan I da trøste mig med så tom en trøst? Av eders svar blir det bare troløshet tilbake. | 34Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
