Parallelle Kapitler | 1Da kommer der fra Jerusalem Farisæere og skriftkloge til Jesus og sige: | 1Da kom fariseere og skriftlærde fra Jerusalem til Jesus og sa: Mark. | 1Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade: |
| 2»Hvorfor overtræde dine Disciple de gamles Overlevering? thi de to ikke deres Hænder, naar de holde Maaltid.« | 2Hvorfor bryter dine disipler de gamles vedtekt? de vasker jo ikke sine hender når de holder måltid. | 2»Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.» |
| 3Men han svarede og sagde til dem: »Hvorfor overtræde ogsaa I Guds Bud for eders Overleverings Skyld? | 3Men han svarte og sa til dem: Og I, hvorfor bryter I Guds bud for eders vedtekts skyld? | 3Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull? |
| 4Thi Gud har paabudt og sagt: »Ær din Fader og Moder;« og: »Den, som hader Fader eller Moder, skal visselig dø.« | 4For Gud har gitt det bud: Hedre din far og din mor; og: Den som banner far eller mor, skal visselig dø; | 4Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.' |
| 5Men I sige: »Den, som siger til sin Fader eller sin Moder: »Det, hvormed du skulde være hjulpet af mig, skal være en Tempelgave,« han skal ingenlunde ære sin Fader eller sin Moder.« | 5men I sier: Den som sier til far eller mor: Det du skulde hatt til hjelp av mig, det gir jeg til templet - han skylder ikke å hedre sin far eller sin mor. | 5Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder. |
| 6Og I have ophævet Guds Lov for eders Overleverings Skyld. | 6Og I har gjort Guds lov til intet for eders vedtekts skyld. | 6I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull. |
| 7I Hyklere! Rettelig profeterede Esajas om eder, da han sagde: | 7I hyklere! rett spådde Esaias om eder da han sa: | 7I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade: |
| 8»Dette Folk ærer mig med Læberne; men deres Hjerte er langt borte fra mig. | 8Dette folk ærer mig med lebene; men deres hjerte er langt borte fra mig; | 8'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig; |
| 9Men de dyrke mig forgæves, idet de lære Lærdomme, som ere Menneskers Bud.« | 9men de dyrker mig forgjeves, idet de lærer lærdommer som er menneskebud. | 9och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'» |
| 10Og han kaldte Folkeskaren til sig og sagde til dem: »Hører og forstaar! | 10Og han kalte folket til sig og sa til dem: Hør dette og forstå det: | 10Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån. |
| 11Ikke det, som gaar ind i Munden, gør Mennesket urent, men det, som gaar ud af Munden, dette gør Mennesket urent.« | 11Ikke det som kommer inn i munnen, gjør mennesket urent; men det som går ut av munnen, det gjør mennesket urent. | 11Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.» |
| 12Da kom hans Disciple hen og sagde til ham: »Ved du, at Farisæerne bleve forargede, da de hørte den Tale?« | 12Da gikk hans disipler til ham og sa: Vet du at fariseerne tok anstøt ved å høre dette ord? | 12Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?» |
| 13Men han svarede og sagde: »Enhver Plantning, som min himmelske Fader ikke har plantet, skal oprykkes med Rode. | 13Men han svarte og sa: Enhver plante som min himmelske Fader ikke har plantet, skal rykkes op med rot. | 13Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna. |
| 14Lader dem fare, det er blinde Vejledere for blinde; men naar en blind leder en blind, falde de begge i Graven.« | 14La dem fare! de er blinde veiledere for blinde; men når en blind leder en blind, faller de begge i grøften. | 14Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.» |
| 15Men Peter svarede og sagde til ham: »Forklar os Lignelsen!« | 15Da svarte Peter og sa til ham: Tyd denne lignelse for oss! | 15Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.» |
| 16Og han sagde: »Ere ogsaa I endnu saa uforstandige? | 16Men han sa: Er også I ennu uforstandige? | 16Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd? |
| 17Forstaar I endnu ikke, at alt, hvad der gaar ind i Munden, gaar i Bugen og føres ud ad den naturlige Vej? | 17Skjønner I ikke at alt det som kommer inn i munnen, går i buken og kastes ut den naturlige vei? | 17Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång? |
| 18Men det, som gaar ud af Munden, kommer ud fra Hjertet, og det gør Mennesket urent. | 18Men det som går ut av munnen, det kommer fra hjertet, og dette er det som gjør mennesket urent. | 18Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan. |
| 19Thi ud fra Hjertet kommer der onde Tanker, Mord, Hor, Utugt, Tyverier, falske Vidnesbyrd, Forhaanelser. | 19For fra hjertet kommer onde tanker: mord, hor, utukt, tyveri, falskt vidnesbyrd, bespottelse. | 19Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse. |
| 20Det er disse Ting, som gøre Mennesket urent; men at spise med utoede Hænder gør ikke Mennesket urent.« | 20Dette er det som gjør mennesket urent; men å ete med uvaskede hender gjør ikke mennesket urent. | 20Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.» |
| 21Og Jesus gik bort derfra og drog til Tyrus's og Sidons Egne. | 21Og Jesus gikk bort derfra, og trakk sig tilbake til landet ved Tyrus og Sidon. | 21Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon. |
| 22Og se, en kananæisk Kvinde kom fra disse Egne, raabte og sagde: »Herre, Davids Søn! forbarm dig over mig! min Datter plages ilde af en ond Aand.« | 22Og se, en kananeisk kvinne kom fra de landemerker og ropte: Herre, du Davids sønn! miskunn dig over mig! min datter plages ille av en ond ånd. | 22Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.» |
| 23Men han svarede hende ikke et Ord. Da traadte hans Disciple til, bade ham og sagde: »Skil dig af med hende, thi hun raaber efter os.« | 23Men han svarte henne ikke et ord. Da gikk hans disipler til ham og bad ham og sa: Skill dig av med henne! for hun roper efter oss. | 23Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.» |
| 24Men han svarede og sagde: »Jeg er ikke udsendt uden til de fortabte Faar af Israels Hus.« | 24Men han svarte og sa: Jeg er ikke utsendt til andre enn de fortapte får av Israels hus. | 24Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.» |
| 25Men hun kom og kastede sig ned for ham og sagde: »Herre, hjælp mig!« | 25Men hun kom og falt ned for ham og sa: Herre, hjelp mig! | 25Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.» |
| 26Men han svarede og sagde: »Det er ikke smukt at tage Børnenes Brød og kaste det for de smaa Hunde.« | 26Men han svarte og sa: Det er ikke rett å ta brødet fra barna og kaste det for de små hunder. | 26Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.» |
| 27Men hun sagde: »Jo, Herre! de smaa Hunde æde jo dog ogsaa af de Smuler, som falde fra deres Herrers Bord.« | 27Men hun sa: Det er sant, Herre! for de små hunder eter jo av de smuler som faller fra deres herrers bord. | 27Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.» |
| 28Da svarede Jesus og sagde til hende: »O Kvinde, din Tro er stor, dig ske, som du vil!« Og hendes Datter blev helbredt fra samme Time. | 28Da svarte Jesus og sa til henne: Kvinne! din tro er stor; dig skje som du vil! Og hennes datter blev helbredet fra samme stund. | 28Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden. |
| 29Og Jesus gik bort derfra og kom hen til Galilæas Sø, og han gik op paa Bjerget og satte sig der. | 29Og Jesus gikk bort derfra og kom til den Galileiske Sjø, og han gikk op i fjellet og satte sig der. | 29Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där. |
| 30Og store Skarer kom til ham og havde lamme, blinde, stumme, Krøblinge og mange andre med sig; og de lagde dem for hans Fødder, og han helbredte dem, | 30Og meget folk kom til ham, og de hadde med sig halte, blinde, stumme, vanføre og mange andre; og de la dem for hans føtter, og han helbredet dem, | 30Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem, |
| 31saa at Skaren undrede sig, da de saa, at stumme talte, Krøblinge bleve raske, lamme gik, og blinde saa; og de priste Israels Gud. | 31så at folket undret sig da de så stumme tale, vanføre helbredes, halte gå og blinde se; og de priste Israels Gud. | 31så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud. |
| 32Men Jesus kaldte sine Disciple til sig og sagde: »Jeg ynkes inderligt over Skaren; thi de have allerede tøvet hos mig tre Dage og have intet at spise; og lade dem gaa fastende bort, vil jeg ikke, for at de ikke skulle vansmægte paa Vejen.« | 32Men Jesus kalte sine disipler til sig og sa: Jeg ynkes inderlig over folket; for de har alt vært hos mig i tre dager, og de har ikke noget å ete; og la dem fare fastende fra mig vil jeg ikke, forat de ikke skal vansmekte på veien. | 32Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.» |
| 33Og hans Disciple sige til ham: »Hvorfra skulle vi faa saa mange Brød i en Ørken, at vi kunne mætte saa mange Mennesker?« | 33Og hans disipler sa til ham: Hvorfra skal vi her i ørkenen få brød nok til å mette så meget folk? | 33Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?» |
| 34Og Jesus siger til dem: »Hvor mange Brød have I?« Men de sagde: »Syv og nogle faa Smaafisk.« | 34Og Jesus sa til dem: Hvor mange brød har I? De sa: Syv, og nogen få småfisker. | 34Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.» |
| 35Og han bød Skaren at sætte sig ned paa Jorden | 35Da bød han folket sette sig ned på jorden, | 35Då tillsade han folket att lägra sig på marken. |
| 36og tog de syv Brød og Fiskene, takkede, brød dem og gav Disciplene dem, og Disciplene gave dem til Skarerne. | 36og han tok de syv brød og fiskene, takket og brøt dem og gav dem til disiplene, og disiplene til folket. | 36Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket. |
| 37Og de spiste alle og bleve mætte; og de opsamlede det, som blev tilovers af Stykkerne, syv Kurve fulde. | 37Og de åt alle sammen og blev mette; og de tok op det som blev tilovers av stykkene, syv kurver fulle. | 37Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla. |
| 38Men de, som spiste, vare fire Tusinde Mænd, foruden Kvinder og Børn. | 38Men de som hadde ett, var fire tusen menn foruten kvinner og barn. | 38Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. |
| 39Og da han havde ladet Skarerne gaa bort, gik han om Bord i Skibet og kom til Magadans Egne. | 39Og da han hadde latt folket fare, gikk han i båten og kom til landet ved Magadan. | 39Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
