Parallelle Kapitler | 1Vorder mine Efterfølgere, ligesom ogsaa jeg er Kristi! | 1Bli mine efterfølgere, likesom jeg efterfølger Kristus! | 1Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi. |
| 2Men jeg roser eder, fordi I komme mig i Hu i alt og holde fast ved Overleveringerne, saaledes som jeg har overleveret eder dem. | 2Jeg roser eder for at I kommer mig i hu i alle ting og holder fast ved mine forskrifter, således som jeg gav eder dem. | 2Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig. |
| 3Men jeg vil, at I skulle vide, at Kristus er enhver Mands Hoved; men Manden er Kvindens Hoved; men Gud er Kristi Hoved. | 3Men jeg vil at I skal vite at Kristus er enhver manns hoved, og mannen er kvinnens hoved, og Gud er Kristi hoved. | 3Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud. |
| 4Hver Mand, som beder eller profeterer med tildækket Hoved, beskæmmer sit Hoved. | 4Hver mann som beder eller taler profetisk med noget på hodet, vanærer sitt hode; | 4Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud. |
| 5Men hver Kvinde, som beder eller profeterer med utildækket Hoved, beskæmmer sit Hoved; thi det er lige det samme, som var hun raget. | 5men hver kvinne som beder eller taler profetisk med utildekket hode, vanærer sitt hode; for det er aldeles det samme som om hun var raket. | 5Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat. |
| 6Thi naar en Kvinde ikke tildækker sig, saa lad hende ogsaa klippe sit Haar af; men er det usømmeligt for en Kvinde at klippes eller rages, da tildække hun sig! | 6For hvis en kvinne ikke tildekker sig, da la henne også klippe håret av; men er det usømmelig for en kvinne å klippe eller rake av sig håret, da la henne tildekke sig. | 6Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig. |
| 7Thi en Mand bør ikke tildække sit Hoved, efterdi han er Guds Billede og Ære; men Kvinden er Mandens Ære. | 7For en mann skal ikke tildekke sitt hode, eftersom han er Guds billede og ære; men kvinnen er mannens ære. | 7En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet. |
| 8Mand er jo ikke af Kvinde, men Kvinde af Mand. | 8For mannen er ikke av kvinnen, men kvinnen er av mannen; | 8Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen. |
| 9Ej heller er jo Mand skabt for Kvindens Skyld, men Kvinde for Mandens Skyld. | 9mannen blev jo heller ikke skapt for kvinnens skyld, men kvinnen for mannens skyld. | 9Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull. |
| 10Derfor bør Kvinden have et Ærbødighedstegn paa Hovedet for Englenes Skyld. | 10Derfor bør kvinnen ha et undergivenhets-tegn på sitt hode for englenes skyld. | 10Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull. |
| 11Dog er hverken Kvinde uden Mand eller Mand uden Kvinde i Herren. | 11Dog, i Herren er hverken kvinnen noget fremfor mannen eller mannen noget fremfor kvinnen; | 11Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan. |
| 12Thi ligesom Kvinden er af Manden, saaledes er ogsaa Manden ved Kvinden; men alt sammen er det af Gud. | 12for likesom kvinnen er av mannen, så er også mannen ved kvinnen, og alt er av Gud. | 12Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. -- |
| 13Dømmer selv: Er det sømmeligt, at en Kvinde beder til Gud med utildækket Hoved? | 13Døm hos eder selv: passer det sig at en kvinne beder til Gud med utildekket hode? | 13Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud? |
| 14Lærer ikke ogsaa selve Naturen eder, at naar en Mand bærer langt Haar, er det ham en Vanære, | 14Lærer ikke endog selve naturen eder at dersom en mann lar håret vokse langt, er det ham til vanære, | 14Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår, |
| 15men naar en Kvinde bærer langt Haar, er det hende en Ære; thi det lange Haar er givet hende som et Slør. | 15men dersom en kvinne lar håret vokse langt, er det henne til ære? for det lange hår er gitt henne til slør. | 15men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja. |
| 16Men har nogen Lyst til at trættes herom, da have vi ikke saadan Skik, og Guds Menigheder ej heller. | 16Men dersom nogen vil være trettekjær, da har ikke vi en sådan skikk, heller ikke Guds menigheter. | 16Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar. |
| 17Men idet jeg giver følgende Formaning, roser jeg ikke, at I komme sammen, ikke til det bedre, men til det værre. | 17Men idet jeg påbyder dette, roser jeg ikke at I kommer sammen, ikke til det bedre, men til det verre. | 17Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring. |
| 18For det første nemlig hører jeg, at naar I komme sammen i Menighedsforsamling, er der Splittelser iblandt eder; og for en Del tror jeg det. | 18For for det første, når I kommer sammen i menighets-samling, hører jeg at det er splid iblandt eder, og for en del tror jeg det; | 18Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är. |
| 19Thi der maa endog være Partier iblandt eder, for at de prøvede kunne blive aabenbare iblandt eder. | 19for det må være partier iblandt eder, forat de ekte kan bli åpenbare iblandt eder. | 19Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet. |
| 20Naar I da komme sammen, er dette ikke at æde en Herrens Nadver. | 20Når I altså kommer sammen, da blir det ikke Herrens nattverd I eter; | 20När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas; |
| 21Thi under Spisningen tager enhver sit eget Maaltid forud, og den ene hungrer, den anden beruser sig. | 21for idet I eter, tar hver på forhånd sin egen mat, og den ene er hungrig, og den annen er drukken. | 21ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket. |
| 22Have I da ikke Huse til at spise og drikke i? eller foragte I Guds Menighed og beskæmme dem, som intet have? Hvad skal jeg sige eder? Skal jeg rose eder? I dette roser jeg eder ikke. | 22Har I da ikke hus til å ete og drikke i? eller forakter I Guds menighet og vanærer dem som intet har? Hvad skal jeg si til eder? skal jeg rose eder? I dette roser jeg eder ikke. | 22Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke. |
| 23Thi jeg har modtaget fra Herren, hvad jeg ogsaa har overleveret eder: At den Herre Jesus i den Nat, da han blev forraadt, tog Brød, | 23For jeg har mottatt fra Herren dette som jeg også har overgitt eder, at den Herre Jesus i den natt da han blev forrådt, tok et brød, | 23Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd |
| 24takkede og brød det og sagde: »Dette er mit Legeme, som er for eder; gører dette til min Ihukommelse!« | 24takket og brøt det og sa: Dette er mitt legeme, som er for eder; gjør dette til minne om mig! | 24och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.» |
| 25Ligesaa tog han ogsaa Kalken efter Aftensmaaltidet og sagde: »Denne Kalk er den nye Pagt i mit Blod; gører dette, saa ofte som I drikke det, til min Ihukommelse!« | 25Likeså også kalken efter aftensmåltidet, idet han sa: Denne kalk er den nye pakt i mitt blod; gjør dette, så ofte som I drikker den, til minne om mig! | 25Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.» |
| 26Thi saa ofte, som I æde dette Brød og drikke Kalken, forkynde I Herrens Død, indtil han kommer. | 26For så ofte som I eter dette brød og drikker denne kalk, forkynner I Herrens død, inntil han kommer. | 26Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer. |
| 27Derfor, den, som æder Brødet eller drikker Herrens Kalk uværdigt, paadrager sig Skyld over for Herrens Legeme og Blod. | 27Derfor, hver som eter brødet eller drikker Herrens kalk uverdig, han blir skyldig i Herrens legeme og blod. | 27Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod. |
| 28Men hvert Menneske prøve sig selv, og saaledes æde han af Brødet og drikke af Kalken! | 28Men hvert menneske prøve sig selv, og så ete han av brødet og drikke av kalken! | 28Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken. |
| 29Thi den, som æder og drikker, æder og drikker sig selv en Dom til, naar han ikke agter paa Legemet. | 29for den som eter og drikker, han eter og drikker sig selv til dom dersom han ikke gjør forskjell på Herrens legeme. | 29Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig. |
| 30Derfor ere mange skrøbelige og sygelige iblandt eder, og en Del sover hen. | 30Derfor er det mange skrøpelige og syke iblandt eder, og mange sovner inn. | 30Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade. |
| 31Men dersom vi bedømte os selv, bleve vi ikke dømte. | 31Men dersom vi dømte oss selv, blev vi ikke dømt; | 31Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda. |
| 32Men naar vi dømmes, tugtes vi af Herren, for at vi ikke skulle fordømmes med Verden. | 32men når vi dømmes, da refses vi av Herren, forat vi ikke skal fordømmes sammen med verden. | 32Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen. |
| 33Derfor, mine Brødre! naar I komme sammen til Maaltid, da venter paa hverandre! | 33Derfor, mine brødre, når I kommer sammen for å ete, da del med hverandre; | 33Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra. |
| 34Naar nogen hungrer, han spise hjemme, for at I ikke skulle komme sammen til Dom. Men det øvrige skal jeg forordne, naar jeg kommer. | 34og hvis nogen hungrer, da ete han hjemme, forat I ikke skal komme sammen til dom! Det annet skal jeg foreskrive når jeg kommer. | 34Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
