Parallelle Kapitler | 1Jakob, Guds og den Herres Jesu Kristi Tjener, hilser de tolv Stammer i Adspredelsen. | 1Jakob, Guds og den Herre Jesu Kristi tjener, hilser de tolv stammer som er spredt omkring i landene. | 1Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken. |
| 2Mine Brødre! agter det for idel Glæde, naar I stedes i mange Haande Prøvelser, | 2Akt det for bare glede, mine brødre, når I kommer i allehånde fristelser, | 2Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser, |
| 3vidende, at eders Tros Prøve virker Udholdenhed; | 3da I vet at prøvelsen av eders tro virker tålmodighet; | 3och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet. |
| 4men Udholdenheden bør medføre fuldkommen Gerning, for at I kunne være fuldkomne og uden Brøst, saa I ikke staa tilbage i noget. | 4men tålmodigheten må føre til fullkommen gjerning, forat I kan være fullkomne og hele og ikke mangle noget. | 4Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke. |
| 5Men dersom nogen af eder fattes Visdom, han bede derom til Gud, som giver alle gerne og uden Bebrejdelse, saa skal den gives ham. | 5Men dersom nogen av eder mangler visdom, da bede han Gud, han som gir alle villig og uten onde ord, og den skal gis ham. | 5Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given. |
| 6Men han bede i Tro, uden at tvivle; thi den, som tvivler, ligner en Havets Bølge, der drives og kastes af Vinden. | 6Men han bede i tro, uten å tvile; for den som tviler, ligner havsbølgen, som drives og kastes av vinden. | 6Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. |
| 7Ikke maa nemlig det Menneske mene, at han skal faa noget af Herren, | 7For ikke må det menneske tro at han skal få noget av Herren, | 7En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren -- |
| 8en tvesindet Mand, som han er, ustadig paa alle sine Veje. | 8slik en tvesinnet mann, ustø på alle sine veier. | 8en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar. |
| 9Men den Broder, som er ringe, rose sig af sin Højhed, | 9Men den ringe bror rose sig av sin høihet, | 9Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet. |
| 10den rige derimod af sin Ringhed; thi han skal forgaa som Græssets Blomst. | 10og den rike av sin ringhet; for han skal forgå som blomst på gress; | 10Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås. |
| 11Thi Solen staar op med sin Hede og hentørrer Græsset, og dets Blomst falder af, og dens Skikkelses Ynde forsvinder; saaledes skal ogsaa den rige visne paa sine Veje. | 11solen gikk op med sin brand og tørket gresset bort, og blomsten på det falt av, og dets fagre skikkelse blev ødelagt; således skal og den rike visne bort på sine veier. | 11Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan. |
| 12Salig den Mand, som holder Prøvelse ud; thi naar han har staaet Prøve, skal han faa Livets Krans, som Herren har forjættet dem, der elske ham. | 12Salig er den mann som holder ut i fristelse; for når han har stått sin prøve, skal han få livsens krone, som Gud har lovt dem som elsker ham. | 12Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom. |
| 13Ingen sige, naar han fristes: »Jeg fristes af Gud;« thi Gud kan ikke fristes af det onde, og selv frister han ingen; | 13Ingen si når han fristes: Jeg fristes av Gud. For Gud fristes ikke av det onde, og selv frister han ingen. | 13Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon. |
| 14men enhver fristes, naar han drages og lokkes af sin egen Begæring; | 14Men hver fristes idet han drages og lokkes av sin egen lyst; | 14Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas. |
| 15derefter, naar Begæringen har undfanget, føder den Synd, men naar Synden er fuldvoksen, føder den Død. | 15derefter, når lysten har undfanget, føder den synd; men når synden er blitt fullmoden, føder den død. | 15Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död. |
| 16Farer ikke vild, mine elskede Brødre! | 16Far ikke vill, mine elskede brødre! | 16Faren icke vilse, mina älskade bröder. |
| 17Al god Gave og al fuldkommen Gave er ovenfra og kommer ned fra Lysenes Fader, hos hvem der ikke er Forandring eller skiftende Skygge. | 17All god gave og all fullkommen gave kommer ovenfra, fra lysenes Fader, hos hvem det ikke er forandring eller skiftende skygge. | 17Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. |
| 18Efter sin Villie fødte han os ved Sandheds Ord, for at vi skulde være en Førstegrøde af hans Skabninger. | 18Efter sin vilje har han født oss ved sannhets ord, forat vi skal være en førstegrøde av hans skapninger. | 18Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat. |
| 19I vide det, mine elskede Brødre. Men hvert Menneske være snar til at høre, langsom til at tale, langsom til Vrede; | 19I vet det jo, mine elskede brødre! Men hvert menneske være snar til å høre, sen til å tale, sen til vrede; | 19Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede. |
| 20thi en Mands Vrede udretter ikke det, som er ret for Gud. | 20for manns vrede virker ikke det som er rett for Gud. | 20Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud. |
| 21Derfor, aflægger alt Smuds og Levning af Slethed, og modtager med Sagtmodighed Ordet, som er indplantet i eder, og som formaar at frelse eders Sjæle. | 21Avlegg derfor all urenhet og all levning av ondskap, og ta med saktmodighet imot det ord som er innplantet i eder, og som er mektig til å frelse eders sjeler! | 21Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar. |
| 22Men vorder Ordets Gørere og ikke alene dets Hørere, hvormed I bedrage eder selv. | 22Men vær ordets gjørere, og ikke bare dets hørere, idet I dårer eder selv. | 22Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva. |
| 23Thi dersom nogen er Ordets Hører og ikke dets Gører, han ligner en Mand, der betragter sit legemlige Ansigt i et Spejl; | 23For dersom en er ordets hører og ikke dets gjører, da ligner han en mann som ser på sitt naturlige åsyn i et speil: | 23Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel: |
| 24thi han betragter sig selv og gaar bort og glemmer straks, hvordan han var. | 24han så på sig selv og gikk bort, og glemte straks hvordan han så ut. | 24när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var. |
| 25Men den, som skuer ind i Frihedens fuldkomne Lov og holder ved dermed, saa han ikke bliver en glemsom Tilhører, men en Gerningens Gører, han skal være salig i sin Gerning. | 25Men den som skuer inn i frihetens fullkomne lov og holder ved med det, så han ikke blir en glemsom hører, men gjerningens gjører, han skal være salig i sin gjerning. | 25Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning. |
| 26Dersom nogen synes, at han dyrker Gud, og ikke holder sin Tunge i Tømme, men bedrager sit Hjerte, hans Gudsdyrkelse er forgæves. | 26Dersom en mener at han er en gudsdyrker, og ikke holder sin tunge i tømme, men dårer sitt eget hjerte, hans gudsdyrkelse er forgjeves. | 26Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd. |
| 27En ren og ubesmittet Gudsdyrkelse for Gud og Faderen er dette, at besøge faderløse og Enker i deres Trængsel, at holde sig selv uplettet af Verden. | 27En ren og usmittet gudsdyrkelse for Gud og Faderen er dette: å se til farløse og enker i deres trengsel, å holde sig selv uplettet av verden. | 27En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
