Parallelle Kapitler | 1Og Farisæerne og nogle af de skriftkloge, som vare komne fra Jerusalem, samle sig om ham. | 1Og fariseerne og nogen av de skriftlærde, som var kommet fra Jerusalem, samlet sig om ham. | 1Och fariséerna, så ock några skriftlärde som hade kommit från Jerusalem, församlade sig omkring honom; |
| 2Og da de saa nogle af hans Disciple holde Maaltid med vanhellige, det er utoede, Hænder | 2Og de fikk se at nogen av hans disipler åt med vanhellige, det er uvaskede, hender; | 2och de fingo då se några av hans lärjungar äta med »orena», det är otvagna, händer. |
| 3thi Farisæerne og alle Jøderne spise ikke uden at to Hænderne omhyggeligt, idet de fastholde de gamles Overlevering; | 3fariseerne og alle jøder eter ikke uten at de først omhyggelig har vasket hendene, for de holder fast ved de gamles vedtekt, | 3Nu är det så med fariséerna och alla andra judar, att de icke äta något utan att förut, till åtlydnad av de äldstes stadgar, noga hava tvagit sina händer, |
| 4og naar de komme fra Torvet, spise de ikke uden først at tvætte sig; og der er mange andre Ting, som de have vedtaget at holde, Tvætninger af Bægere og Krus og Kobberkar og Bænke, | 4og når de kommer fra torvet, eter de ikke før de har vasket sig, og det er meget annet som de har vedtatt å holde: vaskninger av beger og krus og kobberkar og benker. | 4likasom de icke heller, när de komma från torget, äta något utan att förut hava tvagit sig; många andra stadgar finnas ock, som de av ålder pläga hålla, såsom att skölja bägare och träkannor och kopparskålar. |
| 5saa spurgte Farisæerne og de skriftkloge ham ad: »Hvorfor vandre dine Disciple ikke efter de gamles Overlevering, men holde Maaltid med vanhellige Hænder?« | 5Og fariseerne og de skriftlærde spurte ham: Hvorfor følger ikke dine disipler de gamles vedtekt, men eter med vanhellige hender? | 5Därför frågade honom nu fariséerna och de skriftlärde: »Varför vandra icke dina lärjungar efter de äldstes stadgar, utan äta med orena händer?» |
| 6Men han sagde til dem: »Rettelig profeterede Esajas om eder, I Hyklere! som der er skrevet: »Dette Folk ærer mig med Læberne, men deres Hjerte er langt borte fra mig. | 6Men han sa til dem: Rett spådde Esaias om eder, I hyklere, således som skrevet er: Dette folk ærer mig med lebene, men deres hjerte er langt borte fra mig; | 6Men han svarade dem: »Rätt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, såsom det är skrivet: 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig; |
| 7Men de dyrke mig forgæves, idet de lære Lærdomme, som ere Menneskers Bud.« | 7men de dyrker mig forgjeves, idet de lærer lærdommer som er menneskebud. | 7och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.' |
| 8I forlade Guds Bud og holde Menneskers Overlevering.« | 8I forlater Guds bud og holder fast ved menneskers vedtekt. | 8I sätten Guds bud å sido och hållen människors stadgar.» |
| 9Og han sagde til dem: »Smukt ophæve I Guds Bud, for at I kunne holde eders Overlevering. | 9Og han sa til dem: Det er riktig vakkert at I gjør Guds bud til intet for å holde eders vedtekt. | 9Ytterligare sade han till dem: »Rätt så; I upphäven Guds bud för att hålla edra egna stadgar! |
| 10Thi Moses har sagt: »Ær din Fader og din Moder«; og: »Den, som hader Fader eller Moder, skal visselig dø«. | 10For Moses har sagt: Hedre din far og din mor, og: Den som banner far eller mor, skal visselig dø; | 10Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.' |
| 11Men I sige: Naar en Mand siger til sin Fader eller sin Moder: »Det, hvormed du skulde være hjulpen af mig, skal være Korban (det er: Tempelgave),« | 11men I sier: Om et menneske sier til far eller mor: Det du skulde ha hatt til hjelp av mig, det skal være en korban, det er en gave til templet, | 11Men I sägen: om en son säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom korban' (det betyder offergåva), |
| 12da tilstede I ham ikke mere at gøre noget for sin Fader eller Moder, | 12så lar I ham ikke lenger få lov til å gjøre noget for far eller mor, | 12då kunnen I icke tillstädja honom att vidare göra något för sin fader eller sin moder. |
| 13idet I ophæve Guds Ord ved eders Overlevering, som I have overleveret; og mange lignende Ting gøre I.« | 13og således gjør I Guds ord til intet ved eders vedtekt, som I har pålagt menneskene. Og meget av samme slag gjør I. | 13På detta sätt gören I Guds budord om intet genom edra fäderneärvda stadgar. Och mycket annat sådant gören I.» |
| 14Og han kaldte atter Folkeskaren til sig og sagde til dem: »Hører mig alle, og forstaar! | 14Og han kalte atter folket til sig og sa til dem: Hør på mig alle, og forstå hvad jeg sier! | 14Därefter kallade han åter folket till sig och sade till dem: »Hören mig alla och förstån. |
| 15Der er intet uden for Mennesket, som, naar det gaar ind i ham, kan gøre ham uren; men hvad der gaar ud af Mennesket, det er det, som gør Mennesket urent. | 15Det er intet utenfor mennesket som kan gjøre ham uren når det kommer inn i ham; men det som går ut av mennesket, det er det som gjør mennesket urent. | 15Intet som utifrån går in i människan kan orena henne, men vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar henne.» |
| 16[Dersom nogen har Øren at høre med, han høre!«] | 16Om nogen har ører å høre med, han høre! | 16 |
| 17Og da han var gaaet ind i Huset og var borte fra Skaren, spurgte hans Disciple ham om Lignelsen. | 17Og da han var kommet inn i et hus, bort fra folket, spurte hans disipler ham om denne lignelse. | 17När han sedan hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om detta bildliga tal. |
| 18Og han siger til dem: »Ere ogsaa I saa uforstandige? Forstaa I ikke, at intet, som udefra gaar ind i Mennesket, kan gøre ham uren? | 18Og han sa til dem: Er da også I så uforstandige? Skjønner I ikke at intet som kommer inn i mennesket utenfra, kan gjøre ham uren? | 18Han svarade dem: »Ären då också I så utan förstånd? Insen I icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne, |
| 19Thi det gaar ikke ind i hans Hjerte men i hans Bug og gaar ud ad den naturlige Vej, og saaledes renses al Maden.« | 19Det kommer jo ikke inn i hans hjerte, mere bare i hans buk, og går ut den naturlige vei, hvorved all mat blir renset. | 19eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgång?» Härmed förklarade han all mat för ren. |
| 20Men han sagde: »Det, som gaar ud af Mennesket, dette gør Mennesket urent. | 20Men han sa: Det som går ut av mennesket, det er det som gjør mennesket urent. | 20Och han tillade: »Vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar människan. |
| 21Thi indvortes fra, fra Menneskenes Hjerte, udgaa de onde Tanker, Utugt, Tyveri, Mord, | 21For innenfra, fra menneskenes hjerte, kommer de onde tanker: utukt, tyveri, mord, | 21Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord, |
| 22Hor, Havesyge, Ondskab, Svig, Uterlighed, et ondt Øje, Forhaanelse, Hovmod, Fremfusenhed; | 22hor, havesyke, ondskap, svik, skamløshet, ondt øie, bespottelse, overmot, uforstand. | 22äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende. |
| 23alle disse onde Ting udgaa indvortes fra og gøre Mennesket urent.« | 23Alle disse onde ting kommer ut innenfra og gjør mennesket urent. | 23Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.» |
| 24Og han stod op og gik bort derfra til Tyrus's og Sidons Egne. Og han gik ind i et Hus og vilde ikke, at nogen skulde vide det. Og han kunde dog ikke være skjult; | 24Og han stod op og gikk bort derfra til Tyrus' og Sidons landemerker. Og han gikk inn i et hus, og vilde ikke at nogen skulde få vite det, og det kunde dog ikke holdes skjult; | 24Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus' område. Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få veta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt, |
| 25men en Kvinde, hvis lille Datter havde en uren Aand, havde hørt om ham og kom straks ind og faldt ned for hans Fødder; | 25men en kvinne hvis datter hadde en uren ånd, hadde fått høre om ham, og kom straks og falt ned for hans føtter. | 25utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom, strax då hon hade fått höra om honom, och föll ned för hans fötter; |
| 26(men Kvinden var græsk, af Herkomst en Syrofønikerinde,) og hun bad ham om, at han vilde uddrive den onde Aand af hendes Datter. | 26Men kvinnen var en hedensk kvinne, syrofønikisk av ætt; og hun bad ham at han vilde drive den onde ånd ut av hennes datter. | 26det var en grekisk kvinna av syrofenicisk härkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. |
| 27Og han sagde til hende: »Lad først Børnene mættes; thi det er ikke smukt at tage Børnenes Brød og kaste det for de smaa Hunde.« | 27Og han sa til henne: La først barna bli mette! for det er ikke vakkert å ta brødet fra barna og kaste det for de små hunder. | 27Men han sade till henne: »Låt barnen först bliva mättade; det är ju otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.» |
| 28Men hun svarede og siger til ham: »Jo, Herre! ogsaa de smaa Hunde æde under Bordet af Børnenes Smuler.« | 28Men hun svarte ham: Det er sant, Herre! de små hunder eter jo under bordet av barnas smuler. | 28Hon svarade och sade till honom: »Ja, Herre; också äta hundarna under bordet allenast av barnens smulor.» |
| 29Og han sagde til hende: »For dette Ords Skyld gaa bort; den onde Aand er udfaren af din Datter.« | 29Og han sa til henne: For dette ords skyld sier jeg dig: Gå bort! Den onde ånd er faret ut av din datter. | 29Då sade han till henne: »För det ordets skull säger jag dig: Gå; den onde anden har farit ut ur din dotter.» |
| 30Og hun gik bort til sit Hus og fandt Barnet liggende paa Sengen og den onde Aand udfaren. | 30Og hun gikk bort til sitt hus og fant at barnet lå på sengen, og at den onde ånd var faret ut. | 30Och när hon kom hem, fann hon flickan ligga på sängen och såg att den onde anden hade farit ut. |
| 31Og da han gik bort igen fra Tyrus's Egne, kom han over Sidon midt igennem Dekapolis's Egne til Galilæas Sø. | 31Og da han gikk ut igjen fra Tyrus' landemerker, kom han gjennem Sidon til den Galileiske Sjø, midt igjennem Dekapolis-landet. | 31Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus' område och tog vägen över Sidon och kom, genom Dekapolis' område, till Galileiska sjön. |
| 32Og de bringe ham en døv, som ogsaa vanskeligt kunde tale, og bede ham om, at han vilde lægge Haanden paa ham. | 32Og de førte til ham en mann som var døv og hadde ondt for å tale, og de bad ham legge sin hånd på ham. | 32Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad honom att lägga handen på denne. |
| 33Og han tog ham afsides fra Skaren og lagde sine Fingre i hans Øren og spyttede og rørte ved hans Tunge | 33Og han tok ham avsides fra folket, og stakk sine fingrer i hans ører og spyttet og rørte ved hans tunge, | 33Då tog han honom avsides ifrån folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga |
| 34og saa op til Himmelen, sukkede og sagde til ham: »Effata!« det er: lad dig op! | 34og så op mot himmelen, sukket og sa til ham: Effata! det er: lat dig op! | 34och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom: »Effata» (det betyder: »Upplåt dig»). |
| 35Og hans Øren aabnedes, og straks løstes hans Tunges Baand, og han talte ret. | 35Og straks blev hans ører oplatt, og hans tunges bånd blev løst, og han talte rent. | 35Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade redigt och klart. |
| 36Og han bød dem, at de ikke maatte sige det til nogen; men jo mere han bød dem, desto mere kundgjorde de det. | 36Og han forbød dem å si det til nogen; men jo mere han forbød dem det, dess mere kunngjorde de det. | 36Och Jesus förbjöd dem att omtala detta för någon; men ju mer han förbjöd dem, dess mer förkunnade de det. |
| 37Og de bleve over al Maade slagne af Forundring og sagde: »Han har gjort alle Ting vel; baade gør han, at de døve høre, og at maalløse tale.« | 37Og de var overvettes forundret og sa: Han har gjort alle ting vel; både gjør han at de døve hører, og at de målløse taler. | 37Och folket häpnade övermåttan och sade: »Allt har han väl beställt: de döva låter han höra och de stumma tala.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
