Parallelle Kapitler | 1Og det skete, da han kom ind i en af de øverste Farisæeres Hus paa en Sabbat for at holde Maaltid, at de toge Vare paa ham. | 1Og det skjedde da han kom inn i en av de øverste fariseeres hus på en sabbat for å holde måltid, og de lurte på ham, | 1När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom, |
| 2Og se, der stod en vattersottig Mand foran ham. | 2se, da var der en vattersottig mann like for ham. | 2att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom. |
| 3Og Jesus tog til Orde og sagde til de lovkyndige og Farisæerne: »Er det tilladt at helbrede paa Sabbaten eller ej?« | 3Og Jesus tok til orde og talte til de lovkyndige og fariseerne og sa: Er det tillatt å helbrede på sabbaten, eller ikke? | 3Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?» |
| 4Men de tav. Og han tog paa ham og helbredte ham og lod ham fare. | 4Men de tidde. Og han tok på ham og helbredet ham, og lot ham gå. | 4Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå. |
| 5Og han tog til Orde og sagde til dem: »Hvem er der iblandt eder, som ikke straks, naar hans Søn eller Okse falder i en Brønd, drager dem op paa Sabbatsdagen?« | 5Og han tok atter til orde og sa til dem: Hvem av eder har en sønn eller en okse som faller i en brønn, og drar dem ikke straks op igjen på sabbatsdagen? | 5Sedan sade han till dem: »Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?» |
| 6Og de kunde ikke give Svar derpaa. | 6Men de var ikke i stand til å svare ham på dette. | 6Och de förmådde icke svara något härpå. |
| 7Men han sagde en Lignelse til de budne, da han gav Agt paa, hvorledes de udvalgte sig de øverste Pladser ved Bordet, og sagde til dem: | 7Og han sa en lignelse til gjestene, da han la merke til hvorledes de valgte sig ut de øverste seter: | 7Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem: |
| 8»Naar du bliver buden af nogen til Bryllup, da sæt dig ikke øverst til Bords, for at ikke en fornemmere end du maatte være buden af ham, | 8Når du blir buden av nogen til bryllups, da sett dig ikke øverst ved bordet, forat ikke en gjævere enn du skal være buden, | 8»När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du, |
| 9og han, som indbød dig og ham, maatte komme og sige til dig: Giv denne Plads, og du da med Skam komme til at sidde nederst. | 9og den som innbød dig og ham, skal komme og si til dig: Gi denne mann rum! og du så med skam skal komme til å sitte nederst. | 9och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen. |
| 10Men naar du bliver buden, da gaa hen og sæt dig nederst, for at, naar han kommer, som har indbudt dig, han da maa sige til dig: Ven! sæt dig højere op; da skal du have Ære for alle dem, som sidde til Bords med dig. | 10Men når du er buden, da gå og sett dig nederst, forat han som innbød dig, kan si til dig når han kommer: Venn, kom hit, sett dig høiere op! Da får du ære i alle deres øine som sitter til bords med dig; | 10Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.' Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna. |
| 11Thi enhver, som Ophøjer sig selv, skal fornedres; og den, som fornedrer sig selv, skal ophøjes.« | 11for hver den sig selv ophøier, skal fornedres, og den sig selv fornedrer, skal ophøies. | 11Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.» |
| 12Men han sagde ogsaa til ham, som havde indbudt ham: »Naar du gør Middags— eller Aftensmaaltid, da byd ikke dine Venner, ej heller dine Brødre, ej heller dine Frænder, ej heller rige Naboer, for at ikke ogsaa de skulle indbyde dig igen, og du faa Vederlag. | 12Han sa også til den som hadde innbudt ham: Når du gjør gjestebud middag eller aften, da innbyd ikke dine venner eller dine brødre eller dine frender eller rike granner, forat ikke de skal be dig igjen, så du får gjengjeld! | 12Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning. |
| 13Men naar du gør et Gæstebud, da indbyd fattige, vanføre, lamme, blinde! | 13Men når du gjør gjestebud, da be fattige, vanføre, halte, blinde! | 13Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda. |
| 14Saa skal du være salig; thi de have intet at gengælde dig med; men det skal gengældes dig i de retfærdiges Opstandelse.« | 14så er du salig; for de har ikke noget å gi dig igjen, men du skal få det igjen i de rettferdiges opstandelse. | 14Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.» |
| 15Men da en af dem, som sade med til Bords, hørte dette, sagde han til ham: »Salig er den, som holder Maaltid i Guds Rige.« | 15Da en av dem som satt med til bords, hørte dette, sa han til ham: Salig er den som får sitte til bords i Guds rike. | 15Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: »Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!» |
| 16Men han sagde til ham: »der var en Mand, som gjorde en stor Nadver og indbød mange. | 16Da sa han til ham: Det var en mann som gjorde en stor nattverd og innbød mange; | 16Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många. |
| 17Og han udsendte sin Tjener paa Nadverens Time for at sige til de budne: Kommer! thi nu er det beredt. | 17og han sendte sin tjener ut ved den tid nattverden skulde holdes, for å si til de innbudne: Kom! for nu er det ferdig. | 17Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.' |
| 18Og de begyndte alle som een at undskylde sig. Den første sagde til ham: Jeg har købt en Mark og har nødig at gaa ud og se den; jeg beder dig, hav mig undskyldt! | 18Men de begynte alle som én å undskylde sig. Den første sa til ham: Jeg har kjøpt en aker og må nødvendig gå ut og se på den; jeg ber dig, ha mig undskyldt! | 18Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.' |
| 19Og en anden sagde: Jeg har købt fem Par Okser og gaar hen at prøve dem; jeg beder dig, hav mig undskyldt! | 19Og en annen sa: Jeg har kjøpt fem par okser og går ut for å prøve dem; jeg ber dig, ha mig undskyldt! | 19En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.' |
| 20Og en anden sagde: Jeg har taget mig en Hustru til Ægte, og derfor kan jeg ikke komme. | 20Og atter en annen sa: Jeg har tatt mig en hustru, og derfor kan jeg ikke komme. | 20Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.' |
| 21Og Tjeneren kom og meldte sin Herre dette; da blev Husbonden vred og sagde til sin Tjener: Gaa hurtig ud paa Byens Stræder og Gader, og før de fattige og vanføre og lamme og blinde herind! | 21Og tjeneren kom og fortalte sin herre dette. Da blev husbonden harm og sa til tjeneren: Gå i hast ut på byens gater og streder, og før herinn de fattige og vanføre og blinde og halte! | 21Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.' |
| 22Og Tjeneren sagde: Herre! det er sket, som du befalede, og der er endnu Rum. | 22Og tjeneren sa: Herre! det er gjort som du bød, og der er ennu rum. | 22Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.' |
| 23Og Herre sagde til Tjeneren: Gaa ud paa Vejene og ved Gærderne og nød dem til at gaa ind, for at mit Hus kan blive fuldt. | 23Da sa herren til tjeneren: Gå ut på veiene og ved gjerdene og nød dem til å komme inn, forat mitt hus kan bli fullt! | 23Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt. |
| 24Thi jeg siger eder, at ingen af hine Mænd, som vare budne, skal smage min Nadver.« | 24For jeg sier eder at ingen av de menn som var innbudt, skal smake min nattverd. | 24Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.'» |
| 25Men store Skarer gik med ham, og han vendte sig og sagde til dem: | 25Og meget folk vandret sammen med ham. Og han vendte sig og sa til dem: | 25Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem: |
| 26»Dersom nogen kommer til mig og ikke hader sin Fader og Moder og Hustru og Børn og Brødre og Søstre, ja endog sit eget Liv, kan han ikke være min Discipel. | 26Om nogen kommer til mig og ikke hater sin far og mor og hustru og barn og brødre og søstre, ja endog sitt eget liv, han kan ikke være min disippel. | 26»Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge. |
| 27Den, som ikke bærer sit Kors og følger efter mig, kan ikke være min Discipel. | 27Og den som ikke bærer sitt kors og følger efter mig, han kan ikke være min disippel. | 27Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge. |
| 28Thi hvem iblandt eder, som vil bygge et Taarn, sætter sig ikke først hen og beregner Omkostningen, om han har nok til at fuldføre det, | 28For hvem av eder som vil bygge et tårn, setter sig ikke først ned og regner efter hvad det vil koste, om han har nok til å fullføre det med, | 28Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt? |
| 29for at ikke, naar han faar lagt Grunden og ej kan fuldende det, alle, som se det, skulle begynde at spotte ham og sige: | 29forat ikke, når han har lagt grunnen og ikke er i stand til å fullføre det, alle de som ser det, skal begynne å spotte ham og si: | 29Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom |
| 30Dette Menneske begyndte at bygge og kunde ikke fuldende det. | 30Denne mann begynte å bygge, og var ikke i stand til å fullføre det? | 30och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.' |
| 31Eller hvilken Konge, som drager ud for at gaa i Kamp imod en anden Konge, sætter sig ikke først hen og raadslaar, om han er mægtig til med ti Tusinde at møde den, som kommer imod ham med tyve Tusinde? | 31Eller hvilken konge som drar ut for å møte en annen konge i strid, setter sig ikke først ned og rådslår om han med ti tusen er i stand til å møte den som kommer imot ham med tyve tusen? | 31Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen? |
| 32Men hvis ikke, sender han, medens den anden endnu er langt borte, Sendebud hen og underhandler om Fred. | 32Men kan han ikke det, da skikker han sendemenn til ham, mens han ennu er langt borte, og tinger om fred. | 32Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred. |
| 33Saaledes kan da ingen af eder, som ikke forsager alt det, han ejer, være min Discipel. | 33Således kan da ingen av eder være min disippel uten at han opgir alt det han eier. | 33Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. -- |
| 34Saltet er altsaa godt; men dersom ogsaa Saltet mister sin Kraft, hvorved skal det da faa den igen? | 34Salt er en god ting, men når også saltet mister sin kraft, hvad skal det da saltes med? | 34Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft? |
| 35Det er ikke tjenligt hverken til Jord eller til Gødning; man kaster det ud. Den, som har Øren at høre med, han høre!« | 35Det duer hverken i jord eller i gjødsel; det blir kastet ut. Den som har ører å høre med, han høre! | 35Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.» |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
