Salmerne 88
Parallelle Kapitler
DANNORSVE
1En Sang. En Salme af Koras Sønner. Til Sangmesteren. Al-mahalat-leannot. En Maskil af Ezraiten Heman. (2) HERRE min Gud, jeg raaber om Dagen, om Natten naar mit Skrig til dig;1En sang; en salme av Korahs barn; til sangmesteren; efter Mahalat leannot*; en læresalme av Heman, esrahitten.1En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. (2) HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2lad min Bøn komme frem for dit Aasyn, til mit Klageraab laane du Øre!2La min bønn komme for ditt åsyn, bøi ditt øre til mitt klagerop! 2Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
3Thi min Sjæl er mæt af Lidelser, mit Liv er Dødsriget nær,3For min sjel er mett av ulykker, og mitt liv er kommet nær til dødsriket. 3Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.
4jeg regnes blandt dem, der sank i Graven, er blevet som den, det er ude med,4Jeg aktes like med dem som farer ned i hulen; jeg er som en mann uten kraft, 4Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
DANNORSVE
5kastet hen imellem de døde, blandt faldne, der hviler i Graven, hvem du ej mindes mere, thi fra din Haand er de revet.5frigitt* som en av de døde, lik de ihjelslagne som ligger i graven, som du ikke mere kommer i hu, fordi de er skilt fra din hånd.5Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6Du har lagt mig i den underste Grube, paa det mørke, det dybe Sted;6Du har lagt mig i dypenes hule, på mørke steder, i avgrunner. 6Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7tungt hviler din Vrede paa mig, alle dine Brændinger lod du gaa over mig. — Sela.7Din vrede tynger på mig, og med alle dine bølger trenger du mig. Sela. 7Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
8Du har fjernet mine Frænder fra mig, gjort mig vederstyggelig for dem; jeg er fængslet, kan ikke gaa ud,8Du har drevet mine kjenninger langt bort fra mig, du har gjort mig vederstyggelig for dem; jeg er stengt inne og kommer ikke ut. 8Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9mit Øje er sløvt af Vaande. Hver Dag, HERRE, raaber jeg til dig og rækker mine Hænder imod dig.9Mitt øie er vansmektet av elendighet; jeg har påkalt dig, Herre, hver dag, jeg har utbredt mine hender til dig. 9Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
DANNORSVE
10Gør du Undere for de døde, staar Skyggerne op og takker dig? — Sela.10Mon du gjør undergjerninger for de døde, eller mon dødninger står op og priser dig? Sela. 10Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
11Tales der om din Naade i Graven, i Afgrunden om din Trofasthed?11Mon der fortelles i graven om din miskunnhet, i avgrunnen om din trofasthet? 11Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12Er dit Under kendt i Mørket, din Retfærd i Glemselens Land?12Mon din undergjerning blir kjent i mørket, og din rettferdighet i glemselens land? 12Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13Men jeg, o HERRE, jeg raaber til dig, om Morgenen kommer min Bøn dig i Møde.13Men jeg roper til dig, Herre, og om morgenen kommer min bønn dig i møte. 13Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14Hvorfor forstøder du, HERRE, min Sjæl og skjuler dit Aasyn for mig?14Hvorfor, Herre, forkaster du min sjel? Hvorfor skjuler du ditt åsyn for mig? 14Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
DANNORSVE
15Elendig er jeg og Døden nær, dine Rædsler har omgivet mig fra min Ungdom;15Elendig er jeg og døende fra ungdommen av; jeg bærer dine redsler, jeg må fortvile. 15Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16din Vredes Luer gaar over mig, dine Rædsler har lagt mig øde,16Din vredes luer har gått over mig, dine redsler har tilintetgjort mig. 16Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17som Vand er de om mig Dagen lang, til Hobe slutter de Kreds om mig;17De har omgitt mig som vann hele dagen, de har omringet mig alle sammen. 17De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18Ven og Frænde fjerned du fra mig, holdt mine Kendinge borte.18Du har drevet venn og næste langt bort fra mig; mine kjenninger er det mørke sted. 18Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com.

Det Norsk Bibelselskap (1930)

BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen

Bible Hub
Psalm 87
Top of Page
Top of Page