Parallelle Kapitler | 1Thi da Loven kun har en Skygge af de kommende Goder og ikke Tingenes Skikkelse selv, kan den aldrig ved de samme aarlige Ofre, som de bestandig frembære, fuldkomme dem, som træde frem dermed. | 1For da loven bare har en skygge av de kommende goder, men ikke selve billedet av tingene, så kan den aldri ved de offer som de hvert år alltid på ny bærer frem, gjøre dem fullkomne som kommer frem med dem. | 1Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana. |
| 2Vilde man ikke ellers have ophørt at frembære dem, fordi de ofrende ikke mere havde nogen Bevidsthed om Synder, naar de een Gang vare rensede? | 2Ellers vilde de jo ha ophørt med å frembære dem, da de ofrende ikke lenger vilde ha synder på samvittigheten når de en gang var renset. | 2Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade. |
| 3Men ved Ofrene sker Aar for Aar Ihukommelse af Synder. | 3Men ved dem kommer hvert år en minnelse om synder; | 3Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd. |
| 4Thi det er umuligt, at Blod af Tyre og Bukke kan borttage Synder. | 4for det er umulig at blod av okser og bukker kan bortta synder. | 4Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder. |
| 5Derfor siger han, idet han indtræder i Verden: »Slagtoffer og Madoffer havde du ikke Lyst til; men et Legeme beredte du mig; | 5Derfor sier han idet han treder inn i verden: Offer og gave vilde du ikke ha, men et legeme laget du for mig; | 5Därför säger han vid sitt inträde i världen: »Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig; |
| 6Brændofre og Syndofre havde du ikke Behag i. | 6brennoffer og syndoffer hadde du ikke lyst til. | 6i brännoffer och syndoffer fann du icke behag. |
| 7Da sagde jeg: Se, jeg er kommen (i Bogrullen er der skrevet om mig) for at gøre, Gud! din Villie.« | 7Da sa jeg: Se, jeg kommer - i bokrullen er det skrevet om mig - for å gjøre, Gud, din vilje. | 7Då sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen är skrivet om mig -- för att göra din vilja, o Gud.'» |
| 8Medens han først siger: »Slagtofre og Madofre og Brændofre og Syndofre havde du ikke Lyst til og ej heller Behag i« (og disse frembæres dog efter Loven), | 8Idet han først sier: Offer og gaver og brennoffer og syndoffer vilde du ikke ha og hadde du ikke lyst til - og de bæres dog frem efter loven - | 8Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» -- och dock frambäras de efter lagen -- |
| 9saa har han derefter sagt: »Se, jeg er kommen for at gøre din Villie.« Han ophæver det første for at fastsætte det andet. | 9så har han derefter sagt: Se, jeg kommer for å gjøre din vilje. Han tar det første bort for å innsette det annet, | 9säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället. |
| 10Og ved denne Villie ere vi helligede ved Ofringen af Jesu Kristi Legeme een Gang for alle. | 10og ved denne vilje er vi helliget ved ofringen av Jesu Kristi legeme en gang for alle. | 10Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad. |
| 11Og hver Præst staar daglig og tjener og ofrer mange Gange de samme Ofre, som dog aldrig kunne borttage Synder. | 11Og hver prest står daglig og gjør tjeneste og bærer mange ganger frem de samme offer, som dog aldri kan bortta synder; | 11Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder; |
| 12Men denne har efter at have ofret eet Offer for Synderne sat sig for bestandig ved Guds højre Haand, | 12men han har frembåret ett offer for synder og har derefter for alltid satt sig ved Guds høire hånd, | 12men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida |
| 13idet han for øvrigt venter paa, at hans Fjender skulle lægges som en Skammel for hans Fødder. | 13og nu venter han bare på at hans fiender skal legges til skammel for hans føtter; | 13och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall». |
| 14Thi med et eneste Offer har han for bestandig fuldkommet dem, som helliges. | 14for med ett offer har han for alltid gjort dem fullkomne som blir helliget. | 14Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade. |
| 15Men ogsaa den Helligaand giver os Vidnesbyrd; thi efter at have sagt: | 15Men det vidner og den Hellige Ånd for oss; for efterat han har sagt: | 15Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt: |
| 16»Dette er den Pagt, som jeg vil oprette med dem efter de Dage,« siger Herren: »Jeg vil give mine Love i deres Hjerter, og jeg vil indskrive dem i deres Sind, | 16Dette er den pakt som jeg vil oprette med dem efter hine dager, så sier Herren: Jeg vil gi mine lover i deres hjerter, og jeg vil skrive dem i deres sinn, | 16»Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: »Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»; |
| 17og deres Synder og deres Overtrædelser vil jeg ikke mere ihukomme.« | 17og deres synder og deres overtredelser vil jeg ikke mere komme i hu. | 17och vidare: »Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.» |
| 18Men hvor der er Forladelse for disse, er der ikke mere Offer for Synd. | 18Men hvor det er forlatelse for dem, der trenges ikke mere noget offer for synd. | 18Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd. |
| 19Efterdi vi da, Brødre! have Frimodighed til den Indgang i Helligdommen ved Jesu Blod, | 19Da vi altså, brødre, i Jesu blod har frimodighet til å gå inn i helligdommen, | 19Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod, |
| 20som han indviede os som en ny og levende Vej igennem Forhænget, det er hans Kød, | 20som han har innvidd oss en ny og levende vei til gjennem forhenget, det er hans kjød, | 20i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -- det är genom sitt kött -- |
| 21og efterdi vi have en stor Præst over Guds Hus: | 21og da vi har en stor prest over Guds hus, | 21och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus, |
| 22saa lader os træde frem med et sandt Hjerte, i Troens fulde Forvisning, med Hjerterne ved Bestænkelsen rensede fra en ond Samvittighed, og Legemet tvættet med rent Vand; | 22så la oss trede frem med sanndru hjerte i troens fulle visshet, renset på hjertene fra en ond samvittighet og tvettet på legemet med rent vann; | 22så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten. |
| 23lader os fastholde Haabets Bekendelse urokket; thi trofast er han, som gav Forjættelsen; | 23la oss holde uryggelig fast ved bekjennelsen av vårt håp - for han er trofast som gav løftet - | 23Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast. |
| 24og lader os give Agt paa hverandre, saa vi opflamme hverandre til Kærlighed og gode Gerninger | 24og la oss gi akt på hverandre, så vi opgløder hverandre til kjærlighet og gode gjerninger, | 24Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar; |
| 25og ikke forlade vor egen Forsamling, som nogle have for Skik, men formane hverandre, og det saa meget mere, som I se, at Dagen nærmer sig. | 25og ikke forlater vår egen forsamling, som nogen har for skikk, men formaner hverandre, og det så meget mere som I ser dagen nærme sig. | 25låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas. |
| 26Thi Synde vi med Villie, efter at have modtaget Sandhedens Erkendelse, er der intet Offer mere tilbage for Synder, | 26For synder vi med vilje efter å ha lært sannheten å kjenne, da er det ikke mere tilbake noget offer for synder, | 26Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder, |
| 27men en frygtelig Forventelse at Dom og en brændende Nidkærhed, som skal fortære de genstridige. | 27men bare en forferdelig gru for dom og en nidkjærhetens brand som skal fortære de gjenstridige. | 27utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna. |
| 28Naar en har brudt med Mose Lov, dør han uden Barmhjertighed paa to eller tre Vidners Udsagn; | 28Har nogen brutt Mose lov, da dør han uten barmhjertighet på to eller tre vidners ord; | 28Den som föraktar Moses' lag, han skall »efter två eller tre vittnens utsago» dödas utan barmhärtighet; |
| 29hvor meget værre Straf mene I da, at den skal agtes værd, som træder Guds Søn under Fod og agter Pagtens Blod, hvormed han blev helliget, for urent og forhaaner Naadens Aand? | 29hvor meget verre straff tror I da den skal aktes verd som har trådt Guds Sønn under føtter og ringeaktet paktens blod, som han blev helliget ved, og har hånet nådens Ånd? | 29huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smädar nådens Ande! |
| 30Thi vi kende den, som har sagt: »Mig hører Hævnen til, jeg vil betale, siger Herren;« og fremdeles: »Herren skal dømme sit Folk.« | 30Vi kjenner jo ham som har sagt: Mig hører hevnen til, jeg vil gjengjelde, og atter: Herren skal dømme sitt folk. | 30Vi veta ju vem han är som sade: »Min är hämnden; jag skall vedergälla det», och åter: »Herren skall döma sitt folk.» |
| 31Det er frygteligt at falde i den levende Guds Hænder. | 31Det er forferdelig å falle i den levende Guds hender. | 31Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer. |
| 32Men kommer de forrige Dage i Hu, i hvilke I, efter at I vare blevne oplyste, udholdt megen Kamp i Lidelser, | 32Men kom i hu de gamle dager, da I, efter å være blitt oplyst, utholdt en stor strid i lidelser, | 32Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp |
| 33idet I dels selv ved Forhaanelser og Trængsler bleve et Skuespil, dels gjorde fælles Sag med dem, som fristede saadanne Kaar. | 33idet I dels blev til et skuespill ved hån og trengsler, dels led med dem som hadde det således. | 33och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant. |
| 34Thi baade havde I Medlidenhed med de fangne, og I fandt eder med Glæde i, at man røvede, hvad I ejede, vidende, at I selv have en bedre og blivende Ejendom. | 34For også fangene hadde I medynk med, og fant eder med glede i at eders gods blev røvet, da I visste at I selv hadde en bedre og blivende eiendom. | 34Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande. |
| 35Kaster altsaa ikke eders Frimodighed bort, hvilken jo har stor Belønning; | 35Kast derfor ikke bort eders frimodighet, som har stor lønn! | 35Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön. |
| 36thi I have Udholdenhed nødig, for at I, naar I have gjort Guds Villie, kunne opnaa Forjættelsen. | 36For I trenger til tålmod, forat I, når I har gjort Guds vilje, kan opnå det som er lovt. | 36I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är. |
| 37Thi »der er endnu kun en saare liden Stund, saa kommer han, der skal komme, og han vil ikke tøve. | 37For ennu er det bare så kort en stund, så kommer han som komme skal, og han skal ikke dryge; | 37Ty »ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja; |
| 38Men min retfærdige skal leve af Tro; og dersom han unddrager sig, har min Sjæl ikke Behag i ham.« | 38men den rettferdige, ved tro skal han leve, og dersom han unddrager sig, har min sjel ikke lyst til ham. | 38och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom». |
| 39Men vi ere ikke af dem, som unddrage sig, til Fortabelse, men af dem, som tro, til Sjælens Frelse, | 39Men vi er ikke av dem som unddrager sig til fortapelse, vi er av dem som tror til sjelens frelse. | 39Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
