Parallelle Kapitler | 1Hvad skulle vi da sige, at vor Stamfader Abraham har vundet efter Kødet? | 1Hvad skal vi da si at vår far Abraham har opnådd efter kjødet? | 1Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet? |
| 2Thi dersom Abraham blev retfærdiggjort af Gerninger, har han Ros, men ikke for Gud. | 2For blev Abraham rettferdiggjort av gjerninger, da har han noget å rose sig av. Men det har han ikke for Gud; | 2Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något att berömma sig av. Dock icke inför Gud. |
| 3Thi hvad siger Skriften? »Og Abraham troede Gud, og det blev regnet ham til Retfærdighed.« | 3for hvad sier Skriften? Abraham trodde Gud, og det blev regnet ham til rettferdighet; | 3Ty vad säger skriften? »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.» |
| 4Men den, som gør Gerninger, tilregnes Lønnen ikke som Naade, men som Skyldighed; | 4men den som har gjerninger, ham tilregnes lønnen ikke av nåde, men som skyldighet; | 4Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst. |
| 5den derimod, som ikke gør Gerninger, men tror paa ham, som retfærdiggør den ugudelige, regnes hans Tro til Retfærdighed; | 5den derimot som ikke har gjerninger, men tror på ham som rettferdiggjør den ugudelige, ham regnes hans tro til rettferdighet. | 5Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. |
| 6ligesom ogsaa David priser det Menneske saligt, hvem Gud tilregner Retfærdighed uden Gerninger: | 6Således priser også David det menneske salig som Gud tilregner rettferdighet uten gjerninger: | 6Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet, utan gärningar: |
| 7»Salige de, hvis Overtrædelser ere forladte, og hvis Synder ere skjulte; | 7Salige er de hvis overtredelser er forlatt, og hvis synder er skjult, | 7»Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna, och vilkas synder äro överskylda. |
| 8salig den Mand, hvem Herren ikke vil tilregne Synd.« | 8salig er den mann som Herren ikke tilregner synd. | 8Salig är den man som Herren icke tillräknar synd.» |
| 9Gælder da denne Saligprisning de omskaarne eller tillige de uomskaarne? Vi sige jo: Troen blev regnet Abraham til Retfærdighed. | 9Gjelder nu denne saligprisning de omskårne, eller også de uomskårne? Vi sier jo at troen blev regnet Abraham til rettferdighet; | 9Gäller nu detta ordet »salig» de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi säga ju att »tron räknades Abraham till rättfärdighet». |
| 10Hvorledes blev den ham da tilregnet? da han var omskaaren, eller da han havde Forhud? Ikke da han var omskaaren, men da han havde Forhud. | 10hvorledes blev den da tilregnet ham? da han var omskåret, eller da han hadde forhud? Ikke da han var omskåret, men da han hadde forhud, | 10Huru blev den honom då tillräknad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu var oomskuren. |
| 11Og han fik Omskærelsens Tegn som et Segl paa den Troens Retfærdighed, som han havde som uomskaaren, for at han skulde være Fader til alle dem, som tro uden at være omskaarne, for at Retfærdighed kan blive dem tilregnet, | 11og han fikk omskjærelsens tegn som et segl på rettferdigheten ved den tro som han hadde da han var uomskåret, forat han skulde være far til alle de uomskårne som tror, så rettferdigheten kunde tilregnes også dem, | 11Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på den rättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu var oomskuren. Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurna som tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. |
| 12og Fader til omskaarne, til dem, som ikke alene have Omskærelse, men ogsaa vandre i den Tros Spor, hvilken vor Fader Abraham havde som uomskaaren. | 12og far til de omskårne som ikke bare har omskjærelsen, men også vandrer i fotsporene av den tro som vår far Abraham hadde da han var uomskåret. | 12Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren. |
| 13Thi ikke ved Lov fik Abraham eller hans Sæd den Forjættelse, at han skulde være Arving til Verden, men ved Tros-Retfærdighed. | 13For ikke ved loven fikk Abraham eller hans ætt det løfte at han skulde være arving til verden, men ved troens rettferdighet. | 13Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom rättfärdighet av tro. |
| 14Thi dersom de, der ere af Loven, ere Arvinger, da er Troen bleven tom, og Forjættelsen gjort til intet. | 14For dersom de som holder sig til loven, er arvinger, da er troen blitt unyttig, og løftet blitt til intet; | 14Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron till intet nyttig, och löftet är gjort om intet. |
| 15Thi Loven virker Vrede; men hvor der ikke er Lov, er der heller ikke Overtrædelse. | 15for loven virker vrede; men hvor det ikke er nogen lov, er det heller ingen overtredelse. | 15Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag finnes, där finnes icke heller någon överträdelse. |
| 16Derfor er det af Tro, for at det skal være som Naade, for at Forjættelsen maa staa fast for den hele Sæd, ikke alene for den af Loven, men ogsaa for den af Abrahams Tro, han, som er Fader til os alle | 16Derfor fikk han løftet ved troen, forat det kunde være som en nåde, så løftet kunde stå fast for hele ætten, ikke bare for den som har loven, men også for den som har Abrahams tro, han som er far til oss alle | 16Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader, |
| 17(som der er skrevet: »Jeg har sat dig til mange Folkeslags Fader«), over for Gud, hvem han troede, ham, som levendegør de døde og kalder det, der ikke er, som om det var. | 17- som skrevet er: til mange folks far har jeg satt dig - for Guds åsyn, hvem han trodde, han som Gjør de døde levende og nevner det som ikke er til, som om det var til. | 17enligt detta skriftens ord: »Jag har bestämt dig till att bliva en fader till många folk»; han är detta inför den Gud som han trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de ting som icke äro till, likasom voro de till. |
| 18Og han troede imod Haab med Haab paa, at, han skulde blive mange Folkeslags Fader, efter det, som var sagt: »Saaledes skal din Sæd være;« | 18Mot håp trodde han med håp, forat han skulde bli mange folks far efter det som sagt var: Så skal din ætt bli; | 18Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde; och han kunde så bliva »en fader till många folk», efter vad som var förutsagt: »Så skall din säd bliva.» |
| 19og uden at blive svag i Troen saa han paa sit eget allerede udlevede Legeme (han var nær hundrede Aar) og paa, at Saras Moderliv var udlevet; | 19og uten å bli svak i troen så han på sitt eget legeme, som var utlevd, han var næsten hundre år gammel, og på Saras utdødde morsliv; | 19Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans egen kropp var såsom död -- han var ju omkring hundra år gammal -- och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött. |
| 20men om Guds Forjættelse tvivlede han ikke i Vantro, derimod blev han styrket i Troen, idet han gav Gud Ære | 20på Guds løfte tvilte han ikke i vantro, men blev sterk i sin tro, idet han gav Gud æren | 20Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han ärade Gud |
| 21og var overbevist om, at hvad han har forjættet, er han mægtig til ogsaa at gøre. | 21og var fullt viss på at det han hadde lovt, det var han også mektig til å gjøre. | 21och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla. |
| 22Derfor blev det ogsaa regnet ham til Retfærdighed. | 22Derfor blev det også regnet ham til rettferdighet. | 22Därför räknades det honom ock till rättfärdighet. |
| 23Men det blev, ikke skrevet for hans Skyld alene, at det blev ham tilregnet, | 23Men ikke bare for hans skyld er det skrevet at det blev tilregnet ham, | 23Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsom gällde det allenast honom, |
| 24men ogsaa for vor Skyld, hvem det skal tilregnes, os, som tro paa ham, der oprejste Jesus, vor Herre, fra de døde, | 24men også for vår skyld, som det vil bli tilregnet, vi som tror på ham som opvakte Jesus, vår Herre, fra de døde, | 24utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväl oss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, |
| 25ham, som blev hengiven for vore Overtrædelsers Skyld og oprejst for vor Retfærdiggørelses Skyld. | 25han som blev gitt for våre overtredelser og opreist til vår rettferdiggjørelse. | 25vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
