Parallelle Kapitler | 1Saa tog Job til Orde og svarede: | 1Da tok Job til orde og sa: | 1Därefter tog Job till orda och sade: |
| 2Hvor længe vil I krænke min Sjæl og slaa mig sønder med Ord? | 2Hvor lenge vil I bedrøve min sjel og knuse mig med ord? | 2Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord? |
| 3I haaner mig nu for tiende Gang, mishandler mig uden Skam. | 3Det er nu tiende gang I håner mig og ikke skammer eder ved å krenke mig. | 3Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn. |
| 4Har jeg da virkelig fejlet, hænger der Fejl ved mig? | 4Har jeg virkelig faret vill, da blir min villfarelse min egen sak. | 4Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak. |
| 5Eller gør I jer store imod mig og revser mig ved at smæde? | 5Vil I virkelig ophøie eder over mig og vise mig at min vanære har rammet mig med rette? | 5Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl, |
| 6Saa vid da, at Gud har bøjet min Ret, omspændt mig med sit Net. | 6Så vit da at Gud har gjort mig urett og satt sitt garn omkring mig! | 6så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät. |
| 7Se, jeg skriger: Vold! men faar ikke Svar, raaber om Hjælp, der er ingen Ret. | 7Se, jeg roper: Vold! - men jeg får intet svar; jeg skriker om hjelp, men det er ingen rett å få. | 7Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt. |
| 8Han spærred min Vej, jeg kom ikke frem, han hylled mine Stier i Mørke; | 8Min vei har han stengt, så jeg ikke kommer frem, og over mine stier legger han mørke. | 8Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker. |
| 9han klædte mig af for min Ære, berøved mit Hoved Kronen, | 9Min ære har han avklædd mig og tatt bort kronen fra mitt hode. | 9Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan. |
| 10brød mig ned overalt, saa jeg maa bort, oprykked mit Haab som Træet; | 10Han bryter mig ned på alle kanter, så jeg går til grunne, og han rykker op mitt håp som et tre. | 10Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd. |
| 11hans Vrede blussede mod mig, han regner mig for sin Fjende; | 11Han lar sin vrede brenne mot mig og akter mig som sin fiende. | 11Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like. |
| 12samlede rykker hans Flokke frem og bryder sig Vej imod mig, de lejrer sig om mit Telt. | 12Hans hærflokker kommer alle sammen og rydder sig vei mot mig, og de leirer sig rundt om mitt telt. | 12Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda. |
| 13Mine Brødre har fjernet sig fra mig, Venner er fremmede for mig, | 13Mine brødre har han drevet langt bort fra mig, og mine kjenninger er blitt aldeles fremmede for mig. | 13Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig. |
| 14mine nærmeste og Kendinge holder sig fra mig, de, der er i mit Hus, har glemt mig; | 14Mine nærmeste holder sig borte, og mine kjente har glemt mig. | 14Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig. |
| 15mine Piger regner mig for en fremmed, vildfremmed er jeg i deres Øjne; | 15Mine husfolk og mine tjenestepiker akter mig for en fremmed; jeg er en utlending i deres øine. | 15Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon. |
| 16ej svarer min Træl, naar jeg kalder, jeg maa trygle ham med min Mund; | 16Kaller jeg på min tjener, så svarer han ikke; med egen munn må jeg bønnfalle ham. | 16Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom. |
| 17ved min Aande væmmes min Hustru, mine egne Brødre er jeg en Stank; | 17Min ånde er motbydelig for min hustru, og min vonde lukt for min mors sønner. | 17Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn. |
| 18selv Drenge agter mig ringe, naar jeg rejser mig, taler de mod mig; | 18Endog barn forakter mig; vil jeg reise mig, så taler de mot mig. | 18Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig. |
| 19Standsfæller væmmes til Hobe ved mig, de, jeg elskede, vender sig mod mig. | 19Alle mine nærmeste venner avskyr mig, og de jeg elsket, har vendt sig mot mig. | 19Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig. |
| 20Benene hænger fast ved min Hud, med Kødet i Tænderne slap jeg bort. | 20Mine ben trenger ut gjennem min hud og mitt kjøtt, og bare tannhinnen er ennu urørt på mig. | 20Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar. |
| 21Naade, mine Venner, Naade, thi Guds Haand har rørt mig! | 21Forbarm eder, forbarm eder over mig, I mine venner! For Guds hånd har rørt ved mig. | 21Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig. |
| 22Hvi forfølger og I mig som Gud og mættes ej af mit Kød? | 22Hvorfor forfølger I mig likesom Gud og blir ikke mette av mitt kjøtt? | 22Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött? |
| 23Ak, gid mine Ord blev skrevet op, blev tegnet op i en Bog, | 23Men gid mine ord måtte bli opskrevet! Gid de måtte bli optegnet i en bok, | 23Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok, |
| 24med Griffel af Jern, med Bly indristet i Klippen for evigt! | 24ja, med jerngriffel og bly for evig bli hugget inn i sten! | 24ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan! |
| 25Men jeg ved, at min Løser lever, over Støvet vil en Forsvarer staa frem. | 25Men jeg - jeg vet min gjenløser lever, og som den siste skal han stå frem på støvet. | 25Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet. |
| 26Naar min sønderslidte Hud er borte, skal jeg ud fra mit Kød skue Gud, | 26Og efterat denne min hud er blitt ødelagt, skal jeg ut fra mitt kjød skue Gud, | 26Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud. |
| 27hvem jeg skal se paa min Side; ham skal mine Øjne se, ingen fremmed! Mine Nyrer forgaar i mit Indre! | 27han som jeg skal skue, mig til gode, han som mine øine skal se og ikke nogen fremmed - mine nyrer tæres bort i mitt liv*. | 27Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta. |
| 28Naar I siger: »Hor vi skal forfølge ham, Sagens Rod vil vi udfinde hos ham!« | 28Når I sier: Hvor vi skal forfølge ham! - I har jo funnet skylden hos mig - | 28Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig -- |
| 29saa tag jer i Vare for Sværdet; thi Vrede rammer de lovløse, at I skal kende, der kommer en Dom! | 29så frykt for sverdet! For vrede er en synd som er hjemfalt til sverd. Dette sier jeg forat I skal tenke på at det kommer en dom. | 29då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
