Parallelle Kapitler | 1Saa tog Job til Orde og svarede: | 1Da tok Job til orde og sa: | 1Därefter tog Job till orda och sade: |
| 2Ogsaa i Dag er der Trods i min Klage, tungt ligger hans Haand paa mit Suk! | 2Ennu idag gjelder min klage for å være gjenstridighet; min hånd hviler dog tungt på mitt sukk*. | 2Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull. |
| 3Ak, vidste jeg Vej til at finde ham, kunde jeg naa hans Trone! | 3Bare jeg visste å finne ham og kunde komme frem til hans trone! | 3Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor! |
| 4Da vilde jeg udrede Sagen for ham og fylde min Mund med Beviser, | 4Jeg skulde legge min sak frem for hans åsyn og fylle min munn med beviser. | 4Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis. |
| 5vide, hvad Svar han gav mig, skønne, hvad han sagde til mig! | 5Jeg skulde få vite de ord han vilde svare mig, og merke mig hvad han vilde si til mig. | 5Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig. |
| 6Mon han da satte sin Almagt imod mig? Nej, visselig agted han paa mig; | 6Skulde han da med full kraft stride mot mig? Mon ikke just han skulde akte på mine ord? | 6Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig. |
| 7da gik en oprigtig i Rette med ham, og jeg bjærged for evigt min Ret. | 7Da skulde en rettskaffen mann gå i rette med ham, og jeg skulde slippe fra min dommer for all tid. | 7Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare. |
| 8Men gaar jeg mod Øst, da er han der ikke, mod Vest, jeg mærker ej til ham; | 8Men går jeg mot øst, så er han ikke der; går jeg mot vest, så blir jeg ikke var ham; | 8Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej; |
| 9jeg søger i Nord og ser ham ikke, drejer mod Syd og øjner ham ej. | 9er han virksom i nord, så ser jeg ham ikke; går han mot syd, så øiner jeg ham ikke. | 9har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där. |
| 10Thi han kender min Vej og min Vandel, som Guld gaar jeg frem af hans Prøve. | 10For han kjenner den vei jeg holder mig til; prøvde han mig, så skulde jeg gå frem av prøven som gullet. | 10Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld. |
| 11Min Fod har holdt fast ved hans Spor, hans Vej har jeg fulgt, veg ikke derfra, | 11Min fot holdt sig i hans spor; jeg fulgte hans vei og bøide ikke av. | 11Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av. |
| 12fra hans Læbers Bud er jeg ikke veget, hans Ord har jeg gemt i mit Bryst. | 12Fra hans lebers bud vek jeg ikke; fremfor min egen lov* aktet jeg på hans munns ord. | 12Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal. |
| 13Men han gjorde sit Valg, hvem hindrer ham Han udfører, hvad hans Sjæl attraar. | 13Men han er den eneste, og hvem hindrer ham? Hvad hans sjel lyster, det gjør han. | 13Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock. |
| 14Thi han fuldbyrder, hvad han bestemte, og af sligt har han meget for. | 14For han fullbyrder det han har fastsatt for mig, og av sådant er det meget hos ham. | 14Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar. |
| 15Derfor forfærdes jeg for ham og gruer ved Tanken om ham. | 15Derfor reddes jeg for ham; tenker jeg på det*, så bever jeg for ham. | 15Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom. |
| 16Ja, Gud har nedbrudt mit Mod, forfærdet mig har den Almægtige; | 16Og Gud har knekket mitt mot, og den Allmektige har forferdet mig, | 16Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse, |
| 17thi jeg gaar til i Mørket, mit Aasyn dækkes af Mulm. | 17fordi jeg ikke blev rykket bort før mørket kom, og fordi han ikke skjulte ulykkens natt for mig. | 17ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
