Apostlenes G. 8
Parallelle Kapitler
DANNORSVE
1Men Saulus fandt Behag i hans Mord. Og paa den Dag udbrød der en stor Forfølgelse imod Menigheden i Jerusalem, og de adspredtes alle over Judæas og Samarias Egne, undtagen Apostlene.1Og Saulus samtykte i mordet på ham. Men på den dag blev det en stor forfølgelse mot menigheten i Jerusalem, og de blev alle adspredt over Judeas og Samarias land, undtagen apostlene. 1Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom.
2Men gudfrygtige Mænd begravede Stefanus og holdt en stor Veklage over ham.2Men nogen gudfryktige menn begravde Stefanus og holdt en stor veklage over ham. 2Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.
3Men Saulus plagede Menigheden og gik ind i Husene og trak baade Mænd og Kvinder frem og lod dem sætte i Fængsel.3Men Saulus herjet menigheten, og gikk inn i hus efter hus og drog ut både menn og kvinner og lot dem kaste i fengsel. 3Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
DANNORSVE
4Imidlertid gik de, som bleve adspredte, omkring og forkyndte Evangeliets Ord.4De som nu var adspredt, drog omkring og forkynte evangeliets ord. 4Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.
5Da kom Filip til Byen Samaria og prædikede Kristus for dem.5Filip kom da ned til en by i Samaria og forkynte Kristus for dem. 5Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.
6Og Skarerne gave endrægtigt Agt paa det, som blev sagt af Filip, idet de hørte og saa de Tegn, som han gjorde.6Og folket gav samdrektig akt på det som blev sagt av Filip, idet de hørte og så de tegn som han gjorde. 6Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade.
7Thi der var mange, som havde urene Aander, og af hvem disse fore ud, raabende med høj Røst; og mange værkbrudne og lamme bleve helbredte.7For det var mange som hadde urene ånder, og de fór ut av dem med høie skrik, og mange verkbrudne og vanføre blev helbredet. 7Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade.
8Og der blev en stor Glæde i denne By.8Og det blev stor glede der i byen. 8Och det blev stor glädje i den staden.
DANNORSVE
9Men en Mand, ved Navn Simon, var i Forvejen i Byen og drev Trolddom og satte Samarias Folk i Forbavselse, idet han udgav sig selv for at være noget stort.9Men der var en mann ved navn Simon, som før hadde gitt sig av med trolldom i byen og satt folket i Samaria i den største forundring, for han sa sig selv å være stor; 9Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med häpnad, och som sade sig vara något stort.
10Paa ham gave alle Agt, smaa og store, og sagde: »Det er ham, som man kalder Guds store Kraft.«10ham gav de akt på, både små og store, de sa: Han er Guds kraft som kalles den store. 10Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denne är vad man kallar 'Guds stora kraft.'»
11Men de gave Agt paa ham, fordi han i lang Tid havde sat dem i Forbavselse ved sine Trolddomskunster.11Men de gav akt på ham fordi han i lang tid hadde satt dem i forundring ved sine trolldomskunster. 11Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.
12Men da de troede Filip, som forkyndte Evangeliet om Guds Rige og Jesu Kristi Navn, lode de sig døbe, baade Mænd og Kvinder.12Men da de nu trodde Filip, som forkynte dem evangeliet om Guds rike og Jesu Kristi navn, så lot de sig døpe, både menn og kvinner. 12Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor.
DANNORSVE
13Men Simon troede ogsaa selv, og efter at være døbt holdt han sig nær til Filip; og da han saa Tegn og store, kraftige Gerninger ske, forbavsedes han højligt.13Og Simon tok ved troen han også, og da han var blitt døpt, holdt han sig nær til Filip, og da han så de kraftige gjerninger og tegn som blev gjort, blev han ute av sig selv av forundring. 13Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av häpnad.
14Men da Apostlene i Jerusalem hørte, at Samaria havde taget imod Guds Ord, sendte de Peter og Johannes til dem,14Da nu apostlene i Jerusalem fikk høre at Samaria hadde tatt imot Guds ord, sendte de Peter og Johannes til dem; 14Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
15og da disse vare komne derned, bade de for dem om, at de maatte faa den Helligaand;15disse kom ned og bad for dem, forat de skulde få den Hellige Ånd; 15Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande;
16thi den var endnu ikke falden paa nogen af dem, men de vare blot døbte til den Herres Jesu Navn.16for Ånden var ennu ikke falt på nogen av dem, de var bare døpt til den Herre Jesu navn. 16ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn.
17Da lagde de Hænderne paa dem, og de fik den Helligaand.17De la da sine hender på dem, og de fikk den Hellige Ånd. 17De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.
DANNORSVE
18Men da Simon saa, at den Helligaand blev given ved Apostlenes Haandspaalæggelse, bragte han dem Penge og sagde:18Men da Simon så at Ånden blev gitt ved apostlenes håndspåleggelse, kom han til dem med penger og sa: 18När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden blev given, bjöd han dem penningar
19»Giver ogsaa mig denne Magt, at, hvem jeg lægger Hænderne paa, han maa faa den Helligaand.«19Gi også mig denne makt at den som jeg legger mine hender på, må få den Hellige Ånd! 19och sade: »Given ock mig den makten, så att var och en som jag lägger händerna på undfår helig ande.»
20Men Peter sagde til ham: »Gid dit Sølv maa gaa til Grunde tillige med dig, fordi du mente at kunne erhverve Guds Gave for Penge.20Men Peter sa til ham: Ditt sølv være forbannet, både det og du selv, fordi du tenkte å kjøpe Guds gave for penger! 20Då sade Petrus till honom: »Må dina penningar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för penningar.
21Du har ikke Del eller Lod i dette Ord; thi dit Hjerte er ikke ret for Gud.21Du har ikke del eller lodd i dette ord; for ditt hjerte er ikke rett for Gud. 21Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.
22Omvend dig derfor fra denne din Ondskab og bed Herren, om dog dit Hjertes Paafund maatte forlades dig.22Omvend dig derfor fra denne din ondskap, og bed Herren om måskje ditt hjertes tanke måtte forlates dig! 22Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må, om möjligt är, bliva dig förlåten.
DANNORSVE
23Thi jeg ser, at du er stedt i Bitterheds Galde og Uretfærdigheds Lænke.«23For jeg ser at du ligger i bitterhets galle og urettferdighets bånd. 23Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i orättfärdighetens bojor.»
24Men Simon svarede og sagde: »Beder I for mig til Herren, for at intet af det, som I have sagt, skal komme over mig.«24Da svarte Simon: Bed I for mig til Herren, forat ikke noget av det I har sagt, skal komme over mig! 24Då svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, att intet av det som I haven sagt må komma över mig.»
25Men da de havde vidnet og talt Herrens Ord, vendte de tilbage til Jerusalem, og de forkyndte Evangeliet i mange af Samaritanernes Landsbyer.25Efterat de nu hadde vidnet og talt Herrens ord, vendte de tilbake til Jerusalem, og de forkynte evangeliet i mange av samaritanenes byer. 25Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid evangelium i många samaritiska byar.
DANNORSVE
26Men en Herrens Engel talte til Filip og sagde: »Staa op og gaa mod Syd paa den Vej, som gaar ned fra Jerusalem til Gaza; den er øde.«26Men en Herrens engel talte til Filip og sa: Stå op og gå mot syd, på den vei som går ned fra Jerusalem til Gasa! Denne vei er øde. 26Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: »Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.»
27Og han stod op og gik. Og se, der var en Æthioper, en Hofmand, en mægtig Mand hos Kandake, Æthiopernes Dronning, som var sat over alle hendes Skatte; han var kommen til Jerusalem for at tilbede.27Han stod da op og gikk dit; og se, der var en etioper, en hoffmann, en høi embedsmann hos Kandake, etiopernes dronning, en som var satt over hele hennes skatt; han var kommet til Jerusalem for å tilbede, 27Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja,
28Og han var paa Hjemvejen og sad paa sin Vogn og læste Profeten Esajas.28og han var nu på hjemveien, og satt på sin vogn og leste profeten Esaias. 28men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias.
29Men Aanden sagde til Filip: »Gaa hen og hold dig til denne Vogn!«29Og Ånden sa til Filip: Gå bort til denne vogn og hold dig nær ved den! 29Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna vagn.»
DANNORSVE
30Og Filip løb derhen og hørte ham læse Profeten Esajas; og han sagde: »Forstaar du ogsaa det, som du læser?«30Filip løp da til, og hørte at han leste profeten Esaias, og sa: Skjønner du det du leser? 30Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»
31Men han sagde: »Hvorledes skulde jeg kunne det, uden nogen vejleder mig?« Og han bad Filip stige op og sætte sig hos ham.31Han svarte: Hvorledes skulde jeg vel kunne det uten at nogen veileder mig? Og han bad Filip stige op og sette sig hos ham. 31Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
32Men det Stykke af Skriften, som han læste, var dette: »Som et Faar blev han ført til Slagtning, og som et Lam er stumt imod den, der klipper det, saaledes oplader han ej sin Mund.32Men det stykke av Skriften som han leste, var dette: Som et får blev han ført bort for å slaktes, og lik et lam som er stumt for den som klipper det, således åpner han ikke sin munn; 32Men det ställe i skriften som han läste var detta: »Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun.
33I Fornedrelsen blev hans Dom taget bort; hvem kan fortælle om hans Slægt, efterdi hans Liv borttages fra Jorden?«33i hans fornedrelse blev dommen over ham borttatt, og hvem kan fortelle om hans ætt? for hans liv blir tatt bort fra jorden. 33Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden.»
34Men Hofmanden talte til Filip og sagde: »Jeg beder dig, om hvem siger Profeten dette? om sig selv eller om en anden?«34Hoffmannen tok da til orde og sa til Filip: Jeg ber dig: om hvem sier profeten dette? om sig selv eller om nogen annen? 34Och hovmannen frågade Filippus och sade: »Jag beder dig, säg mig om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?»
DANNORSVE
35Da oplod Filip sin Mund, og idet han begyndte fra dette Skriftsted, forkyndte han ham Evangeliet om Jesus.35Da oplot Filip sin munn, og idet han gikk ut fra dette skriftsted, forkynte han ham evangeliet om Jesus. 35Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.
36Men som de droge frem ad Vejen, kom de til noget Vand; og Hofmanden siger: »Se, her er Vand, hvad hindrer mig fra at blive døbt?«36Og som de drog frem på veien, kom de til et sted hvor det var vann, og hoffmannen sa: Se, her er vann; hvad er til hinder for at jeg blir døpt? 36Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: »Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?»
37[Men Filip sagde: »Dersom du tror, af hele dit Hjerte, kan det ske.« Men han svarede og sagde: »Jeg tror, at Jesus Kristus er Guds Søn.«]37Og Filip sa: Tror du av hele ditt hjerte, så kan det skje. Men han svarte og sa: Jeg tror at Jesus Kristus er Guds Sønn. 37 
38Og han bød, at Vognen skulde holde, og de stege begge ned i Vandet, baade Filip og Hofmanden; og han døbte ham.38Og han bød vognen holde, og de steg ned i vannet, både Filip og hoffmannen, og han døpte ham. 38Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
39Men da de stege op af Vandet, bortrykkede Herrens Aand Filip, og Hofmanden saa ham ikke mere; thi han drog sin Vej med Glæde.39Men da de steg op av vannet, rykte Herrens Ånd Filip bort, og hoffmannen så ham ikke lenger; for han drog sin vei med glede. 39Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd.
40Men Filip blev funden i Asdod, og han drog omkring og forkyndte Evangeliet i alle Byerne, indtil han kom til Kæsarea.40Men Filip blev funnet i Asdod, og han drog omkring og forkynte evangeliet i alle byene, inntil han kom til Cesarea. 40Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea.
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com.

Det Norsk Bibelselskap (1930)

BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen

Bible Hub
Acts 7
Top of Page
Top of Page