Parallelle Kapitler | 1Mennesket, født af en Kvinde, hans Liv er stakket, han mættes af Uro; | 1Et menneske, født av en kvinne, lever en kort tid og mettes med uro. | 1Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro; |
| 2han spirer som Blomsten og visner, flyr som Skyggen, staar ikke fast. | 2Som en blomst skyter han op og visner, han farer bort som skyggen og holder ikke stand. | 2lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd. |
| 3Og paa ham vil du rette dit Øje, ham vil du stævne for Retten! | 3Endog over en sådan holder du dine øine åpne, og mig fører du frem for din domstol! | 3Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig. |
| 4Ja, kunde der komme en ren af en uren! Nej, end ikke een! | 4Kunde det bare komme en ren av en uren! Ikke én! | 4Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske. |
| 5Naar hans Dages Tal er fastsat, hans Maaneder talt hos dig, og du har sat ham en uoverskridelig Grænse, | 5Når hans dager er fastsatt, hans måneders tall bestemt hos dig, når du har satt ham en grense som han ikke kan overskride, | 5Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida, |
| 6tag saa dit Øje fra ham, lad ham i Fred, at han kan nyde sin Dag som en Daglejer! | 6så vend ditt øie bort fra ham, så han kan ha ro så vidt at han kan glede sig som en dagarbeider ved sin dag! | 6vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag. |
| 7Thi for et Træ er der Haab: Fældes det, skyder det atter, det fattes ej nye Skud; | 7For treet er det håp; om det hugges, så spirer det igjen, og på nye skudd mangler det ikke; | 7För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå. |
| 8ældes end Roden i Jorden, dør end Stubben i Mulde: | 8om dets rot eldes i jorden, og dets stubb dør ut i mulden, | 8Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen, |
| 9lugter det Vand, faar det nye Skud, skyder Grene som nyplantet Træ; | 9så setter det allikevel knopper ved eimen av vannet og skyter grener som et nyplantet tre. | 9så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd. |
| 10men dør en Mand, er det ude med ham, udaander Mennesket, hvor er han da? | 10Men når en mann dør, så ligger han der, når et menneske opgir ånden, hvor er han da? | 10Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer? |
| 11Som Vand løber ud af Søen og Floden svinder og tørres, | 11Som vannet minker bort i en sjø, og som en elv efterhånden blir grunnere og tørker ut, | 11Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat, |
| 12saa lægger Manden sig, rejser sig ikke, vaagner ikke, før Himlen forgaar, aldrig vækkes han af sin Søvn. | 12så legger et menneske sig ned og reiser sig ikke igjen; så lenge himmelen er til, våkner de ikke - de vekkes ikke op av sin søvn. | 12så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn. |
| 13Tag dog og gem mig i Dødens Rige, skjul mig, indtil din Vrede er ovre, sæt mig en Frist og kom mig i Hu! | 13Å om du vilde gjemme mig i dødsriket og skjule mig der til din vrede var over - om du vilde sette mig et tidsmål og så komme mig i hu! | 13Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig -- |
| 14Om Manden dog døde for atter at leve! Da vented jeg rolig al Stridens Tid, indtil min Afløsning kom; | 14Når en mann dør, lever han da op igjen? Alle min krigstjenestes dager skulde jeg da vente, til min avløsning kom; | 14fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme. |
| 15du skulde kalde — og jeg skulde svare — længes imod dine Hænders Værk! | 15du skulde da rope, og jeg skulde svare dig; efter dine henders verk skulde du lenges. | 15Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta; |
| 16Derimod tæller du nu mine Skridt, du tilgiver ikke min Synd, | 16Men nu teller du mine skritt og akter stadig på min synd. | 16ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd. |
| 17forseglet ligger min Brøde i Posen, og over min Skyld har du lukket til. | 17Forseglet i en pung ligger min brøde, og du syr til over min misgjerning. | 17I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning. |
| 18Nej, ligesom Bjerget skrider og falder, som Klippen rokkes fra Grunden, | 18Men som et fjell faller og smuldres bort, og en klippe flyttes fra sitt sted, | 18Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats, |
| 19som Vandet udhuler Sten og Plaskregn bortskyller Jord, saa har du udslukt Menneskets Haab. | 19som vannet huler ut stener og flommen skyller bort mulden, således gjør du menneskets håp til intet; | 19såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet. |
| 20For evigt slaar du ham ned, han gaar bort, skamskænder hans Ansigt og lader ham fare. | 20du overvelder ham for alltid, og han farer bort; du forvender hans åsyn og lar ham fare. | 20Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort. |
| 21Hans Sønner hædres, han ved det ikke, de synker i Ringhed, han mærker det ikke; | 21Kommer hans barn til ære, da vet han det ikke, og blir de ringeaktet, da blir han det ikke var. | 21Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem. |
| 22ikkun hans eget Kød volder Smerte, ikkun hans egen Sjæl volder Sorg. | 22Bare over ham selv kjenner hans legeme smerte, og bare over ham selv sørger hans sjel. | 22Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |
