Job 15
Parallelle Kapitler
DANNORSVE
1Saa tog Temaniten Elifaz til Orde og sagde:1Da tok Elifas fra Teman til orde og sa: 1Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2Mon Vismand svarer med Mundsvejr og fylder sit Indre med Østenvind2Svarer vel en vis mann med en kunnskap som bare er vind, og fyller han sitt indre med stormvær? 2Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3for at hævde sin Ret med gavnløs Tale, med Ord, som intet baader?3Vil han vel forsvare sin sak med ord som ikke nytter, og med tale hvormed han intet utretter? 3Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4Desuden nedbryder du Gudsfrygt og krænker den Stilhed, som tilkommer Gud.4Du nedbryter endog gudsfrykten og svekker andakten for Guds åsyn; 4Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
DANNORSVE
5Din Skyld oplærer din Mund, du vælger de listiges Sprog.5for din synd legger ordene i din munn, og du velger falske menns tale. 5Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6Din Mund domfælder dig, ikke jeg, dine Læber vidner imod dig!6Din egen munn domfeller dig, ikke jeg; dine leber vidner mot dig. 6Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7Var du den første, der fødtes, kom du til Verden, før Højene var?7Blev du født først av alle mennesker, eller kom du til verden før alle haugene var til? 7Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8Mon du lytted til, da Gud holdt Raad, og mon du rev Visdommen til dig?8Har du vært tilhører i Guds lønnlige råd og der tilranet dig visdom? 8Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9Hvad ved du, som vi ikke ved, hvad forstaar du, som vi ikke kender?9Hvad vet du som vi ikke vet? Hvad forstår du som er ukjent for oss? 9Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
DANNORSVE
10Ogsaa vi har en gammel iblandt os, en Olding, hvis Dage er fler end din Faders!10Det er blandt oss en som er både gammel og gråhåret, rikere på dager enn din far. 10Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11Er Guds Trøst dig for lidt, det Ord, han mildelig talede til dig?11Er Guds trøsteord for lite for dig, og et ord som er talt i saktmodighet til dig? 11Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12Hvi river dit Hjerte dig hen, hvi ruller dit Øje vildt?12Hvorfor lar du dig rive med av ditt hjerte, og hvorfor gnistrer dine øine? - 12Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13Thi du vender din Harme mod Gud og udstøder Ord af din Mund.13siden du vender din vrede mot Gud og lar ordene strømme fra din munn. 13i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14Hvor kan et Menneske være rent, en kvindefødt have Ret?14Hvad er et menneske, at han skulde være ren, og en som er født av en kvinne, at han skulde være rettferdig? 14Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
DANNORSVE
15End ikke sine Hellige tror han, og Himlen er ikke ren i hans Øjne,15Endog på sine hellige stoler han ikke, og himlene er ikke rene i hans øine, 15Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16hvad da den stygge, den onde, Manden, der drikker Uret som Vand!16langt mindre da en vederstyggelig, en fordervet, en mann som drikker urett som vann*.16huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17Jeg vil sige dig noget, hør mig, jeg fortæller, hvad jeg har set,17Jeg vil kunngjøre dig noget, hør på mig! Hvad jeg har sett, det vil jeg fortelle, 17Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18hvad vise Mænd har forkyndt, deres Fædre ikke dulgt,18det som vise menn forkynner og ikke har dulgt, det som de mottok fra sine fedre, 18vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19dem alene var Landet givet, ingen fremmed færdedes blandt dem:19til hvem landet alene var gitt, og blandt hvem ingen fremmed hadde draget igjennem. 19ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
DANNORSVE
20Den gudløse ængstes hele sit Liv, de stakkede Aar, en Voldsmand lever;20En ugudelig lever i angst alle sine dager, og få i tall er de år som er gjemt for voldsmannen. 20Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21Rædselslyde fylder hans Ører, midt under Fred er Hærgeren over ham;21Redselstoner lyder i hans ører; midt i freden kommer ødeleggeren over ham. 21Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22han undkommer ikke fra Mørket, opsparet er han for Sværdet,22Han tror ikke han skal komme tilbake fra mørket, og han er utsett til å falle for sverdet. 22Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23udset til Føde for Gribbe, han ved, at han staar for Fald;23Han flakker om efter brød og spør: Hvor er det å finne? Han vet at en mørkets dag står ferdig ved hans side . 23Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24Mørkets Dag vil skræmme ham. Trængsel og Angst overvælde ham som en Konge, rustet til Strid.24Nød og trengsel forferder ham; den overvelder ham, lik en stridsrustet konge, 24Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
DANNORSVE
25Thi Haanden rakte han ud mod Gud og bød den Almægtige Trods,25fordi han rakte ut sin hånd mot Gud og våget å trosse den Allmektige, 25Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26stormed haardnakket mod ham med sine tykke, buede Skjolde.26stormet frem mot ham med opreist nakke, med sine skjolds tette tak, 26han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27Thi han dækked sit Ansigt med Fedt og samlede Huld paa sin Lænd.27fordi han dekket sitt ansikt med sin fedme og la fett på sin lend 27han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28tog Bolig i Byer, der øde laa hen, i Huse, man ikke maa bo i, bestemt til at ligge i Grus.28og bodde i ødelagte byer, i hus hvor ingen skulde bo, og som var bestemt til å bli grusdynger. 28han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29Han bliver ej rig, hans Velstand forgaar, til Jorden bøjer sig ikke hans Aks;29Han blir ikke rik, og hans gods varer ikke ved, og hans grøde luter ikke mot jorden. 29Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
DANNORSVE
30han undkommer ikke fra Mørket. Solglød udtørrer hans Spire, hans Blomst rives bort af Vinden.30Han slipper ikke ut av mørket; ildslue skal tørke hans kvister, og han skal komme bort ved hans* munns ånde.30Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31Han stole ikke paa Tomhed — han farer vild — thi Tomhed skal være hans Løn!31Ei sette han sin lit til det som forgjengelig er! Da narrer han sig selv, for bare forgjengelighet blir hans vederlag. 31I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32I Utide visner hans Stamme, hans Palmegren skal ikke grønnes;32Før hans dag kommer, blir det opfylt, og hans gren grønnes ikke. 32I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33han ryster som Ranken sin Drue af og kaster som Olietræet sin Blomst.33Han blir som et vintre som mister sine druer før de er modne, og som et oljetre som feller sine blomster; 33Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34Thi vanhelliges Samfund er goldt, og Ild fortærer Bestikkelsens Telte;34for den gudløses hus er ufruktbart, og ild fortærer deres telter som lar sig underkjøpe. 34Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35svangre med Kvide, føder de Uret, og deres Moderskød fostrer Svig!35De undfanger ulykke og føder nød, og deres morsliv fostrer svik. 35Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com.

Det Norsk Bibelselskap (1930)

BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg (//www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen

Bible Hub
Job 14
Top of Page
Top of Page