Salmerne 73
Parallelle Kapitler
DANNORSVE
1En Salme af Asaf. Visselig, god er Gud mod Israel; mod dem, der er rene af Hjertet!1En salme av Asaf. Ja, Gud er god mot Israel, mot de rene av hjertet. 1En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2Mine Fødder var nær ved at snuble, mine Skridt var lige ved at glide;2Men jeg - nær hadde mine føtter snublet, på lite nær var mine trin glidd ut. 2Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3thi over Daarerne græmmed jeg mig, jeg saa, at det gik de gudløse vel;3For jeg harmedes over de overmodige da jeg så at det gikk de ugudelige vel. 3ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4thi de kender ikke til Kvaler, deres Livskraft er frisk og sund;4For de er fri for lidelser inntil sin død, og deres styrke er vel ved makt. 4Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
DANNORSVE
5de kender ikke til menneskelig Nød, de plages ikke som andre.5De kjenner ikke til nød som andre folk, og de blir ikke plaget som andre mennesker. 5De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6Derfor har de Hovmod til Halssmykke, Vold er Kappen, de svøber sig i.6Derfor er overmot deres halssmykke, vold omhyller dem som et klædebon. 6Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7Deres Brøde udgaar af deres Indre, Hjertets Tanker bryder igennem.7Deres øine står ut av fedme, hjertets tanker bryter frem. 7Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8I det dybe taler de ondt, i det høje fører de Urettens Tale,8De håner og taler i ondskap om undertrykkelse; fra det høie taler de. 8De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9de løfter Munden mod Himlen, Tungen farer om paa Jorden.9De løfter sin munn op til himmelen, og deres tunge farer frem på jorden. 9Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
DANNORSVE
10(Derfor vender mit Folk sig hid og drikker Vand i fulde Drag.)10Derfor får de sitt folk til å vende sig om til dem, og vann i overflod suger de i sig*.10därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11De siger: »Hvor skulde Gud vel vide det, skulde den Højeste kende dertil?«11Og de sier: Hvorledes skulde Gud vite noget? Er det vel kunnskap hos den Høieste? 11Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12Se, det er de gudløses Kaar, altid i Tryghed, voksende Velstand!12Se, dette er de ugudelige, og evig trygge vokser de i velmakt. 12Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13Forgæves holdt jeg mit Hjerte rent og tvætted mine Hænder i Uskyld,13Ja, forgjeves har jeg renset mitt hjerte og tvettet mine hender i uskyld; 13Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14jeg plagedes Dagen igennem, blev revset paa ny hver Morgen!14jeg blev dog plaget hele dagen, og hver morgen kom til mig med tukt. 14jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
DANNORSVE
15Men jeg tænkte: »Taler jeg saa, se, da er jeg troløs imod dine Sønners Slægt.«15Dersom jeg hadde sagt: Jeg vil tale således*, se, da hadde jeg vært troløs mot dine barns slekt.15Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16Saa grunded jeg paa at forstaa det, møjsommeligt var det i mine Øjne,16Og jeg tenkte efter for å forstå dette*; det var en plage i mine øine16När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17Til jeg kom ind i Guds Helligdomme, skønned, hvordan deres Endeligt bliver:17- inntil jeg gikk inn i Guds helligdommer og gav akt på deres endelikt.17till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18Du sætter dem jo paa glatte Steder, i Undergang styrter du dem.18Ja, på glatte steder setter du dem; du lot dem falle, så de gikk til grunne. 18Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19Hvor brat de dog lægges øde, gaar under, det ender med Rædsel!19Hvor de blev ødelagt i et øieblikk! De gikk under og tok ende med forferdelse. 19Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
DANNORSVE
20De er som en Drøm, naar man vaagner, man vaagner og regner sit Syn for intet.20Likesom en akter for intet en drøm når en har våknet op, således akter du, Herre, deres skyggebillede for intet når du våkner op. 20Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21Saa længe mit Hjerte var bittert og det nagede i mine Nyrer,21Når mitt hjerte var bittert, og det stakk mig i mine nyrer, 21När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22var jeg et Dyr og fattede intet, jeg var for dig som Kvæg.22da var jeg ufornuftig og forstod intet; som et dyr var jeg imot dig. 22då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23Dog bliver jeg altid hos dig, du holder mig fast om min højre;23Men jeg blir alltid hos dig, du har grepet min høire hånd. 23Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24du leder mig med dit Raad og tager mig siden bort i Herlighed.24Du leder mig ved ditt råd, og derefter optar du mig i herlighet. 24Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
DANNORSVE
25Hvem har jeg i Himlen? Og har jeg blot dig, da attraar jeg intet paa Jorden!25Hvem har jeg ellers i himmelen? Og når jeg har dig, har jeg ikke lyst til noget på jorden. 25Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26Lad kun mit Kød og mit Hjerte vansmægte, Gud er mit Hjertes Klippe, min Del for evigt.26Vansmekter enn mitt kjød og mitt hjerte, så er dog Gud mitt hjertes klippe og min del evindelig. 26Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27Thi de, der fjerner sig fra dig, gaar under, du udsletter hver, som er dig utro.27For se, de som holder sig borte fra dig, går til grunne; du utrydder hver den som faller fra dig i hor*.27Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28Men at leve Gud nær er min Lykke, min Lid har jeg sat til den Herre HERREN, at jeg kan vidne om alle dine Gerninger.28Men for mig er det godt å holde mig nær til Gud; jeg setter min lit til Herren, Israels Gud, for å fortelle alle dine gjerninger. 28Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com.

Det Norsk Bibelselskap (1930)

BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (http://www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen

Bible Hub
Psalm 72
Top of Page
Top of Page