Parallelle Kapitler | 1Men alle Toldere og Syndere holdt sig nær til ham for at høre ham. | 1Og alle toldere og syndere holdt sig nær til ham for å høre ham. | 1Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom. |
| 2Og baade Farisæerne og de skriftkloge knurrede og sagde: »Denne tager imod Syndere og spiser med dem.« | 2Og både fariseerne og de skriftlærde knurret sig imellem og sa: Denne mann tar imot syndere og eter sammen med dem! | 2Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: »Denne tager emot syndare och äter med dem.» |
| 3Men han talte denne Lignelse til dem og sagde: | 3Da talte han denne lignelse til dem: | 3Då framställde han för dem denna liknelse; han sade: |
| 4»Hvilket Menneske af eder, som har hundrede Faar og har mistet eet af dem, forlader ikke de ni og halvfemsindstyve i Ørkenen og gaar ud efter det, han har mistet, indtil han finder det? | 4Hvilket menneske iblandt eder som har hundre får og mister ett av dem, forlater ikke de ni og nitti i ørkenen og går efter det han har mistet, til han finner det? | 4»Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det? |
| 5Og naar han har fundet det, lægger han det paa sine Skuldre med Glæde. | 5Og når han har funnet det, legger han det på sine skuldrer med glede, | 5Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje. |
| 6Og naar han kommer hjem, sammenkalder han sine Venner og Naboer og siger til dem: Glæder eder med mig; thi jeg har fundet mit Faar, som jeg havde mistet. | 6og når han kommer hjem, kaller han sine venner og granner sammen og sier til dem: Gled eder med mig, for jeg har funnet mitt får som jeg hadde mistet! | 6Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.' |
| 7Jeg siger eder: Saaledes skal der være Glæde i Himmelen over een Synder, som omvender sig, mere end over ni og halvfemsindstyve retfærdige, som ikke trænge til Omvendelse. | 7Jeg sier eder: Således skal det være glede i himmelen over én synder som omvender sig, mere enn over ni og nitti rettferdige som ikke trenger til omvendelse. | 7Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva. |
| 8Eller hvilken Kvinde, som har ti Drakmer og taber een Drakme, tænder ikke Lys og fejer Huset og søger med Flid, indtil hun finder den? | 8Eller hvilken kvinne som har ti sølvpenninger og mister én av dem, tender ikke lys og feier sitt hus og leter med flid til hun finner den? | 8Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den? |
| 9Og naar hun har fundet den, sammenkalder hun sine Veninder og Naboersker og siger: Glæder eder med mig; thi jeg har fundet den Drakme, som jeg havde tabt. | 9Og når hun har funnet den, kaller hun sine venninner og grannekvinner sammen og sier: Gled eder med mig, for jeg har funnet sølvpenningen som jeg hadde mistet! | 9Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.' |
| 10Saaledes, siger jeg eder, bliver der Glæde hos Guds Engle over een Synder, som omvender sig.« | 10Således, sier jeg eder, blir det glede for Guds engler over én synder som omvender sig. | 10Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring. |
| 11Men han sagde: »En Mand havde to Sønner. | 11Og han sa: En mann hadde to sønner, | 11Ytterligare sade han: »En man hade två söner. |
| 12Og den yngste af dem sagde til Faderen: Fader! giv mig den Del af Formuen, som tilfalder mig. Og han skiftede Godset imellem dem. | 12og den yngste av dem sa til sin far: Far! gi mig den del av boet som faller på mig! Og han skiftet sin eiendom imellem dem. | 12Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem. |
| 13Og ikke mange Dage derefter samlede den yngste Søn alt sit og drog udenlands til et fjernt Land og ødte der sin Formue i et ryggesløst Levned. | 13Og ikke mange dager derefter samlet den yngste sønn alt sitt og drog til et land langt borte, og der ødte han sin eiendom i et ryggesløst levnet. | 13Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet. |
| 14Men da han havde sat alt til, blev der en svær Hungersnød i det samme Land; og han begyndte at lide Mangel. | 14Men da han hadde satt alt over styr, blev det en svær hunger i det land, og han begynte å lide nød. | 14Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd. |
| 15Og han gik hen og holdt sig til en af Borgerne der i Landet, og denne sendte ham ud paa sine Marker for at vogte Svin. | 15Da gikk han bort og holdt sig til en av borgerne der i landet, og han sendte ham ut på sine marker for å gjæte svin; | 15Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin. |
| 16Og han attraaede at fylde sin Bug med de Bønner, som Svinene aade; og ingen gav ham noget. | 16og hans attrå var å fylle sin buk med de skolmer som svinene åt, og ingen gav ham noget. | 16Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något. |
| 17Men han gik i sig selv og sagde: Hvor mange Daglejere hos min Fader have ikke Brød i Overflødighed? men jeg omkommer her af Hunger. | 17Men da kom han til sig selv og sa: Hvor mange leiefolk hos min far har fullt op av brød, men jeg setter livet til her av sult! | 17Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger! |
| 18Jeg vil staa op og gaa til min Fader og sige til ham: Fader! jeg har syndet imod Himmelen og over for dig, | 18Jeg vil stå op og gå til min far og si til ham: Far! jeg har syndet mot himmelen og for dig; | 18Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; |
| 19jeg er ikke længer værd at kaldes din Søn, gør mig som en af dine Daglejere! | 19jeg er ikke verdig lenger til å kalles din sønn; la mig få være som en av dine leiefolk! | 19jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.' |
| 20Og han stod op og kom til sin Fader. Men da han endnu var langt borte, saa hans Fader ham og ynkedes inderligt, og han løb til og faldt ham om Halsen og kyssede ham. | 20Og han stod op og kom til sin far. Men da han ennu var langt borte, så hans far ham, og han ynkedes inderlig, og løp til og falt ham om halsen og kysset ham. | 20Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt. |
| 21Men Sønnen sagde til ham: Fader! jeg har syndet imod Himmelen og over for dig, jeg er ikke længer værd at kaldes din Søn. | 21Men sønnen sa til ham: Far! jeg har syndet mot himmelen og for dig, og jeg er ikke verdig lenger til å kalles din sønn. | 21Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.' |
| 22Men Faderen sagde til sine Tjenere: Henter det bedste Klædebon frem, og ifører ham det, og giver ham en Ring paa hans Haand og Sko paa Fødderne; | 22Men faren sa til sine tjenere: Ta frem den beste klædning og ha den på ham, og gi ham en ring på hans hånd og sko på hans føtter, | 22Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter. |
| 23og henter Fedekalven og slagter den, og lader os spise og være lystige! | 23og hent gjøkalven og slakt den, og la oss ete og være glade! | 23Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada. |
| 24Thi denne min Søn var død og er bleven levende igen, han var fortabt og er funden. Og de begyndte at være lystige! | 24For denne min sønn var død og er blitt levende igjen, var tapt og er funnet. Og de begynte å være glade. | 24Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada. |
| 25Men hans ældste Søn var paa Marken, og da han kom og nærmede sig Huset, hørte han Musik og Dans. | 25Men hans eldste sønn var ute på marken, og da han gikk hjemover og kom nær til huset, hørte han spill og dans; | 25Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans. |
| 26Og han kaldte en af Karlene til sig og spurgte, hvad dette var? | 26og han kalte en av tjenerne til sig og spurte hvad dette var. | 26Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. |
| 27Men han sagde til ham: Din Broder er kommen, og din Fader har slagtet Fedekalven, fordi han har faaet ham sund igen. | 27Han sa til ham: Din bror er kommet, og din far lot slakte gjøkalven, fordi han fikk ham frisk tilbake. | 27Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.' |
| 28Men han blev vred og vilde ikke gaa ind. Men hans Fader gik ud og bad ham. | 28Da blev han vred og vilde ikke gå inn. Hans far gikk da ut og talte vennlig til ham; | 28Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom. |
| 29Men han svarede og sagde til Faderen: Se, saa mange Aar har jeg tjent dig, og aldrig har jeg overtraadt noget af dine Bud, og du har aldrig givet mig et Kid, for at jeg kunde være lystig med mine Venner. | 29men han svarte og sa til sin far: Se, i så mange år har jeg tjent dig, og aldri har jeg gjort imot ditt bud, og mig har du aldri gitt et kje forat jeg kunde være glad med mine venner; | 29Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner. |
| 30Men da denne din Søn kom, som har fortæret dit Gods med Skøger, slagtede du Fedekalven til ham. | 30men da denne din sønn kom, han som har ett op din eiendom sammen med skjøger, da slaktet du gjøkalven for ham! | 30Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.' |
| 31Men han sagde til ham: Barn! du er altid hos mig, og alt mit er dit. | 31Men han sa til ham: Barn! du er alltid hos mig, og alt mitt er ditt; | 31Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all mitt är ditt. |
| 32Men man burde være lystig og glæde sig, fordi denne din Broder var død og er bleven levende og var fortabt og er funden.« | 32men vi burde fryde og glede oss fordi denne din bror var død og er blitt levende, var tapt og er funnet. | 32Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.'» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
